Åkermark är en resurs som ofta tas för given, ända tills den är borta. I Finland utgör åkermarken bara drygt sju procent av landarealen, men den bär ett ansvar som är betydligt större än sin yta. Det är här maten produceras, det är här landskapet hålls öppet och det är här grunden för vår livsmedelssäkerhet finns.
Trots det här försvinner åkermark varje år. Exakta siffror saknas, men forskningen pekar på att tiotals hektar åker årligen tas ur bruk i Finland, främst för samhällsbyggande det vill säga bostäder, vägar, industri och annan infrastruktur. Förlusterna sker ofta stegvis och lokalt, men sammantaget är trenden tydlig; åkermarken minskar.
Det är problematiskt av flera skäl. Åkermark är inte en utbytbar resurs. Den kan inte flyttas, nyanläggas i någon större omfattning eller ersättas med tekniska lösningar. Jordmån, dränering, klimat och läge är resultatet av naturens och generationers arbete. När en åker asfalteras är den i praktiken förlorad för alltid.
Särskilt den bördiga åkermarken är värdefull ur en odlares perspektiv. I en tid av osäker geopolitik, klimatförändringar och ökade krav på inhemsk försörjning borde det här väga tungt. Ändå behandlas åkermark ofta som den enklaste marktypen att exploatera – platt, lättillgänglig och förmånlig att bygga på.
Då biotoper som återfinns i skogsmiljö i dag dessutom börjat värdesättas allt högre får man också en känsla av att de som planerar omfattande infrastrukturprojekt föredrar åkermark framom skog på grund av att riskerna att stöta på patrull av miljöskäl är mindre där.
Att värna åkermarken handlar inte om att stoppa all utveckling. Det handlar om att göra medvetna val. Bygg där alternativen är fler. Spara den mark som bara kan användas till en sak – att producera mat. Förlorad åkermark kan aldrig återskapas och varje hektar som bevaras är en investering i framtiden.