Opinion

Ledarsticket:
Ny prissättningsmodell
för Valios bönder

Från och med början av januari har Valio tagit i bruk en ny prissättningsmodell. Trots att den nya modellens grundläggande struktur är klar så är det fortfarande många detaljer som inte är det. Det här till den grad att producenterna i skrivande stund inte vet exakt vad de kommer att få betalt för sin mjölk. Samtidigt ska sägas att det i och för sig inte är någon enorm förändring i sig, inom mjölkproduktionen har man så gott som alltid använt sig av utjämningslikvider.

I den andelslagsmodell som Valio är uppbyggt kring är det anskaffningsandelslagen som i sista hand besluter om prissättningen. Maitosuomi, dit största delen av de österbottniska mjölkproducenterna hör, kommer fram över att utjämna likviden över en period på tre månader, då man tidigare gjorde det över ett helt år. Det här blir en naturlig tidpunkt för att utvärdera och justera prissättningen. Många andra anskaffningsandelslag gör troligtvis på samma sätt.

I och med att Valio stod inför en situation där mängden mjölk måste begränsas på något sätt så finner ändå många producenter trygghet i det faktum att mjölken inte blev fri handelsvara, utan att begränsningen sker med hjälp av så kallade referensmängder. Producenterna tror att det här sättet passar den finländska mjölkproduktionen bättre och att plötsliga och onödiga prisfluktuationer nu kan undvikas.

En jämn prisutveckling är till gagn för en producent som planerar och investerar för framtiden. Det här är en form av avtalsproduktion och avtalsproduktion inom lantbruket är till fördel (också) för bonden, oavsett produktionsinriktning. Samtidigt kommer det att behövas en viss flexibilitet för att det hela inte ska bli fullständigt ohållbart för den enskilda producenten. Ett flexibelt element kunde utgöras av ansökningsomgångar för produktionsrätter.

Det är viktigt att mjölkproducenterna behandlas rättvist men att det också finns förståelse för investerande gårdars behov. Mjölkgårdarnas antal i Finland minskar i en skrämmande takt och därför är det särskilt viktigt att det finns verksamhetsförutsättningar för de allt mer professionella enheter som kommer att producera merparten av morgondagens mjölk. Skickliga och engagerade producenter, som upprätthåller en hög medelproduktion på sina mjölkkor, ska inte heller straffas.