En intressant paradox har uppstått i de finländska matbutikernas köttdiskar. Det råder nämligen brist på köttfärs från nöt, bara några månader efter att det var en vild debatt kring de nya nationella kostrekommendationerna som strävar till att ordentligt minska köttkonsumtionen. Konsumenterna tycks tänka annorlunda.
Att det just nu blivit brist på köttfärs av nöt har flera olika orsaker Dels handlar det om att efterfrågan på nötkött har ökat i många länder. I praktiken är efterfrågan på nötkött större än utbudet i hela Europa. Samtidigt ökar efterfrågan i Mellanöstern och norra Afrika, vilket gjort att exporten från EU ökar till de länderna.
Trots allt prat om vegetarisk mat så har köttkonsumtionen per person i Europa hållit sig på en rätt stabil nivå under många år. Däremot har det skett en förskjutning från griskött till fjäderfä och nu på sistone mot mera nötkött. Det är kött med lägre fetthalt som gäller.
Samma trend gäller också i Finland. Efterfrågan på nötfärs har ökat stadigt under en längre tid. Det verkar däremot inte produktionen göra. Enligt prognoser kommer produktionen av nötkött att minska med tre miljoner kilo i år, vilket motsvarar en minskning på fyra procent. Den nedåtgående trenden gjorde att HK Ruokatalo för ett tag sedan meddelade att de stänger i nötslakteriet i Pemar.
Konsumenterna vill alltså ha mera nötkött, men producenterna drar ner produktionen. Det kräver inte så stor slutledningsförmåga att komma fram till att något är rejält fel i produktionskedjan. Nere i Europa har nötköttspriserna stigit kraftigt under de senaste månaderna. I Finland är priskurvan flack som en vältrad åker efter vårsådden. I början av månaden var priset på O3 tjurkött 6,14 euro per kilo i Tyskland och 4,60 i Finland.
Orsaken till att priserna inte stiger i Finland är de långa leveranskontrakten mellan köttindustrin och handeln. De skyddar producenterna mot de djupaste prissvackorna, men gör samtidigt att producenterna aldrig riktigt får näsan över vattenytan.
Nötköttsproduktionen i Finland hänger mycket tätt samman med mjölkproduktionen. Också den visar en tydlig trend neråt. I januari 2025 fanns det 3.849 mjölkgårdar, en minskning med drygt 300 på ett år. På samma sätt sjunker också antalet gårdar som producerar nötkött. Orsaken är förstås dålig lönsamhet, alltså låga producentpriser.
Nu börjar det bli rejält bråttom att få ett trendbrott i prisbilden för nötkött. Det går nämligen snabbt att slakta bort en nötbesättning, men flera år för att på nytt föda upp nötkreatur till slakt. Om producenterna inte ens i en situation då marknaden skriker efter mera nötkött får något incentiv för att öka sin produktion så fortsätter spiralen neråt.
Det första som borde göras är att handeln snabbt borde ta skeden i vacker hand och öppna de långa kontrakten. Om det i nuläget måste importeras nötkött från andra länder i EU för att möta efterfrågan så blir köttpaketen dyrare för konsumenten. Det är väl knappast så smickrande för handeln.
På längre sikt måste det ske en mer beständig kursändring. Annars finns det snart väldigt lite inhemsk produktion av nötkött kvar. Det påverkar vår försörjningsberedskap mycket negativt.
Även om det är en funktionerande och rättvis marknad som är det viktigaste så har våra politiska beslutsfattare också en roll. Regeringsprogrammet lovar att jordbrukarnas ställning skall förbättras. Nu är det upp till bevis.