Nästa vecka startar FN:s stora årliga klimatkonferens COP27 på den egyptiska turistorten Sharm el-Sheikh. Utmaningarna är stora.
Mänskligheten hotas främst av två diametralt motsatta klimatfenomen – översvämningar och torka. Det varmare klimatet har gjort att monsunregnen i Asien förändrats, vilket bland annat ledde till att 30 procent av Pakistan översvämmades tidigare i höstas då monsunregnen bara inte ville ta slut. Översvämningarna som var de värsta i landets historia övergår nu till följande skede: matbrist. Det rapporteras att 80 procent av landets grödor har skadats eller helt förstörts av regnen. Landet är världens åttonde största producent av vete, men nu hotas vetesådden som vanligtvis sker i november-december.
Samtidigt har länderna på Afrikas horn, Etiopien, Somalia och Kenya drabbats av svår torka. FN-organet OCHA uppskattar att 21 miljoner människor kommer att lida brist på mat i regionen under slutet av detta år. De senaste regnperioderna har gett mycket mindre nederbörd än normalt och samma sak verkar gälla för den regnperiod som nu borde vara igång. Vilket gör att matbristen kommer att vara stor även nästa år. Antalet undernärda i världen går i fel riktning. Siffran var ner i 600 miljoner, men 2018 vände trenden och nu finns det dessvärre 830 miljoner undernärda i världen.
Gemensamt för båda problemen är att jordbruket drabbas och att tillgången på mat hotas. Här i vårt land ger klimatförändringarna både för och nackdelar. Varmare och längre växtsäsong kan ge möjlighet till högre skördar, men samtidigt problem med nya skadegörare. Och som vi märkt under åren så påverkar regnmönstren minsann också våra skördar genom för mycket eller för lite vatten, även om följderna inte är lika katastrofala som i Pakistan eller Somalia.
Egypten som är den största veteimportören i världen samlade nyligen exportörer till ett möte för att diskutera tillgången på vete. Tidigare har länderna runt Svarta havet stått för omkring 70 procent av landets veteimport, men nu är leveranserna därifrån hotade på grund av Rysslands krig. Egypten behöver pålitliga veteleverantörer för att kunna föda sin befolkning och blickarna riktas mot EU-länderna. Det är inte bara Egypten som behöver stabila spannmålsleverantörer – hela den globala spannmålshandeln behöver stabilitet och förutsägbarhet.
Samtidigt pågår i EU en oroande utveckling då det gäller verksamhetsmöjligheterna för jordbruket. Den nuvarande kommissionen tog som sitt viktigaste mål att minska miljöpåverkan inom EU och kämpa mot klimatförändringen. Det är viktiga målsättningar som på längre sikt är avgörande för hur mänskligheteten skall klara sig på denna planet. Kommissionens ambitiösa ”Fit for 55” program skall minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 procent senast 2030, samtidigt som konkurrenskraften för det europeiska näringslivet skall bibehållas. Hur skall detta kunna göras på rätt sätt?
För jordbrukets del ser det inte så positivt ut då det gäller konkurrenskraften. Kommissionen har gjort en rad lagförslag som hotar minska livsmedelsproduktionen inom unionen. Ett av lagförslagen gäller användningen av växtskyddsmedel. Enligt det utkast som nu behandlas skall användningen av växtskyddsmedel minskas med hälften fram till år 2030. Någon ordentlig konsekvensbedömning har inte gjorts för lagförslaget, trots att EU:s regler säger att en sådan borde göras. Jordbrukssektorn befarar att livsmedelsproduktionen kommer att minska i EU om förslaget går igenom. EU:s regler kring växtskyddsmedel är dessutom redan strängare än på de flesta andra håll i världen.
För att säkra en trygg global livsmedelsförsörjning behövs en tillräcklig livsmedelsproduktion, som dessutom måste vara kontinuerlig och pålitlig. Det är nämligen så att det största hotet från klimatförändringen för oss människor är tillgången på mat. Vi behöver ett bärkraftigt jordbruk som inte förstör miljön. Men vi har inte råd med en hårt miljöideologiskt driven jordbrukspolitik som utan vetenskaplig grund minskar produktionen då den tvärtom borde öka.
Att ha råd med är förresten fel ord. Det handlar inte i första hand om pengar. Det handlar om att få mat på bordet för mänskligheten.