År 2020 levde 65 procent av nötkreaturen i Finland i lösdriftsstall, alltså i boskapsstall där djuren rör sig fritt och inte är kopplade till bås, uppger Naturresursinstitutet.
Lösdriftsstall har blivit vanligare sedan 2010, då användningen av dem undersöktes senast. Då levde cirka hälften av nötkreaturen i lösdriftsstall. Däremot har andelen nötkreatur som lever i bås minskat från 30 procent till 16 procent.
Cirka 70 procent av nötkreatursgårdarna hade boskapen ute på bete 2020. Gårdarna med mjölkkor hade boskapen ute på bete något mer än de övriga nötkreatursgårdarna. Betesperioden för mjölkkor uppgick i genomsnitt till något under fem månader. För de övriga nötkreaturen uppgick betesperioden nästan sex månader.
– Den dagliga betestiden var i genomsnitt 12 timmar för mjölkkor och 21 timmar för övriga nötkreatur. Mjölkkorna ska tas inomhus för mjölkning, men på många gårdar är de övriga nötkreaturen ute dygnet runt under betesperioden, berättar Pasi Mattila, specialforskare vid Naturresursinstitutet.
Andelen gårdar som har mjölkkor på bete har minskat från 2010, då det senast frågades om bete. Däremot har andelen gårdar som har övriga nötkreatur på bete ökat från 2010.
40 procent hade tillgång till rastgård
Cirka 40 procent av nötkreaturen hade tillgång till ett område där de kunde vara frigående. Rastområdet var i bruk i genomsnitt nio månader per år. Mjölkkorna fick vara frigående i drygt sju månader 2020.
Cirka 75 procent av gårdarna samlade stallgödseln från rastgården antingen delvis eller helt, och över hälften av gårdarna samlade in avloppsvattnen antingen delvis eller helt.
Det vanligaste sättet att hantera stallgödsel på nötkreatursgårdarna var att kompostera fastgödsel. Andelen gårdar som använder metoder för bearbetning av stallgödsel har ökat från 2016 då det senast frågades om hantering av stallgödsel.
Lantbruksräkningen 2020 samlade in uppgifter om husdjurens levnadsförhållanden och hanteringen av stallgödsel. I publikationen ingår uppgifter om hantering av stallgödsel, typer av platser med nötkreatur, svin och höns samt om bete och djurens möjligheter att vara frigående. Uppgifterna samlades in från något under 13.000 gårdar och svarsprocenten uppgick till nästan 90 procent.