Satsningar på ladugårdars struktur och kornas komfort ger resultat, poängterar den holländske veterinären Nico Vreeburg.
Om korna mår allmänt bättre i vardagen kommer det att leda till ökad produktivitet och bättre lönsamhet i produktionsarbetet. Detta allmänna och grundläggande rådet ger Nico Vreeburg till finländska mjölkbönder.
Holländaren Nico Vreeburg profilerade sig som en sakkunnig och samtidigt mycket underhållande föredragshållare när Urbanfeeders In Finland och Snellman arrangerade ett seminarium på Power Park i Alahärmä i början av november.
Planerar främst ladugårdars strukturer
Som representant för det internationella företaget Vetvice (Barndesign/Cowsignal) lade Vreeburg primärt ut texten om hur man bygger ladugårdar på ett sätt som gynnar såväl den allmänna djurhälsan som gårdarnas produktivitet.
I åhörarskaran återfanns förutom mjölkproducenter och kvig- och tjuruppfödare en ansenlig mängd studerande från Lannäslunds skolor.
– Jag har jobbat som veterinär i femton års tid. Men det är inte om sjukdomar som jag ska tala idag utan snarare om djurhälsa.
– Främst planerar jag ladugårdars strukturer i mitt jobb. Det är en syssla som jag tror att jag behärskar bättre än ingenjörer, fortsätter Vreeburg.
Nico Vreeburg är en ladugårdsexpert som har hela världen som arbetsfält. Innan besöket i Finland, som för övrigt var hans första någonsin, har han haft uppdrag i Kina och Indien. Efter Finlandsvistelsen väntar en arbetsresa till Polen, berättar han.
– Jag har varit på jobb i Sverige många gånger. Jag har uppfattat att jordbrukssystemen i Sverige och Finland inte skiljer sig så mycket från varandra, säger Vreeburg i samma veva.
Pratade om byggnadslösningar, gav praktiska råd
Nico Vreeburg uppmanar mjölkproducenter som funderar på ladugårdsrenoveringar att i första hand gå in för att förbättra kornas allmänna trivsel och välmående.
– Det lönar sig alltid i slutändan. Det är helt enkelt så att lyckligare kor ger lyckligare bönder. Högre intäkter och förbättrad arbetstrivsel är några positiva följder, sammanfattar han.
Vreeburg visar bland annat upp en fähusmodell med öppen miljö, bra liggbås, isolerat tak, foderbord och stressfria kalvningslinjer som centrala nyckelattribut.
Han beskriver denna byggnadsmodell som idealisk i sammanhanget – och därtill ett billigare alternativ.
– Bygg en modern ladugård med två- eller treraderssystem så kommer det att gå bra för er. Undvik däremot ett fyraraderssystem med bara ett foderbord, rekommenderar han.
– Det gäller också att ha kapacitet för utbyggnad. Om ni har hundra kor idag bör ni kunna planera tvåhundra kor i framtiden, säger Vreeburg.
Underlaget viktigt
Själva underlaget för korna är likaså en viktig bit. Mjukare material som sågspån eller sand är att föredra framom hårdare ytfundament såsom betong.
Vreeburg påpekar att en fjärdedel av korna lider av klövproblem och andra slags skador som en konsekvens av felaktigt underlag i ladugårdar.
– Det är inte heller bra om korna befinner sig i stående position i ladugårdsbåsen. Att stå på betong är rentav rena döden. Det är istället önskvärt att korna har möjlighet att ligga ner och idissla, fortsätter Vreeburg.
Några övergripande mål med de moderna ladugårdsmodellerna är att kunna öka antalet produktiva år för en enskild mjölkko från tre till fem samt höja kons sammanlagda livstidsproduktion från 30.000 till 50.000 liter mjölk, säger Nico Vreeburg.
Att fixera sig för mycket vid byggnadskostnaderna när man bygger ladugårdsbås är inte särskilt rationellt, framhåller Vreeburg.
– På längre sikt – kanske är det fråga om en tidsrymd på upp till femtio år – kommer en ökad produktivitet tveklöst att kompensera dessa ursprungliga kostnader. Det som absolut är den dyraste faktorn i produktionen är utfodringskostnaderna, slår Vreeburg fast.
Enligt Vreeburgs råd bör utfodringsytan för en enskild ko helst vara 75 till 80 centimeter bred. Arbetet i ladugården bör samtidigt organiseras på så vis att en enskild person kan sköta hundra kor.
”Diamantens sex sidor”
Mikael Pettersson från Urbanfeeders In Finland räknar upp de sex element som det gäller för mjölkproducenter att beakta när gäller främjandet av kornas välbefinnande.
– Diamantens sex sidor är foder, luft, yta, vatten, ljus och vila, säger Pettersson.
Moderniserat ladugårdsbyggande medför bland annat färre sjukdomar, längre liggtid och högre produktivitet, tillägger Pettersson.
Pettersson och kollegan Erik Abbor säger att finländska mjölkgårdar allmänt taget har hunnit en god bit på moderniseringens väg, bland annat har användning av robotar och annan modern teknik blivit mera förekommande på senare tid.
– Men fortsättningsvis är det ändå rätt typiskt att man bygger för trångt i ladugårdarna, säger de.
– Användning av sand som underlag har samtidigt blivit mera populärt på sistone. Här gäller det att påpeka att man i så fall bör går in för det alternativet till hundra procent. Det går inte att fuska sig fram, säger Mikael Pettersson.
Pettersson och Abbor hänvisar i samband med LF-intervjun till ett imponerande holländskt produktionsexempel.
– Årsproduktionen i en holländsk mjölkgård har efter ombyggnad för fem år sedan ökat från 9.500 till 14.500 liter per enskild ko. Det är lika med en årlig ökning på 1.000 liter, säger duon.
