Mitt på självständighetsdagen kom det meddelande att EU-kommissionen och de så kallade Mercosur-länderna Brasilien, Argentina, Paraguay, Uruguay och Bolivia har kommit överens om ett handelsavtal.
Om avtalet verkligen kommer att förverkligas så skulle det vara slutet på ett kvartssekel av förhandlingar. Men då det gäller EU så är inget klart förrän såväl kommissionen, rådet, alltså medlemsländernas regeringar och EU-parlamentet är överens. Inte heller denna gång är det någon självklarhet att enighet nås. Missnöjda grymtningar hörs till exempel från Frankrike.
Då det gäller Mercosur-avtalet har det redan tidigare skålats för frihandelsavtalet. I samband med G20 toppmötet i Osaka i juni 2019 radade nämligen de europeiska och sydamerikanska statscheferna upp sig på rad och förklarade att nu var det klart. Men det tog fem år innan förhandlarna lyckades komma överens om detaljerna.
Om Mercosur-avtalet nu skulle ratificeras så skulle det vara ett sällsynt exempel på ökad frihandel i vår tid. Den globala trenden är nämligen den diametralt motsatta. Exempel på det är Brexit och USA:s blivande president Donald Trump som hotar med importtullar både till höger och vänster.
Politiskt är avtalet i många hänseenden precis vad EU skulle behöva i nuläget. Ekonomiskt går det nämligen rätt knaggligt för EU, samtidigt som traditionella maktkonstellationer vacklar i länder som Tyskland och Frankrike. Rör sedan ner lite Ukraina i grytan och soppan är färdig.
Många europeiska industrisektorer skulle desperat behöva frihandelsavtalet. Ett exempel är bilindustrin som hostar rejält i Tyskland. Säkert vädrar den finländska pappers- och verkstadsindustrin också morgonluft för nya affärer i Sydamerika. Frihandeln skulle ge ett lyft för europeiska företag i kampen med sina kinesiska konkurrenter.
Hur blir det då för det finländska jordbruket? Avtalet begränsar till exempel hur mycket kyckling som får exporteras tullfritt till EU, så helt överkörda blir våra jordbrukare inte. Men konkurrensen ökar nog.
Avtalet ger också möjligheter. Kanske regeringens förhoppningar om ökad livsmedelsexport kunde infrias i Sydamerika. Finsk emmental på tallrikarna i Rio de Janeiro?