Ledaren:
Moldavien går till val och demokratin har förhoppningsvis sin gång

På söndag går Moldavien till parlamentsval. På pappret är valet ett vanligt demokratiskt skifte av makt. I praktiken är valet en stresstest för ett litet land inklämt mellan EU och Ryssland, men också för hela Europas förmåga att värna fria och rättvisa val i sitt närområde.

Från en europeisk horisont finns bara ett hållbart synsätt. Att ha respekt för det moldaviska folkets val – även om det inte skulle falla oss i smaken – samt nolltolerans mot yttre sabotage. De senaste veckorna har moldaviska myndigheter slagit larm om ryska påverkansoperationer och man har till och med frihetsberövat tiotals personer misstänkta för att ha tränats för att provocera fram oroligheter i samband med valet.

Det här är inte en hypotetisk och abstrakt hotbild, utan det är konkret säkerhetspolitiskt tryck på landets demokratiska process.

Att valet har en europeisk dimension råder det ingen tvekan om. Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har Moldavien närmat sig EU och beviljats kandidatstatus, samtidigt som landet utsatts för någonting av en tsunami av desinformation, illegala kampanjmedel och cyberangrepp från Ryssland. Hybridpåverkan med andra ord.

När moldavierna i oktober 2024 röstade om att förankra sin EU-strävan i konstitutionen bedömde internationella observatörer processen som väl genomförd, men också hårt ansatt av utländsk påverkan. Det är i den kontexten som söndagens parlamentsval äger rum och det finns rimligtvis många likheter mellan situationen i Moldavien och den i Ukraina.

I största allmänhet är det frestande att läsa valresultat som geopolitiska segrar eller förluster. Men demokratins minimum är hur som helst att spelreglerna slås fast och värnas om före utfallet. Det innebär att oberoende övervakning måste garanteras. OSSE:s närvaro och metodik är ryggraden i trovärdiga val i Europa och deras arbete ska kunna ske utan trakasserier eller filter.

I den autonoma regionen Gagauzien, där ryskan länge varit vardagsspråk, har proryska opinioner starkt fotfäste. I veckans LF ingår en artikel av vår frilansmedarbetare Torbjörn Wester om läget där.

Oligarken Ilan Shor, dömd i sin frånvaro för bedrägeri, pekas återkommande ut som nav i finansiering av proryska projekt och propagandakanaler – givetvis med siktet inställt på att vrida opinionen bort från EU. Det är också här de praktiska konsekvenserna av geopolitiken blir tydliga för lantbruket med osäkra handelsvägar österut, återkommande importstopp från rysk sida och föråldrad teknik som behöver moderniseras.

Från ett europeiskt perspektiv är just jordbrukets framtid ett av de tyngsta sakargumenten för att Moldavien ska få pröva sin väg, utan fjärrstyrning. EU-marknaden innebär stabilare betalningar, tydligare standarder och tillgång till investeringsmedel som kan byta ut sovjetisk teknik mot modern.

Alternativet – att politiken avgör exporten med ett dekret i Moskva – har redan testats och skadat moldaviska vin- och fruktodlare mer än en gång. När ett land där landsbygden fortfarande bär upp en stor del av sysselsättningen ska välja riktning, måste valet vara deras.

Här har Europa ett tydligt ansvar. EU ska vara orubbligt i försvaret av rättssäker valadministration, fri medierapportering och transparent partifinansiering – det stärker väljarna, inte makthavarna. Stödet från EU måste dessutom märkas där det gör konkret nytta, exempelvis i form av riktade landsbygdsprogram, klimatanpassning och förmånliga lån till livsmedelskedjan. Det gör EU:s erbjudande konkret och lockande långt bortom huvudstaden, inte minst i regioner som Gagauzien.

Moldavien röstar om sin framtid, men för bonden i byn Dezginja handlar det om vem som faktiskt betalar för mjölken och om huruvida investeringar når utanför huvudstaden. För Europa handlar det om principer. Att demokratin inte är till salu och att val också i Rysslands grannländer avgörs av dessa länders medborgare – inte av trollfabriker, svarta kassor eller importerade provokatörer.