Magnus Träskman är hemma från Helsingfors, och har sedan barnsben arbetat som skogshuggare för både privatpersoner och organisationer. Skogsintresset har bara vuxit med åren. Idag experimenterar han med sådd, trädsorter och blandningar av vilt och odlat. Han tampas med älgskador och angrepp från barkborre och talar varmt för kalhuggning och anläggning av blandskogar på naturens villkor.
Vi befinner oss i Magnus Träskmans skogar i Svartå. Ett gråblekt och kulet väder hänger ovan de färglösa träden. Träskman ser sig omkring.
– När jag köpte det här stället av min farbrors arvingar 2011 var tomten ett oframkomligt område belamrat av skrot, gamla hus och växtlighet. Idag använder jag de närliggande markerna för att studera min livslånga passion, nämligen skogen.
Träskman är utbildad agrolog och inledde sin karriär som skogshuggare och trädgårdsodlare.
– Min första motorsåg köpte jag 1971 som skolpojke, och så småningom började jag åka omkring och fälla specialträd i Helsingfors med en kompis. Det var där det började.
Utrustad med en Tapio Harvester 250 började Träskman hugga åt Södra skogsreviret, som han fortfarande har ett gott samarbete med. Så småningom började ett antal skogsägare anlita Träskman privat.
Idag är han delvis pensionerad, men ivern för att laborera med olika metoder i skogen har inte lagt sig.
– Det här stället fungerar som ett 14 hektars experimentfält för skog. Jag kan göra saker här som jag inte täcks göra i andra skogsägares skogar. Sjuka saker.
Kalhygge, markberedning och blandskog
Intill oss står ett blandbestånd som Träskman planterade 2014 och som sedan dess röjts en gång. Trots att han i sitt arbete alltid anpassar sig enligt skogsägarens krav och vilja uppfattar han kalhygge, markberedning och plantering som det bästa sättet att säkra en god inkomst från skogen.
I sin egen experimentskog började han från helt tomt bord.
– Det tidigare beståndet höggs en blöt höst under svåra förhållanden, varefter vi gjorde stubbrytning. Det hela såg ut som ett slagfält. Följande vår slätades området ut, och behändigt nog gick markberedningen och stubbförsäljningen jämnt ut ekonomiskt.
Träskman hade en egen idé om hur skogen bäst skulle återplanteras för att maximera tillväxten och minimera älgskador. Han bestämde sig för att lämna några stora tallar att fröa sig och utöver detta plantera gran.
– Tallen fröar sig bättre där det är tallmark, eftersom granmarken är för frodig. När det kommit naturlig tall röjer man bort granen så att det blir ren tall på de allra kargaste områdena och blandskog och granskog där just de mår bäst.
Enligt Träskman lönar det sig oftast att anlägga blandskog där det går, eftersom rena bestånd alltid utgör en risk. Skogsägaren måste dock ta väl hand om sin blandskog eftersom den annars garanterat övergår i ren granskog. Men i teorin är blandskogen alltid det bättre alternativet.
– Då gran och björk växer tillsammans växer de 20 procent bättre, vilket går att se tydligt i skogen. Men man skall också komma ihåg att det är mot naturen att skapa blandskog med våld eftersom träden skall få växa där de vill växa.
Ett gott blandbestånd på kommande
I det bestånd vi rör oss har alla tallar vuxit upp på naturlig väg, trots att älgarna mumsat i sig en stor del av träden. Gran och björk finns det gott om.
– Ett riktigt fint bestånd är på kommande. Slyröjningen som gjordes för fyra år sedan ägde rum vid alldeles rätt tidpunkt. Björkarna som finns här är precis lika långa som granarna och tallarna.
I vanliga fall brukar björken växa förbi de övriga träden. För stora och kvistiga björkar breder dock enligt Träskman ut sig och tar kål på sin omgivning. Mindre björkar fungerar bra då granar som hämmar deras tillväxt plockas bort.
Utöver de kvarlämnade tallarna står även en handfull stora björkträd kvar. I nuläget fungerar de som vistelseort för orren, och då träd fallit omkull blir de prima dödved.
Enligt Träskman kommer beståndet att bli en riktigt bra blandskog då första gallringen står för dörren om tio år. Träskman har en klar idé även om vad som gäller när detta blir aktuellt.
– Den som gallrar en skog skall ha ögonen öppna och se vad som växer och vad som inte växer. När jag ser ett träd så frågar jag mig inte om det skall plockas bort eller inte, utan varför jag möjligen tar bort det eller inte. Vad har trädet för rättighet att stå där det står?
Träskman har därtill även en klar idé om när en slutavverkning egentligen borde göras. Den optimala avverkningsåldern uppfattar han som 120-130 år eftersom skogen då producerar fint snickarvirke.
– Men man skall inte försena sig med slutavverkningen för då blir skogen klassificerad som gammal och så fredas den. Det är synd för det blir svårt att odla skog så som den borde odlas.
Älgarna är en plåga
Trots att det finns små tallar kvar i Träskmans blandbestånd menar han att det är svårt att få till stånd en ren tallskog, vilket beror på älgarna i trakten. Även de tallar som klarar älgangreppen lider då stammen får en krök.
– Då blir det inget kvistfritt rotblock, vilket betyder att den värdefullaste delen av tallen går till spillo.
Träskman berättar att en vidare orsak till att han lämnat björken kvar i skogen handlar om att älgarna då anses ge sig på dessa träd istället. Träskmans avsikt är dock att bevisa motsatsen.
– En vinter kunde vi observera ett område där ena sidan av vägen var ren tall och andra ren björk. Det fanns 17 älgar i farten då, och ena dagen åt de alla tall och följande dag kom de för att äta björken, så tallen är nog i fara oavsett trädbeståndet.
Senare besöker vi ett annat skogsparti utmed en sluttning som utmynnar i ett naturskyddsområde. Här växer närmast björksly, utspridda granar och rester från uppätna tallplantor. Träskman räknar 2.400 uppätna tallar per hektar.
– Här blev anläggandet av blandskog omöjligt. Jag tänker nu experimentera och lämna området åt sitt öde för att se vad som kommer att växa upp på naturlig väg.
Naturenlig försöksskog ger björkvirke
Ett stenkast från den uppätna sluttningen ligger en välmående blandskog som just vuxit upp på helt naturlig väg. För ett årtionde sedan var området en ogenomtränglig och snårig björkskog som sedan dess röjts två gånger och därefter gallrats.
Enligt kutym hade björkarna avlägsnats för att ge utrymme åt granen, men Träskman valde en annan väg.
– Jag har låtit både gran och björk växa upp här på naturlig väg, och de har vuxit snabbt. Man ser ändå hur dominerande granen blir med tiden. Om jag nu hade låtit skogen vara utan att tukta granen så skulle det här efter några årtionden vara en ren granskog.
Björken är inte lika bra som den planterade varan eftersom de uppvisar dubbla toppar trots att Träskman gallrat bort de svaga individerna, inklusive de träd som har för branta grenar och därmed skapar för stora kvistområden när stammarna sågas upp. Planen är ändå att göra virke av träden.
– Jag tänker låta björken växa till stockdimension och ta bort den så det blir ren granskog. Om granarna utsätts för barkborre plockar jag bort dem med. Sedan får man se vad framtiden hämtar med sig, men kanske en liknande generation till efter det?