I och med Rysslands invasion av Ukraina och det förändrade säkerhetsläget i Europa har människor börjat tänka om gällande vårt inhemska fossila bränsle, torven. I den politiska debatten har röster höjts för att torven skulle brytas och brännas också i fortsättningen. Diskussionen kokar i all korthet ner till argumentet ”hellre torv från Finland än olja och gas från Ryssland”. Och det är ju onekligen ett konkret argument som är lätt att förstå, inte minst i skuggan av just det förändrade säkerhetsläget.
Näringsminister Mika Lintilä (C) uttalade sig i onsdagens Maaseudun Tulevaisuus om att han kommer att se till att torv bryts också i sommar. Lintilä säger vidare att man måste försäkra sig om att det finns utrustning för att bryta torven så att försörjningsberedskapen kan upprätthållas. Enligt uppgift ska närmare hundra maskiner för torvbrytning ha skrotats redan. Samtidigt går säkert en del av de här maskinerna ändå att ta i bruk också med relativt kort varsel. Lintilä uppskattar också att statsbolaget Neova Oy:s (tidigare Vapo) beslut att sluta med torvproduktion kommer att ge utrymme för lokala, mindre företagare. Samtidigt säger Lintilä ändå att den gröna omställningen fortsätter, men nu av säkerhetsskäl och inte klimatskäl.
Vilka skälen än är så är förstås den gröna omställningen förnuftig att genomföra. Det finns en uppsjö av orsaker till varför ett land inte ska vara beroende av fossila bränslen, oavsett varifrån de kommer. Nu har vi ändå ett inhemskt fossilt bränsle inom räckhåll. Fortfarande finns det know-how för torvproduktion i Finland och även utrustning och infrastruktur i stor utsträckning. Lägg där till synergieffekterna man får i och med att torven kan användas som odlingsunderlag och strö. Torven finns här i Finland och massvis med torvtäkter är redan öppnade. Använd helt enkelt torven i den i utsträckning det är möjligt. Vi får fasa ut den senare när det finns ett lämpligt förnyelsebart alternativ.