Genom att odla ärtor och bondbönor har mjölkproducenten Mikael Österberg kunnat höja andelen hemmaproducerat foder i den egna gårdsblandningen. De första erhållna skördarna var Österberg riktigt nöjd med.
Med 80 mjölkkor i sin besättning har mjölkbonden Mikael Österberg i Kimo strävat efter att kunna höja andelen hemmaproducerat i den egna gårdens foderanvändning.
Österberg berättade om sina erfarenheter på Alla tiders mjölk-projektets webbinarium ”Alla tiders möjligheter till mångsidigare växtföljd på mjölkgården” i mitten av november.
– Tidigare har den hemmaproducerade andelen av vår utfodring bestått av ensilage och spannmål, främst korn och havre samt lite vete. Våren 2019 sådde jag in en ärt-veteblandning på elva hektar.
– Jag var mycket nöjd med den första skörden. Medelskörden blev fyra ton per hektar. Någon besprutning gjordes inte och insatserna var allmänt taget låga, fortsätter Österberg.
Viktigt med tröskning vid rätt tidpunkt
Året därpå, 2020, tog Österberg även med bondböna i sin foderproduktion på en areal omfattande 3,5 hektar. Också den debuten var lyckad och gav en medelskörd på tre ton per hektar.
– I år blev bondböneskörden emellertid klart sämre. Medelskörden uppgick bara till 1.100 kilo per hektar. Säsongen präglades delvis av långvarig torka och dessutom tröskade vi för sent.
– De använda fånggrödorna som bestod av rajgräs och vitklöver gjorde skada. Då regnen kom i augusti började grödorna växa snabbt. Jag var därför tvungen att öka stubbhöjden för att inte få in råa klöver och gräsblad.
– Att tröska vid rätt tidpunkt är viktigt i sammanhanget, understryker Österberg i samma veva.
Gårdsblandningen vid Österbergs mjölkgård består för närvarande till 20 procent av ärt-vete. Fortsättningsvis utgör användningen av korn över 50 procent.
– Ärt-vete-kombinationens andel kan eventuellt komma att stiga ytterligare framöver. Det är kanske till fördel att satsa på ärtodling. Att producera bondbönor är jämförelsevis lite svårare, säger Österberg som samtidigt har kunnat minska på sina inköp av foderrybs.
– Ärt-vete (21 procent) innehåller ungefär dubbelt så mycket råprotein som korn (11 procent). Vad gäller halten i årets skörd har laboratoriet ännu inte meddelat det slutliga resultatet.
Mikael Österberg rekommenderar vidare att gårdar gör egna utfodringsplaner som är baserade på analyser.
– Om höstperioderna är regniga medför det mera tungtorkade grödor. Möjligheter till krossensilering och ensilering av helsäd bör därför klarläggas, tillägger Österberg.
Kvävegödsla sparsamt i ärt- och bondbönefält
Ulrika Wikman, växtodlingsrådgivare på ProAgria Österbottens Svenska Lantbrukssällskap, betonar att produktion av ärt och bondböna/åkerböna är en väg till en mera mångsidig växtföljd i odlingsfälten.
– Ärt och bondböna bör inte odlas oftare än vart femte respektive vart fjärde år. Helst bör uppehållen vara längre än så, säger Wikman.
Produktion av bondbönor berättigar till högre stödnivå – men samtidigt är utsädeskostnaderna högre och trösknings- och torkningsarbetena är besvärligare, framhålls det samtidigt.
Både ärt och bondböna odlas bäst i lerhaltiga mineraljordar respektive ler- och mojordar. Det bör ihågkommas att bondböna är en torkkänslig och mera miljöberoende gröda. Ärt fordrar i sin tur lucker jord och ett pH-värde kring 6.
Sådden av både ärt och böna bör ske i början av maj. Plöjningsarbetena bör helst verkställas hösten innan.
Växttiden är något längre för bondböna medan antalet sortalternativ är större på ärtsidan. Risken för liggsäd är stor i båda fallen.
– Eftersom ärt och bondböna är kvävefixerande växter, i symbios med rhizorium-bakterier i rotknölarna, bör man vara sparsam med kvävegödslingen av dessa fält. Rekommenderade mängder för ärt och bondböna är 20-40 kilo respektive 15-20 kilo. pH-värdet bör ligga mellan 6 och 6,5, säger Ulrika Wikman som också betonar att det är viktigt att hålla koll på olika spårämnen.
– Fleråriga ogräs bör bekämpas året innan, medan gräsogräs ska åtgärdas under den pågående växtperioden. Fröogräs bör man ta i tu med innan plantsättningen.
Markbundna sjukdomar som kan slå till mot de båda grödorna är ärtrotröta respektive rotröta, tillägger Wikman.
Webbinariet den 16 november arrangerades av ProAgria i Södra Österbotten, Mellersta Finland och Österbotten,Valio/andelslaget Maitosuomi i samarbete med NTM-centralen och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.