I Finland varierar lusernens prestanda inom vida ramar, från plats till plats och från år till år (Wilkins & Paul 2001). Där etableringen och övervintringen lyckas har höga skördar uppnåtts, på lerjordar i Egentliga Finland (Köylijärvi 1982) och Tavastland (Mela m.fl. 2000) likväl som på momorän i Savolax (Nykänen m.fl. 2003). Köylijärvi (1982) och Mela m.fl. (2000) rapporterar ändå också om år där bristfällig etablering följdes av utvintring, eller där väl etablerade bestånd förstördes under ett istäcke.
I de norra delarna av landet är förutsättningarna för odlingen av lusern i allmänhet ogynnsamma (Wilkins & Paul 2001). Enligt (Nissinen 2007) kan lusern i norra Finland ändå uppnå en liggtid på fyra år, förutsatt att bara en skörd tas per år.
Rödklöver är betydligt mera odlingssäker än lusern, med en god prestanda i varierande förhållanden. Också i väletablerade bestånd minskar dock rödklöverns andel snabbt.
Lusern har under gynnsamma förhållanden en längre livslängd än rödklöver: lusernens biomassamängd ökar ofta under vallens första tre produktionsår (Köylijärvi 1982, Mela m.fl. 2000, Wilkins & Paul 2001).
Etablering av lusern på våren resulterar i bättre vigör och därmed bättre övervintring än sådd i början av augusti (Köylijärvi 1982). Vall etableras ofta som bottengröda i en skyddsgröda. Skyddsgrödan förväntas minska risken för skorpbildning och konkurrera med ogräsen.
Lusern är dock i början av sin utveckling ljuskrävande och konkurrenskänslig. Etableringen av lusern i renbestånd lyckas därför ofta bättre än insådd som bottengröda i en skyddsgröda (Pohjakallio 1941, Köylijärvi 1982). Enligt Pohjakallio (1941) drar också rödklöver nytta av denna metod. Samodling med gräs förbättrar i allmänhet odlingssäkerheten (Wilkins & Paul 2001).
Etablering av lusern – ett fältförsök i Kimito
Vilket etableringssätt medger de bästa förutsättningarna för lusernens etablering och övervintring? För att besvara denna fråga etablerade Rasmus Norrén (2022) ett blockförsök med storrutor. Fyra olika etableringssätt testades i fyra upprepningar: etablering av lusern i renbestånd (genom småfrölådan respektive genom såbillarna), samt som bottengröda i spannmål (blandsäd korn, havre, vete) som skyddsgröda. Skyddsgrödan skördades i mjölkmognadsstadiet (helsäd) respektive i tröskmognad (kärnskörd).
Vid etablering genom småfrölådan (renbestånd respektive insådd i skyddssäd) myllades lusernfröna av såmaskinens efterharv, vid etablering genom såmaskinens billar (renbestånd) såddes de på två cm djup. Norréns (2022) hypotes var att insådd som bottengröda skulle ge den säkraste etableringen, bara skyddsgrödan skördas tillräckligt tidigt, så att lusernen hinner utvecklas inför vintern.
Mellanlusernsorten Jögeva 118 etablerades med 15 kg/ha. För att öka ympningens livslängd var utsädet pelleterat och utsädets totala vikt var därför 20 kg/ha.
Regelbunden nederbörd i maj gav grödorna en bra start; under juni och juli led bestånden däremot av torka. De två led där lusern hade etablerats i renbestånd putsades 27.7.; samma dag skördades det led där skyddsgrödan var ämnat för konservering som helsäd. Det led där skyddsgrödan odlades för kärnskörd tröskades 22.8. (bild 1).
I samtliga led utvecklades lusernen bra under hösten. De plantor som hade såtts i renbestånd visade sig utveckla djupare rötter än de plantor som hade etablerats som bottengröda (bild 2); på senhösten uppmättes en skillnad på 70 vs. 30 cm rotlängd.
Vintern var till en början relativt varm, vilket kan ha försämrat grödans härdning och invintring. Redan under december täcktes fältet av is, som följd av regn som föll på tjälad mark. Istäcket fortsatte att växa under januari och februari och blev kvar då snön smalt i slutet av mars.
Lusernen var alltså under mer än tre månader utsatt för syrebrist och anrikning av koldioxid; under vårvintern tillkom dessutom isbränna (bild 3). De plantor som hade överlevt de anaeroba förhållandena under istäcket föll i april offer för kallt, torrt och blåsigt väder.
Tack vare den sluttande markytan och en fungerande täckdikning förekom ändå ingenstans i fältet stående vatten. Vid avräkningen 3.5.2022 återfanns det endast i elva av 128 provtagningspunkter fler än 50 överlevande plantor/m2, det antal som krävs för ett livskraftigt lusernbestånd (Frame m.fl. 1998, Undersander m.fl. 2001).
Halm och boss kan skydda plantorna under vintern
I strid med hypotesen lyckades övervintringen bäst där lusern hade etablerats i skyddssäd för tröskning av kärnskörd (se figur). Detta kan förklaras med de exceptionella etablerings- och övervintringsförhållandena.
Den torra sommaren begränsade skyddsgrödans biomassabildning vilket för bottengrödans del resulterade i en mera omfattande tillgång till ljus. Vid ensilering som helsäd skördades skyddsgrödan med låg stubb, tröskningen utfördes däremot med hög stubb och skörderesterna förblev på fältet.
Den höga spannmålsstubben tillsammans med den väl hackade och väl fördelade halmen har troligtvis upprätthållit ett visst luftutbyte mellan marken och atmosfären, istäcket till trots. Stubb och halm kan dessutom ha skyddat lusernen i viss utsträckning från blåst (Norrén 2022).
Slå vakt om en god dränering och undvik markpackning!
Övervintringen var generellt bättre på den högre belägna delen av försöksfältet, på grovkornigare jord och ovanför täckdikningsrören. Orsaken är antagligen att marken i dessa fältdelar har dränerats bättre så att den i mindre utsträckning har varit mättat av vatten.
En ytterligare orsak kan vara att en välstrukturerad och genomsläpplig mark också besitter en större rotvänlighet (Norrén 2022). Enligt Lunnan & Sturite (2015) är markens dränerbarhet avgörande för lusernens etablering och vigör.
I Norréns (2022) försök kunde putsning, slåtter och tröskning utföras under torra förhållanden. Ändå visade sig antalet överlevande plantor vid avräkningstillfället på våren ha minskat mera i tröskspåren än i de intilliggande provtagningsrutorna, i hälften av fallen till noll. Orsaken till detta kan vara markpackningen och/eller nedpressningen av stubben, vilket resulterade i bildningen av ett kraftigare istäcke (Norrén 2022).
Redan Pohjankallio (1941) konstaterade i en på våren etablerad lusernvall att packning under sensommaren resulterade i ökad utvintring. Om man väljer att etablera över- och fleråriga växtarter i en skyddsgröda så borde man i synnerhet med avseende på lusern välja en gröda som skördas tidigt och under torra förhållanden.