Efter uppmuntrande testresultat under 2022 har svenska statens forskningsinstitut RISE tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet SLU dragit i gång ett treårigt försöksprojekt för att se hur virtuell stängselteknik kan utnyttjas för flexibel betesdrift och ökad biologisk mångfald.
Också i Finland har en köttdjursuppfödare i Lembois tillsammans med forskare vid Tammerfors tekniska universitet fått bekräftat att den virtuella stängslingen med hjälp av GPS-halsband på kor och får är ett effektivt – och djurvänligt! – sätt att styra betesdriften.
På Åland blåser däremot helt andra vindar. I mer än två år har tjänstemannakollektivet vid landskapets miljöbyrå systematiskt motarbetat Ålands hushållningssällskaps anhållan om att praktiskt visa hur digital stängsling kunde fungera på Åland, där det finns närmare 7.000 hektar naturbeten som behöver betas.
Att som miljöbyrån likställa digitala halsband med regelrätta djurförsök är förvisso att läsa lagen som en viss potentat läser Bibeln. Trots att halsbanden aldrig använts riktade byråns tjänstemän en uppseendeväckande polisanmälan mot hushållningssällskapet för misstänkt djurskyddsbrott och hävdade samtidigt att de halsband som skaffats till Åland kunde ses som potentiella hot mot djurhälsan.
Efter flera månaders förhalningar begärde miljöbyrån sedan nya kompletteringar till anhållan bara fem dagar innan den föreslagna provperioden skulle starta. Landskapsveterinärens sex sidor långa skrivelse avslöjar en häpnadsväckande påhittighet med att föra fram nya detaljer för att krångla till beslutsfattandet.
Miljöbyråns handläggning av ärendet har ingenting med djur- eller miljöskydd att göra. Det handlar om utstuderat paragrafrytteri.