Opinion

Ledarsticket:
EU:s restaureringsförordning
riskerar att bli ödesdiger för
skogsägarna i Finland
och Sverige

EU-kommissionen publicerade förra sommaren ett förslag till någonting som kallas för restaureringsförordning. Sedan dess har ärendet behandlats både i parlamentet och i rådet.

Det övergripande målet med kommissionens förslag är att få med minst 20 procent av EU:s land- och havsområden i restaureringsåtgärderna senast 2030 och samtliga ekosystem som är i behov av återställning senast 2050. Förslaget innehåller också habitatspecifika restaureringsmål och ett krav på att skapa nationella restaureringsplaner.

Åtgärderna skulle inte bara inriktas på livsmiljöer och arter som omfattas av habitat- och fågeldirektiven, utan också på områden som för närvarande inte omfattas av EU:s naturskyddslagstiftning.

Ingen har knappast någonting i sig emot återställning av natur och speciellt då unika naturtyper och biotoper. Förslaget till restaureringsförordning beaktar ändå inte Finlands och Sveriges skogars särställning inom EU. Den biologiska mångfalden är viktig i våra skogar, men för att bevara den är det inte alls säkert att en tvingande lagstiftning som restaureringsförordningen är rätt väg att gå.

EU:s restaureringsförordning saknar helt enkelt verklighetsförankring och riskerar att bli ödesdiger för skogsägarna i Finland och Sverige. I mitten av juli är förordningen troligtvis klar för omröstning i EU-parlamentet.