Att två kandidater ställer upp när Österbottens svenska producentförbund, ÖSP, ska välja ny ordförande är goda nyheter. Inte därför att ett val med två kandidater automatiskt garanterar en livligare organisation, utan för att det visar att det bland de österbottniska lantbrukarna finns både vilja och beredskap att ta ansvar för ett krävande uppdrag.
När Tomas Långgård i våras meddelade att han inte ställer upp för omval efter många år som ordförande inleddes sökandet efter en efterträdare. Nu står det klart att valet på höstmötet i december står mellan Niclas Sjöskog från Pedersöre och Stefan Saaristo från Malax.
Båda har gedigen erfarenhet av jordbruket och producentorganisationen, men deras bakgrund och erfarenheter skiljer sig också åt. Det ger medlemmarna ett verkligt val och öppnar samtidigt för en diskussion om vilken roll ÖSP ska spela under de kommande åren. Den diskussionen är minst lika viktig som själva personvalet.
Producentorganisationerna verkar i dag i en helt annan omgivning än för några årtionden sedan. Antalet jordbrukare minskar, gårdarna blir större och kraven på företagarna ökar.
Samtidigt har jordbrukspolitiken blivit allt mer komplicerad och frågor om klimat, miljö, energi, markanvändning och beredskap griper allt djupare in i jord- och skogsbrukarnas vardag. Det betyder inte att producentorganisationens betydelse har minskat. Snarare tvärtom.
När antalet aktiva jordbrukare blir färre ökar behovet av en organisation som kan samla deras röst. En enskild jordbrukare har begränsade möjligheter att följa alla politiska processer, påverka lagstiftning eller bevaka markägarnas intressen när stora samhällsprojekt planeras. De gröna näringarnas roll i samhället har förändrats och det är just här en stark producentorganisation behövs.
Men en organisation kan inte heller leva enbart på sin historia. ÖSP, liksom SLC i stort, måste ständigt fråga sig hur verksamheten ska utvecklas när medlemskåren förändras. Vilken service behöver framtidens jordbrukare? Hur engageras unga producenter? Hur skapas en organisation där medlemmarna inte bara betalar sin medlemsavgift utan också känner att de kan påverka?
Här erbjuder höstens ordförandeval ett utmärkt tillfälle till diskussion. Ett val mellan två kandidater ska därför inte reduceras till en kamp om vem som får flest röster i december. Under hösten finns möjligheten att diskutera vad ÖSP ska vara i framtiden och vilka frågor förbundet ska prioritera.
Kandidaterna kommer att få presentera sina tankar, men minst lika viktigt är att lokalavdelningarna och medlemmarna deltar i samtalet. För ett producentförbunds styrka mäts i slutändan inte enbart i vem som sitter som ordförande eller hur många anställda som finns på kansliet. Den mäts också i medlemmarnas engagemang och i organisationens förmåga att fånga upp det som händer ute på gårdarna.
Jordbruket befinner sig i en tid där lönsamheten fortfarande är den grundläggande frågan, samtidigt som omvärlden förändras snabbt. Livsmedelsberedskap har fått större politisk tyngd, konkurrensen om marken ökar och nya investeringar i energi och infrastruktur skapar både möjligheter och konflikter.
I ett sådant läge behövs en organisation som både kan reagera på dagens problem och se några steg längre fram. Det är därför positivt att två erfarna och engagerade kandidater är beredda att ta på sig ansvaret för ÖSP. Medlemmarna får ett val, kandidaterna får anledning att formulera sina visioner och organisationen får möjlighet att diskutera sin egen framtid. Det är så ett aktivt producentförbund ska fungera.
Vem som blir vald i december är upp till ÖSP:s medlemmar och deras representanter att avgöra. Men redan det faktum att det blir ett verkligt val mellan två kandidater är ett tecken på styrka. I en tid då jordbrukarna blir färre behövs inte mindre organisering, utan en stark, relevant och vital intressebevakning som förmår samla dem som fortfarande producerar maten och brukar jorden.