Den nya naturvårdslagen är här. Regeringen har låtit totalrevidera den snart hundraåriga naturvårdslagen för andra gången någonsin och för första gången sedan 1996.
När Emma Kari (Grön) tillträdde sitt drygt halvårslånga vikariat som miljöminister hade hon ett mål över andra, nämligen att gå i mål med revideringen av naturvårdslagen, och när hon inom kort stiger åt sidan så har regeringen precis gett sitt lagförslag till riksdagen.
Till skillnad från den gamla lagen så kan den nya skydda hela naturtyper och inte enbart enskilda arter. Hotade naturtyper fungerar ofta som värdbiotop för en massa arter, också naturtyper som upprätthålls via lantbruket, till exempel beten och strandängar. Idag är var nionde art i Finland och nästan hälften av naturtyperna. De flesta inser nu för tiden att naturtyperna har stor betydelse.
Vi har givetvis alltjämt ett konfliktförhållande mellan ekonomiska intressen och naturskydd. Den nya naturvårdslagen introducerar en mekanism som förpliktar till gottgörelse om man förstör naturvärden, en slags ekologisk kompensation. Det här innebär att företag som skadar natur måste skydda motsvarande mängd lika värdefull natur någon annanstans. Kritikerna anser att det här ger näringslivet alltför fria händer för att exploatera naturen, men samtidigt kan man också säga att det är först nu som lagen utgår från ett tydligt definierat ersättningskrav för naturförstörelse.
Den nya naturvårdslagen är en politisk kompromiss som speglar de partier som medverkar i den sittande regeringen, närmast De gröna och Centern på varsitt håll.