Försörjningsberedskap skapas inte först när en kris bryter ut. Den byggs varje dag på åkrar, i ladugårdar och skogar samt genom vägar, rådgivning och fungerande service på landsbygden.
Inför de kommande budgetförhandlingarna måste regeringen därför se längre än till nästa års utgifter. Inhemsk livsmedelsproduktion, välskötta skogar och farbara vägar är inte särintressen som kan prioriteras bort när statsfinanserna stramas åt. De är delar av den grundläggande beredskap som samhället behöver när handelsvägar störs, energipriser stiger eller säkerhetsläget försämras.
Besparingar behövs, men de måste göras med urskillning. Om lantbrukets produktionsförmåga försvagas, vägnätet förfaller och kunskapen inom rådgivningen tunnas ut kan kapaciteten inte snabbt byggas upp igen. Det som ser ut som en besparing i dag kan bli en betydligt större kostnad i morgon. En ansvarsfull statsbudget måste därför också vara en beredskapsbudget.