I samband med de runda-bords-diskussioner som under jord- och skogsbruksminister Jari Leppäs (C) ledning förts med parterna i livsmedelskedjan så såg handeln än en gång chansen till att lyfta en av sina gamla käpphästar på bordet, nämligen skatten på mat och kanske närmast mervärdes- och omsättningsskatten, momsen.
I Maaseudun Tulevaisuus 13.10 återger branschdirektören för Keskos dagligvaruhandel Ari Akseli diskussionen som fördes på mötet. Akseli säger att maten i Finland beskattas sammanlagt med 40-45 procent när man räknar ihop alla skatter, från momsen till bränsleskatterna. Dagligvaruhandeln PTY har redan tidigare krävt att momsen på mat ska sänkas till en europeisk medelnivå, till under 10 procent. Momsen på mat ligger i dag på 14 procent här i Finland.
Det här är långt ifrån första gången som handeln vill sänka momsen på mat. Man motiverar givetvis en sänkning med att konsumtionen skulle öka. Man kan också diskutera om det faktiskt skulle gå så, att konsumtionen ökade. Kanske skulle den öka till en del och det skulle förstås gynna livsmedelskedjan som helhet, men säkerligen mest gynna den länk som det går bäst för redan i dag, nämligen handeln.
Framför allt skulle ändå en sänkning av momsen på mat inte göra någonting som helst för att råda bot på den ojämlika fördelningen av slutpriset på mat, konsumentpriset, och de missförhållanden inom livsmedelskedjan som vi har i dag. Situationen skulle definitivt inte bli bättre, eventuellt kunde den bli sämre.
Samtidigt är det hela, handelns utspel om matmomsen, ett sätt att försöka skifta fokus just nu när man (för en gångs skull!) för seriösa diskussioner på ministernivå med samtliga parter i livsmedelskedjan. Det är ett sätt att försöka skifta fokus från producenter som med usel lönsamhet och timersättning hankar sig fram, ett sätt att skifta fokus från en livsmedelsindustri där de flesta företagen trots allt går halvknaggligt och ett sätt att skifta fokus från långa prissättningsavtal samt andra reella och akuta problem vi har i den finländska livsmedelskedjan.