Jordbruk EU Opinion

Ledaren:
Följderna av dårarnas verk

”Brexit är ett verk av dårar”. Det är den tidigare svenska statsministern och senare utrikesministern Carl Bildt som har gett det omdömet. Man bara måste hålla med.

I förra veckans LF kunde vi läsa om den byråkrati som gör att brittiska livsmedelsexportörer måste grunda dotterbolag på kontinenten för att få leveranserna till EU att fungera, fastän deras varor inte ens ska förtullas. Enligt den tidigare chefsförhandlaren i brexitprocessen Michel Barnier har handeln mellan EU och Storbritannien lamslagits.

Brexit var inte ens avsikten med britternas omröstning 2016. Den dåvarande premiärministern David Cameron räknade med att hans förhandlingsresultat med ändrade villkor skulle övertyga folket om fördelarna med fortsatt medlemskap.

Han och hans gelikar tog inte den växande protektionismen på tillräckligt allvar. Den gav sig bland annat uttryck i fientlighet mot invandring. Också i Storbritannien var invandringen bland de mest diskuterade ämnena inför folkomröstningen och den avgjorde mångas beslut.

Det brittiska agerandet känns ändå något motsägelsefullt. Det är dryga 50 år sedan britterna själva bad om att få ansluta sig till dåvarande europeiska ekonomiska gemenskapen, EEG, senare EG och EU.

I EU:s jordbrukarkretsar har man undrat över de brittiska böndernas agerande i omröstningen. Många av dem röstade för utträde, trots att det var emot deras egna intressen. Till saken hör att regeringen, uppbackad av landets bondeorganisation National Farmers’ Union, brukade skylla på EU, när saker och ting inte gick vägen för näringen.

Också problemen i anslutning till Brexit skylls på EU. Regeringen har emellertid inte ännu visat konkret prov på sin egen förmåga och vilja att backa upp sina jordbrukare med stödsystem på samma nivå som EU. Förslag har rests om att under en övergångsperiod byta ut traditionella subventioner med ersättningar som är helt koncentrerade på miljö- och landskapsåtgärder samt djurskydd. Bönderna är allt annat än nöjda med detta och det kan man knappast skylla på EU.

Man kan inte heller utesluta en splittring av det Förenade Kungariket, UK, på några års sikt. I maj ska skottarna välja in nya ledamöter i sitt parlament och opinionsmätningarna förutspår en seger för Scottish National Party, som förespråkar skotskt utträde ur UK. Resultatet av folkomröstningen 2014 var visserligen entydigt för att stanna i kungariket, men var ändå ganska jämnt.

I omröstningen om Brexit röstade närmare två tredjedelar av de skotska väljarna för att stanna i EU.

Den nuvarande konservativa regeringen i London kommer dock knappast att godkänna en ny skotsk folkomröstning om utträde.

Också i Nordirland var en majoritet för att stanna i EU i folkomröstningen 2016. Den protestantiska majoriteten där vill visserligen stanna kvar också i UK, men proportionerna mellan protestanter och katoliker håller långsamt på att förskjutas. Om utvecklingen fortsätter, blir katolikerna, som vill höra till EU-landet Irland, i majoritet.

Som en följd av avtalet mellan EU och UK under fjolårets slut är handeln mellan Nordirland och Irland dessutom friare än sedan början på 1920-talet, då Irland delades. Däremot finns det problem med kontroller och test i varutransporterna från och till fastlandet. Det har ibland orsakat tomma hyllor i de nordirländska butikerna.

Risken är överhängande att vi under några års tid kommer att ha en tuff period att gå igenom i Europa. Det har vi delvis Brexit att tacka för. Men också vi inom EU måste brottas med följderna.