Statsrådet ändrade jaktförordningen förra veckan. I landets nordliga landskap, alltså Lappland, Kajanaland och Norra Österbotten får jakten efter fredningen under brunsttiden inledas en vecka tidigare än hittills, det vill säga första lördagen i oktober. Jägarna får också lov att använda hund vid jakt på vitsvanshjort och rådjur under tiden 1–15 februari samt vid älgjakt under tiden 1-15 januari i andra områden än i renskötselområdet.
Man räknar med att användningen av hund kommer att underlätta förutsättningarna för jakten på hjortdjur åtminstone under snöfattiga vintrar. Under utlåtanderundan i samband med beredningen var åsikterna om den här ändringen inte helt enhälliga. Skepsisen hade bland annat att göra med hundens möjligheter att klara sig i djup snö. I slutändan kom man ändå fram till att jägarna kan bedöma om föret är det rätta för jakt med hund.
Genom ändringarna av förordningen vill statsrådet även minska det administrativa arbetet med jakten på östersjövikare. I fortsättningen krävs det inte längre något tillstånd för jakt på östersjövikare, utan jakten idkas enligt en regional kvot liksom det är tillfället för gråsäl. I dagens läge skulle jakt på östersjövikare emellertid tillåtas bara inom förvaltningsområdet Bottenviken-Kvarken, eftersom man vet för litet om beståndets utveckling i förvaltningsområdena Sydvästra Finland och Finska viken.
Ändringen torde i alla fall vara en steg i rätt riktning för våra fiskbestånd och vår yrkesfiskarkår, som länge har haft det besvärligt på grund av såväl vikare som gråsäl.
Våra myndigheter vill emellertid också ha mer exakt information om fällda djur. För att Finlands viltcentral ska kunna hålla koll på kvoterna för sälar ska man således anmäla fällda individer senast den tredje dagen efter jakten. När kvoten blir fylld meddelar viltcentralen sedan att jakten avslutas.
Enligt förordningsändringen ska man också anmäla vissa arter, som inte är licensbelagda, till Finlands viltcentral senast sju dygn efter att de fällts. Det här berör till exempel rådjur och vildsvin.
När det gäller licensbelagd jakt så som vitsvanshjort och älg kräver förordningen numera att man uppger koordinaterna på platsen där djuret fällts.
Även grågäss ska numera rapporteras till Finlands viltcentral sju dagar efter att de fällts.
Avsikten med skyldigheten att anmäla fällda djur i efterhand är bland annat att det ska hjälpa till att effektivisera övervakningen och trygga jaktens hållbarhet. För att det ska fungera effektivt förutsätter det naturligtvis att vi har noggrann koll på våra viltstammar.
Statsrådet beslöt också om andra jaktvillkor förra veckan. I samband med inrättandet av nya naturskyddsområden i Nyland tillåts således jakt i en viss utsträckning på de berörda arealerna. Det gäller bland annat vildsvin under tiden 10 oktober-31 mars.
Enligt den promemoria som ligger till grund för beredningen av förordningen håller vildsvinsstammen i synnerhet i den östra delen av Nyland på att breda ut sig i en betänklig omfattning. Det torde leda till ett ökat tryck också västerut i det nyländska landskapet.
Det är en mycket olycklig utveckling på alla sätt, även av den orsaken att risken för den afrikanska svinpesten ökar. Bland annat med tanke på vår export av svinkött borde det absolut inte få hända att Finland drabbas av den plågan.
Vildsvinen kan dessutom vara en sann plåga när de samlas på eller i närheten av åkrar med jordbruksgrödor.
Som ministern för nordiskt samarbete och jämställdhet Thomas Blomqvist (sfp) påpekade helt nyligen har även vitsvanshjorten ökat kraftigt och det i hela södra Finland. Vitsvanshjorten utgör en trafikfara och en fästingspridare. Djuret ställer dessutom till med omfattande skador i plant- och ungskog, liksom också älgarna gör när stammen blir för stor. Jakt på vitsvanshjort kan dock beviljas på naturskyddsområdena av forststyrelsen.
Även jakt på rådjur, som ökat kraftigt i västra Nyland, tillåts under tiden 10 oktober-10 januari på flera av de områden som fridlysts. Likaså tillåts älgjakt på stora delar av de nya naturskyddsområdena under samma tid.
Det finns en beställning på mer biologisk mångfald i våra skogar, men de omfattande skogsskadorna förorsakade av hjortdjur leder tyvärr ofta till att skogsägarna sträcker upp händerna och väljer att plantera gran efter slutavverkning. Granen är det enda av våra vanligaste trädslag som får vara så där någorlunda i fred för hjortdjuren – om man inte räknar in fejningar på stammarna.
En ständig ökning av gran på andra trädslags och mångfaldens bekostnad är en olycklig utveckling med tanke på spridning av röta och granbarkborre – för att inte tala om att vår gran med sitt ytliga rotnät är mycket känslig för stormar.
Ytterligare tillåts jakt på mink och mårdhund, som förorsakar stora skador bland annat på vårt fågelbestånd, på en del av områdena under tiden 10 september-31 mars.
För att ännu hänvisa till Thomas Blomqvist är det även viktigt att på de områden, där man inte får idka jakt, ska drivande av djur i huvudsak vara tillåtet. De här områdena får räknas in i jaktområdets storlek. Det gäller närmast mindre områden, men det har betydelse i Nyland där många skyddsområden är relativt små och ligger utspridda över hela landskapet. Det kan finnas små naturskyddsområden mitt i sammanhängande jaktmarker, och det är viktigt att man kan få driva djur genom ett sådant område under pågående jakt.
Sedan borde vi inte heller glömma att överstora stammar av exempelvis rådjur och vitsvanshjort tenderar att öka förekomsten av bland annat lodjur och varg. När de här rovdjuren åter reducerar stammarna och därmed sitt eget skafferi tenderar vår husdjurshållning att drabbas, men också allt mer sällsynt småvilt som skogsharen.
Det gynnar varken vår djurhållning, människan eller vår mångfald.