Liisa Pietola: ”Politiken
borde stöda sig på
biologiska fakta”

Miljödirektör Liisa Pietola på MTK hör till de sakkunniga som hördes i samband med regeringsförhandlingarna. Hon talade om skogens och åkerns förmåga att binda kol inför den av Sanna Marin (SDP) ledda arbetsgruppen för ett koldioxidneutralt Finland som tryggar den biologiska mångfalden. 

– Mitt budskap är att man måste följa naturens lagar och förstå grunderna i biologi och kemi innan man fattar politiska beslut.

Pietola, som är docent i markvetenskaper och har undervisat i många år, är inte rädd att tala klarspråk.

– Det känns ibland som att folk inte litar på biologiska fakta utan tror mera på sina egna föreställningar. Dels handlar det om okunskap i växtbiologi, men det handlar också om avsaknad av respekt för egendom och om socialisering. Vi går ut och beslutar om andras egendom – men vi ska inte glömma att 80 procent av det inhemska skogsmaterial som industrin använder och nästan 100 procent av åkrarna är i privat ägo.

Respektera böndernas och skogsägarnas kunnande

Pietola vill öka respekten för jordbrukarnas och skogsägarnas gedigna kunnande.

– När vi nu alla försöka rädda världen så är det verkligt oroande att grundkunskaperna i biologi är så svaga. Man försöker kontrollera och styra sådant som man varken kan eller ska kontrollera. Både skogsägare och jordbrukare ökar kolbindningen genom sin verksamhet! De om någon vet hur naturen fungerar och borde få respekt för allt de kan. 

Enligt Pietola ligger den stora konflikten i att samhället och politikerna inte verkar inse det här.

– Det finns väl ingen som vill förstöra sin egendom. Vi som brukar jorden och sköter skogen vet hur vi ska jobba med naturen så att mer kol kan bindas. Det är en gammal skogsägares sanning att skogen belönar den som sköter om den – och skogsplantor måste skötas om precis som små barn. Och när man vårdar plantorna måste man också göra gallringar och ge rum för skogen att växa och därmed producera mer. Att öka tillväxten är A och O då det gäller kolbindning och den kunskapen är svag i Ständerhuset, avfyrar Pietola.

Enligt henne behöver vi alltså inte fler begränsningar, utan kunskap, information och förtroende.

– Jag inser att en viss förståelse saknas om man aldrig själv skött om skog eller jobbat på åkern, men jag skulle önska att man kunde lita på den finska skogsägaren och bonden som över generationer har jobbat och förbättrat kolbindningen. 

 Mindre markbearbetning och mer växttäcke

 Om man sköter om jordens skick och mullhalt och skördarna är goda, samtidigt som man försöker hålla marken under växttäcke så långt som möjligt, så binds kolet bra i marken. 

– Ju bättre det växer på ytan, desto mer rotmassa eller biomassa i marken och desto mer kol binds och kommer bort från atmosfären. 

Rötter och mikrober är alltså faktiskt en kolsänka.

 – Det här är biologi, och eftersom jag själv är markforskare så vet jag att det är svårt att mäta rotsystem, men det går framåt. 

Trots att en del av kolen rymmer då skörden bärgas, har vi fortfarande en kolsänka i marken. 

– Det här talar ingen om. Det är därför fel att säga att jordbruket bara genererar utsläpp. Men glädjande nog pratade faktiskt flera ordförande i den sista EU-valdebatten om åkerns kolbindning.

 Pietola konstaterar också att teknologin ständigt utvecklas och det kommer fler maskiner för direktsådd. 

– Därav går vi hela tiden mot mindre och mindre bearbetning av marken. Jag är själv bonde och vi har inte plöjt på långa tider eftersom det finns så bra maskiner idag.

På många sätt går jord- och skogsbruk hand i hand då det gäller kolbindningen.

– Att man sköter skogen så att den växer bättre är det viktigaste för kolsänkan. Ju bättre skogen växer, desto större kolbindning. Man måste gallra både morötter och skogsplantor, annars kvävs de. Det här innebär att det aktiva arbete som utförs såväl på åkern som i skogen i själva verket ökar kolbindningen eftersom det upprätthåller tillväxten.

Därtill är det viktigt att sköta skog och åkrar så att där inte samlas för mycket vatten.

– Överloppsvatten måste ledas bort eftersom rötterna inte kan andas utan syre. Det är precis samma sak som med krukväxter: Vattnar man för mycket dör krukväxten. Samma lagbundenhet gäller i skogen och på åkern, och därför behöver vi satsa på dikning. I och med klimatförändringen har vi mer och mer regn vilket ökar behovet att få bort överloppsvatten. Annars kvävs tillväxten och då binds ingen kol. Detsamma gäller vid vattenbrist – utan vatten finns varken tillväxt eller kolbindning.

 ”Ansvarslöst skrämma upp unga med fel kommunikation”

Då det gäller utsläppen är det också skäl att minnas att 80 procent av koldioxidutsläppen kommer från fossila bränslen.

– Att i det här sammanhanget tala om köttätande är som en droppe i havet. Om vi med en sådan politik tror att vi går framåt och tror att det påverkar utsläppen så har nog något gått helt snett. Det enda vi gör med en sådan politik är en björntjänst åt vår egen nation. 

Pietola tycker det är förskräckligt att många unga i dag knappt vågar äta glass längre eftersom de oroar sig över att den är gjord på mjölk och att mjölkproduktionen kan skada klimatet.

– Det är ansvarslöst av vuxna att skapa ångest hos ungdomarna med felaktig klimatkommunikation. Finsk mjölk och finskt kött är kolneutrala.

Enligt Pietola söker man syndabockar på helt fel ställen. 

– Det är de fossila bränslena och energiförbrukningen som bör ses över. Nu måste vi köra ner användningen av fossila bränslen och gå vidare på en annan väg. Man behöver inte duscha så länge och man behöver inte ha så varmt inne på vintern att man gå omkring inne i shorts. Att spara energi och vara mer energieffektiv – det är där lösningarna finns.

Då producentorganisationerna nyligen uppvaktade riksdagsledamöterna med skogsplantor, var budskapet att om man driver upp en stor gran så kompenserar man för en södernresa.

– Men det är viktigt att komma ihåg att det inte räcker med att plantera skog. Den måste också skötas och gallras. Får vi goda skördar har vi också råd att upprätthålla skyddsområden.