Valrörelsen inför riksdagsvalet nästa vår börjar ta fart. Under Finlandsarenan i Björneborg föreslog Vänsterförbundet en så kallad miljonärsskatt. Miljonärskatten, enligt Vänsterförbundets förslag, går ut på att de finländare som har en förmögenhet på över en miljon euro ska betala en särskild skatt på 0,5 procent. Undantagna är bland annat bostäder som är ens eget hem och skogar som är fredade eller skyddade.
Enligt uträkningar skulle den här skatten gälla ungefär tre procent av befolkningen. Miljonärskatten skulle ge nya inkomster på omkring en halv miljard euro per år, enligt den utredning som partiet har beställt av riksdagens datatjänst. Vänsterförbundet motiverar skatten med att det behövs skatteintäkter för kommande satsningar på välfärden.
Grundbulten i finansieringen av välfärden, enligt den nordiska modell vi tillämpar här i Finland, kommer alltid att vara skatteintäkter. Det är svårt att se något annat realistiskt alternativ. Samtidigt är finansiering av välfärden någonting som ständigt kommer att vara nödvändigt men också otillräckligt. Sverige avskaffade sin förmögenhetsskatt i tiderna, de har heller ingen arvsskatt.
Idag blir gårdsbruksenheterna allt större och så också jordbrukarnas egendom. Inberäknat maskiner, byggnader, åkrar och skog så överskrider egendomen på rätt så många gårdar nuförtiden en miljon. Vänsterförbundet föreslår alltså en extra årlig kostnad på 5.000 euro för dem. Samtidigt vet vi också att jordbrukarens årliga inkomster på en sådan här gård nödvändigtvis inte är så stora. På det här sättet kunde miljonärsskatten beröra oss jordbrukare, vad den sedan gör till Finlands konkurrenskraft gentemot framför allt Sverige och Estland är svårare att sia om, men knappast gynnas den.