I Europa är 20 procent av de pollinerande biarterna utrotningshotade. Humlan är kanske Finlands viktigaste pollinerare i och med att den flyger och pollinerar vid lägre temperaturer. Fjärilar, blomflugor, getingar, en del skalbaggar och myror är också betydelsefulla pollinerare. När man beaktar alla pollinerare är omkring 40 procent av dem utrotningshotade.
De huvudsakliga orsakerna till att våra pollinerare är utrotningshotade är att deras naturliga livsmiljö försvinner, användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket, främmande arter och klimatförändringen. I Finland är det främst förändringar i markanvändningen som trängt undan insekterna. Bristen på död ved är den näst största orsaken till att insekter blir hotade här.
Det att en så stor andel av pollinerarna är utrotningshotade är ytterst allvarligt och inte minst måste vi jordbrukare ta vårt ansvar. Vi är de facto i en nyckelroll. Globalt sett bidrar vi till en del av problemet och samtidigt har vi mycket att vinna på att pollinerarna mår bra. Bin pollinerar världen över ungefär 400 nyttogrödor. Största delen av vitaminerna kommer från grödor som är beroende av insektpollinering.
Världens livsmedelsproduktion kommer att äventyras om pollinerarna fortsätter att minska i antal. 75 procent av världens odlingsgrödor måste, i varje fall delvis, pollineras av insekter. Den globala produktionen av odlingsgrödor beroende av pollinerare har ökat med 300 procent de senaste 50 åren. Jordbruket, i synnerhet den mångsidiga odlingen med inslag av specialgrödor och grönsaker, skulle inte vara sig lik utan de pollinerare vi har i dag. Vissa odlingsgrödor kan också i sig göra direkt nytta för pollinerarna, till exempel då oljeväxter, bondböna, kummin, bovete och vit sötväppling. En del skadegörare kan dessutom öka märkbart om insekterna som äter dem försvinner, rent av på ett sätt som är svårt att kontrollera.
Pollinerarnas överlevnad hänger ändå framför allt på att vi har ett mångsidigt landskap. Enligt hotbedömningen av Finlands naturtyper 2018 var precis alla de granskade vårdbiotoperna hotade. Ängar, hagmarker med lövskog eller blandskog, strandängar vid inlandsvatten och lövängar påvisades ändå vara allra mest hotade. I utredningen över rödlistade arter i Finland konstaterades tretton procent av de inventerade arterna i vårdbiotoper vara utrotningshotade.
De hotade vårdbiotoperna har under tidens gång i regel utvecklats som en biprodukt av husdjurshållningen. När det gäller att upprätthålla mångsidighet beträffande flora och fauna har betande djur gjort och gör alltjämt ett förträffligt jobb. Det är ändå ett faktum att de betande djuren blir färre på grund av husdjurssektorns lönsamhetsproblem. Inte minst blir de kvarvarande husdjuren allt mer ojämnt fördelade regionalt. Upprätthållande av hotade vårdbiotoper kräver aktiv skötsel, ibland på ett sätt som inte är ekonomiskt optimalt för själva husdjursproduktionen. De stöd som finns behövs för att ge producenten möjlighet till att sköta om vårdbiotoperna.
Alla odlare som använder växtskyddsmedel professionellt i Finland har fått utbildning i att beakta pollinerarna, bland annat med tanke på hur och när man applicerar de olika preparaten. Preparatens specifika anvisningar är förstås också viktiga. Men varken producenten eller biodlaren är den som ensam ska bära ansvaret för upprätthållandet av mångfalden i naturen. Konsumenten, politiken och lönsamheten inom primärproduktionen spelar alla avgörande roller när det gäller att upprätthålla olika habitat och artmångfalden.
Vi vet en hel del om hur det här fungerar och hänger ihop men det krävs fortfarande mer forskning om pollinerarsituationen för att vi ska kunna ta till verksamma och precisa åtgärder.