Just nu är det i grevens tid för att se över belöningssystemet för dem som jagar vildsvin. Det är inte det att det belöningssystemet i sig skulle vara så dåligt, det är bara det att om vi vill förhindra den afrikanska svinpesten (ASF) att sprida sig ytterligare i Finland så är det hög tid att agera.
Det finns en del jägare som under de senaste åren skjutit vildsvin. Och det är inget lätt arbete eftersom vildsvinsjakt som jaktform är krävande.
Det finns några olika fungerande sätt att jaga vildsvin. En del jagar dem med burliknande fångstanordningar, en del genom hundjakt och en del genom vakjakt nattetid – en tids- och tålamodskrävande jaktform som trots allt kan ge resultat.
Som läget är nu (sedan 1.11.2023) så betalar Suomen Sikayrittäjät rf ut en belöning eller verksamhetsbidrag på 185 euro till det ifrågavarande jaktlaget om man skickar in ett ASF-prov från det fällda vildsvinet till Livsmedelsverket och sedan går med på att uppgifterna om provet vidarebefordras till Suomen Sikayrittäjät.
Livsmedelsverket betalar 50 euro till jägaren eller jaktföreningen när föreskrivna prover från det fällda vildsvinet skickas in för ASF-undersökning. För ett vildsvin av honkön betalas ytterligare 100 euro, om ett livmoderprov bifogas. Ersättningen från Livsmedelsverket kan således bli sammanlagt 150 euro.
I sammanhanget kan man också notera att Livsmedelsverket betalar 150 euro för en anmälan om ett vildsvin som hittats dött eller sjukt.
Det är inte det att det här belöningssystemet skulle vara så dåligt, det är bara det att det nu är i grevens tid för att göra någonting tillräckligt kraftfullt för att verkligen kunna förhindra en ytterligare spridning av afrikansk svinpest (ASF). Myndigheterna har satt som målsättning att vildsvinsstammen ska halveras. Det är ambitiös målsättning sett till den nuvarande uppskattningen av vildsvinsstammens storlek, 2.500 individer i Finland, men det kan ändå lyckas.
Då krävs ändå bättre incitament för jägarna. Ett sätt kunde vara att fördubbla belöningspengen till 370 euro, ett annat sätt att se till att det blir ännu smidigare för jägarna att låta analysera de nödvändiga proven, ASF-provet och trikinprovet.
Det finns heller ingenting som säger att det är Suomen Sikayrittäjät som ensamt ska bära ansvaret för en förbättring av belöningarna och incitamenten för att utöka jakten på vildsvin. Suomen Sikayrittäjät har under de senaste åren gjort ett gott jobb med att vara proaktiva i fråga om ASF, men nu är det skarpt läge och därför behövs det sannolikt bredare axlar och delat ansvar. Vi har till exempel en köttindustri som har mycket att vinna på att begränsa ASF och på sikt bli av med den från Finland, men det finns också andra branscher i vars intresse det ligger.
Exporten av griskött ligger naturligtvis i vågskålen här, men också mycket annat. Till exempel skogsbruket riskerar att få en hel del olika begränsningar i fråga om åtgärder och vad som helt enkelt går att göra i skogen rent praktiskt. Pågår det länge så riskerar våra ekonomiskogar att dra på sig en rejäl ”reparationsskuld” på bara några år.
Nu behöver vi resoluta åtgärder och initiativ från myndigheterna och alla de aktörer som jobbar med att försöka begränsa ASF - och uttryckligen åtgärder och initiativ som stöder vildsvinsjägarna. Det kommande vinterhalvåret är avgörande.