Årets spannmålsskörd har framför allt reducerats av den hårda försommartorkan i maj och juni, det här särskilt i Svenskfinland. ProAgria har i sin senaste skördeprognos beräknat att den finska spannmålsskörden den här odlingssäsongen blir mindre än 3 miljoner ton. Också på EU-nivå blir skörden märkbart mindre än normalt.
Naturresursinstitutet Lukes första skördeprognos publiceras 18 augusti, men efter fjolåret som var hyfsat normalt, med en totalskörd på 3,5 miljoner ton spannmål, beräknas skörden i år bli betydligt mindre. ProAgria har i sin senaste skördeprognos från slutet av juni beräknat att skörden i år blir mindre än 3 miljoner ton.
Årets spannmålsskörd har framför allt reducerats av den hårda försommartorkan i maj och juni, det här alldeles särskilt i kusttrakterna i Svenskfinland. Efter midsommaren kom sedan regnet på många ställen men fortsättningsvis finns det stora regionala skillnader i nederbörd.
Om spannmålsskörden blir liten kommer det att balansera upp utbud och efterfrågan. I förlängningen borde det dessutom skapa en gynnsammare prisutveckling i förhållande till börspriset. För två år sedan blev den finska spannmålsskörden enbart 2,6 miljoner ton, också då främst på grund av torka.
Skördeutsikterna i Europa har samtidigt försvagats rejält. 5-årsmedelskörden inom EU-området är 290 miljoner ton och i år kommer vi kanske upp till 260 miljoner ton.
Det har varit ett utmanande år för stråsäd överlag. Försommartorkan är som sagt den enskilda faktor som reducerats skörden mest, oavsett regionala variationer, men det finns också andra väderutmaningar. I Österbotten, i varje fall på vissa ställen, har man under juli och augusti fått sådana extrema mängder regn, ofta som häftiga skurar, att också detta inverkar negativt på skördens kvalitet och snart också på möjligheterna att överhuvudtaget bärga den. Åland har också haft en hel del vädermässiga utmaningar den här odlingssäsongen.
Några grödor har ändå visat sig att fungera bättre i år. Sockerbetan klarar av att överleva under torrare förhållanden, dra nytta av djupare markfukt, och för att sedan satsa på tillväxt när det finns bättre tillgång till vatten. Men detta har också varit bondbönans och ärtens år.
I år odlar vi dessutom ärter på en rekordareal i Finland. Ifjol skördade man nästan 100 miljoner kilo ärter, också det ett rekord som kan slås i år. Många odlare anser därtill att ärten har högre odlingssäkerhet än bondbönan eller oljeväxterna. Över 80 procent av ärterna används som foder.
Vi behöver en större bredd av odlingsgrödor som på allvar och i större utsträckning odlas i Finland. Med ärt och bondböna kan vi öka andelen inhemskt protein i djurfodret och man borde dessutom kunna bredda den övriga användningen av just ärter. Olika kryddgrödor har också under de senaste åren etablerat sig som intressanta och konkurrenskraftiga alternativ till spannmålsodlingen.
Det här är lovande, men flera alternativ behövs och producentpriset som bonden erhåller måste alltid vara på en konkurrenskraftig nivå. Då blir grödan ett relevant alternativ som kan få lojala odlare som återkommer till den år efter år. Kontraktsproduktion är dessutom att föredra, nästan en nödvändighet, för att ge odlaren en viss förutsägbarhet.