Det blev ingen större julklappsutdelning till jord- och skogsbruket i riksdagens finansutskotts betänkande från förra veckan om statsbudgeten för 2021. Det beror egentligen inte på att utskottet skulle vara snålare än förr, utan en stor del av de nödvändiga korrigeringarna i tidigare budgetpropositioner behövdes inte i år. Samma tendens syntes även för ett år sedan.
Under tidigare regeringar har riksdagen många gånger anmärkt på att de korrigeringar som de folkvalda gjort av regeringens beskärningar i statsbudgeten är en linjedragning. Man vill inte göra samma nödvändiga korrigeringar år efter år. Anmärkningarna ser äntligen ut att ha gett resultat.
Ser man på de enskilda anslagen inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde, så höll de flesta av de viktiga anslagen samma nivå åtminstone i proportion till behovet som i årets budget.
Beredningen skulle tydligen ändå försöka sig på några beskärningar, bland annat av anslaget till 4H-verksamheten med 300.000 euro, men det korrigerade finansutskottet så att nivån nu är den samma som i år. Också anslaget till Finlands yrkesfiskarförbund satte utskottet tillbaka in i budgeten; det kom även en rejäl tilläggsdel jämfört med tidigare. Anslaget är nu 100.000 euro.
Enligt tidtabellen på riksdagens hemsida i början av veckan skulle riksdagen rösta om jord-och skogsbruksministeriets förvaltningsområde torsdag 16 december. Det torde i vilket fall som helst stå klart att budgetpropositionen godkänns i den form den föreslagits med uttalanden i finansutskottets betänkande, som har regeringspartiernas stöd.
Summan av anslag till förvaltningsområdet är visserligen 6,4 miljoner euro mindre i förslaget till nästa års statsbudget än i årets. Även om man kan göra mycket viktigt med den summan, så fyller den knappast villkoren för att bli ett stridsäpple i en budget, där summan för jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde blir 2,7 miljarder euro.
I år är det desto intressantare att kolla de motiveringar utskottet fogat till sitt betänkande. Även om det inte ger direkt utdelning i pengar, så har utskottet erkänt näringens svåra läge. I sitt betänkande konstaterar utskottet således att den bristande lönsamheten inom jordbruket har blivit ett akut problem, ”då prisförhållandet mellan input och output kraftigt har försämrats bland annat i och med att gödsel och bränslen blivit dyrare”.
Annat som varit med om att förorsaka den dåliga lönsamheten är sjunkande skördar och sänkta producentpriser bland annat inom svinuppfödningen.
Finansutskottet hänvisar till institutet för naturresurser Luke, som räknar med att företagarinkomsten för arbete och eget kapital i jordbruks- och trädgårdsföretagarfamiljer skulle minska med 18,5 procent i år jämfört med 2020. Utskottet påminner också om att bättre lönsamhet är ett villkor för fortsatt produktion, tryggad försörjningsberedskap och för den inhemska livsmedelskedjans framtid. Det är dessutom en förutsättning för klimatåtgärder inom jordbruket.
I sitt betänkande efterlyser utskottet statsborgen för likviditetslån till jordbruket. De facto bereder jord- och skogsbruksministeriet en ansökningsomgång för likviditetslån som man kanske i bästa fall kan söka i februari-mars. Det förutsätter emellertid att gårdsbrukets utvecklingsfond kapitaliseras, vilket utskottet också konstaterar. Utskottet föreslår dock inte överföringar till utvecklingsfonden. Troligtvis blir det således nödvändigt med en tilläggsbudget redan i vår.
Enligt lagstiftningen får inte heller beloppet för statsgaranti överstiga 62.500 euro, varav högst 50.000 euro kan vara räntestödslån. Frågan är om sådana belopp räcker, till exempel för större husdjursgårdar, vilket SLC har påpekat. En lagändring krävs emellertid för att höja de här beloppen.
Finansutskottet välkomnar vidare att nivån på jordbruksstöden kan bibehållas 2022. För att förbättra lönsamheten bör stöden dock bättre än nu riktas till aktiv verksamhet. Utskottet stöder således jord- och skogsbruksministeriets planer på att exakt definiera aktiva jordbrukare och beakta det i stödkriterierna. Det torde också vara i enlighet med SLC:s och MTK:s linje.
Det effektivaste sättet att förbättra lönsamheten är att höja producentpriserna, vilket utskottet också bekräftar. Samtidigt är det dock allmänt känt att matpriserna väntas stiga kraftigt varemot företagarinkomsten från jordbruket har beräknats sjunka ytterligare.
För att stoppa den här motstridiga utvecklingen måste man sörja för producentens ställning i livsmedelskedjan, samtidigt som handelsmetoderna ska vara rättvisa. Här framhåller utskottet betydelsen av att såväl konkurrens- och konsumentverket som vår livsmedelsombudsman aktivt följer hur livsmedelsmarknaden fungerar, men också reagerar snabbt på marknadsstörningar och missbruk av marknadsställning.
Det här kan i bästa fall uppfattas som en uppmaning till de berörda myndigheterna. Åtminstone från producenthåll verkar det sedan länge ha funnits bred enighet om att myndigheterna kunde reagera aktivare än de gör i dag.
En koll av reservationerna i utskottets betänkande talar tydligt för att det råder konsensus också bland oppositionspartierna om att jordbrukets bristande lönsamhet är akut.
I sitt betänkande föreslår utskottet ett uttalande, där riksdagen förutsätter att åtgärder som förbättrar jordbrukets lönsamhet påskyndas aktivt under 2022.
Tidigare har riksdagens uttalanden i statsbudgeten inte tillmätts så värst stor vikt. Nu ser det i alla fall ut som om regeringen och ministeriernas beredare har börjat beakta vad våra lagstiftare har att säga.
Det finns å andra sidan en risk för att det går inflation i uttalandena, och att de den vägen åter minskar i betydelse. Litet känns det nog som att regeringspartierna i utskottet har enats om uttalandet, för att de inte vågar ta steget och föreslå konkreta budgetmedel för att förbättra näringens lönsamhet. Man kastar bollen tillbaka till regeringen.