Debatterna om brexit har varit häftiga i det brittiska underhuset. I centrum sitter parlamentets talman John Bercow, som suveränt leder den dramatiska cirkusen. Det har till och med premiärminister Boris Johnson tvingats tillstå.
I det brittiska parlamentets underhus är debatten ljudlig, hetlevrad och obarmhärtig. I jämförelse är våra egna riksdagsdebatter lama och långtråkiga pratstunder. Britterna hoppar upp och ner i bänkarna och kritiserar högljutt sina motståndare utan skrupler.
Bercow är en av få brittiska politiker som förmår dämpa Boris Johnson. I september försökte Johnson stänga parlamentet i fem veckor för att vinna tid för brexit, men Bercow ansåg att åtgärden var olaglig. Den högsta domstolen gav honom rätt.
Förra veckan blockerade talmannen en omröstning om brexit på ett sätt som ställde premiärministern i en smått löjlig dager. Enligt Bercow hade parlamentet redan röstat. En ny omröstning var onödig. Talmannen kunde igen bokföra en seger över Johnson.
Färgrik och omstridd
Under sina tio år som talman har den excentriska Tory-politikern hunnit sätta både den ena och den andra politikern på plats. Uppmaningen ”oordeer, oordeer“ har blivit Bercows kännetecken under åren. Det har givit talmannen en status som kultfigur.
Nu har Bercow aviserat sin avgång i slutet av oktober, vid en tidpunkt då britterna enligt tidtabellen borde lämna EU. Då han i tiderna tillträdde sin post, blev den dåvarande 46-åringen underhusets genom tiderna yngsta talman.
Konservativa partikamrater anklagar ofta Bercow för bristande neutralitet till fromma för motståndarna till brexit. Han har till och med uppmanats att avgå som talman, men Bercow har inte låtit kritiken rubba sin position.
Bercow uppger att han under alla dessa år har försökt höja parlamentets auktoritet. Detta kan ingen ifrågasätta. Jag behöver inte ursäkta mig för någon, understryker den färgrika talmannen.
Det är ändå ingen hemlighet att Bercow helst skulle se att britterna stannar i EU. Det har han själv medgivit. Hans dolda brexit-aversion har föranlett kritik från flera konservativa kolleger som stöder brexit i parlamentet.
Slagfärdigheten har ärvts av fadern
Bercow medger sina privata preferenser, men understryker att han håller sig neutral på jobbet. Sitt färgrika och slagfärdiga uppträdande har han enligt egen utsago ärvt av sin far, som var taxichaufför.
Bercow växte upp i norra London under enkla förhållanden. Under studietiden började han engagera sig politiskt och startade sin politiska bana med en post inom stadsförvaltningen. 1997 valdes han in i parlamentet som han leder sedan 2009.
Under sin tid som ”Speaker of the House of Commons” har Bercow suveränt dirigerat talrika och häftiga debatter och omröstningar i det anrika parlamentet. Genom åren har han också låtit avskaffa diverse föråldrade regler.
De traditionella perukerna har Bercow låtit försvinna. För två år sedan befriade han sina parlamentariker från det gamla slipstvånget. Då Bercow nu lämnar talmansposten, avgår han också som parlamentariker.
Bercows okonventionella sätt att sköta sin uppgift har genom tiderna väckt ont blod, också inom det egna partiet. Det är tradition att en avgående talman i underhuset erbjuds en plats i överhuset. Denna ära kommer av allt att döma att förvägras Bercow.