Gödseltillverkaren Yara publicerade i början av maj en rapport som behandlar Ukrainakrigets effekter på tillgången på gödsel och livsmedel. Yara understryker gödselindustrins roll i att förse världens befolkning med mat och menar att coronapandemin och nu kriget i Ukraina blottat svagheter och skapat problem inom livsmedelsproduktionen.
Yara efterlyser med andra ord att EU och medlemsländerna skall trygga tillgången på gödsel och naturgas som är en viktig komponent inom kväveproduktionen. Enligt Yara eftersom ”kommissionen och de nationella regeringarna har en plikt att övervaka tillgången till gödsel, AdBlue och kemiska reagenser samt att hindra brister”.
För att underlätta jordbrukarnas situation och kompensera för den brist på spannmål och andra jordbruksprodukter som Ukrainakriget förorsakat föreslår Yara rent konkret att EU:s krisreserv skall användas för att finansiera gödseltillgången. Yara föreslår också att EU:s innovationsfond skall expanderas och att fokus skall läggas på de sektorer som är beroende av naturgas.
Det är förstås vettigt att trygga gödseltillgången och i förlängningen livsmedelsförsörjningen. Det är inte heller fel att Yara påtalar det här. Men vill vi faktiskt hamna i en situation där man med EU-medel, och eventuellt också nationella, understöder Yara ekonomiskt, direkt eller indirekt?
Speciellt som Yara just nu gör rekordresultat på gödseltillverkningen. Yaras resultat över tid har också varit gott. Svaret är förstås nej, det känns inte moraliskt riktigt att sådana medel i nuläget ska gå till Yaras fickor.