När kölden biter sig fast i Finland märks det snabbt – först i elförbrukningen, sedan i elpriserna och till sist i flis- och bränslelager runt om i landet.
Kyla är den mest förutsägbara stressfaktorn i Finlands energisystem. Sambandet är välkänt. Ju kallare det blir, desto mer elström används. Fingrid bygger sina förbrukningsprognoser direkt på temperaturdata, eftersom värmebelastning – elvärme, värmepumpar, elpannor i fjärrvärmen och den tunga industrins behov – reagerar omedelbart när minusgraderna tilltar.
Men kyla i sig skapar inte automatiskt pristoppar. Det som är avgörande är vad som händer samtidigt. Hur mycket vindkraft som finns tillgänglig, hur importen fungerar och vilken produktion som sätter marginalpriset just under de timmar då belastningen är som högst.
När kylan sammanfaller med svag vind och begränsad överföring blir resultatet välbekant. Dyra morgnar och kvällar och ibland hela dygn med kraftigt förhöjda spotpriser. För landsbygden innebär det någonting av en dubbel belastning. Gårdarna drabbas inte bara som hushåll, utan också som producenter med energikrävande verksamhet – djurhållning, växthus och verkstäder – där elbehovet ofta är som störst just när priset är som högst.
Samtidigt ökar trycket på värmesystemen. Under köldperioder stiger effektuttaget i fjärrvärmen kraftigt, vilket i praktiken innebär att bränsle förbrukas snabbare per dygn. För energivirke, framför allt träflis, betyder det att lager snabbt kan minska när värmeverken går hårdare. I bästa fall underlättar tjäle uttag och transporter. I sämre fall uppstår flaskhalsar i kedjan, från avverkning till flisning och leverans, vilket gör systemet mer sårbart precis när efterfrågan är som störst.
Här syns en av landsbygdens styrkor, men också dess utsatthet. Vi skogsägare vet också att flera uppköpare av träflis har omfattande lager av energivirke, ofta högar av sådant som är köpt men ännu inte flisat vid utkanterna av skogarna runt om i landet. Ofta kan det handla om högar som stått där i ett eller närmare två år.
Bränntorven spelar i dag en betydligt mindre roll än tidigare, men kylan påminner om varför frågan om reservbränslen inte försvunnit. Staten har byggt upp beredskapslager för bränntorv och testat hur de kan tas i bruk vid behov. Det är ett tydligt tecken på att försörjningstrygghet inte är en nostalgisk tanke, utan en praktisk nödvändighet.
Medierapporteringen från den senaste veckan berättar att det också rör på sig en hel del gällande bränntorven för tillfället. Slutsatsen är rätt så enkel. El, värme och bränsle måste finnas tillgängliga när minusgraderna biter som hårdast. Den pågående och hittills förhållandevis moderata köldknäppen har höjt elpriserna mer än vanligt.
Kölden avslöjar svagheter, framför allt resultatet av att flera faktorer sammanfaller, men också vad som faktiskt fungerar. Det är den verkligheten som energipolitiken måste utgå ifrån.