Ledaren:
De nordiska
näringsrekommendationerna borde beakta följderna av
det man rekommenderar

De nya nordiska näringsrekommendationerna, som ska implementeras i Finlands nationella näringsrekommendationer under 2024, kommer att inverka på livsmedelsupphandling, offentliga måltider och matkonsumtionen överlag. Mera växtbaserat och mindre rött kött är kontentan i rekommendationerna. Indirekt kommer de också att påverka jordbruket och livsmedelsproduktionen i Finland.

I ett land med en så pass hög självförsörjningsgrad på nästan 80 procent är inte matkonsumtion och produktion frikopplade från varandra. Tar man in hållbarhetsaspekter gällande miljö och klimat i rekommendationerna, så borde man också beakta lokala förhållanden och förutsättningar för att producera maten.

Man kan redan i sig ifrågasätta om man faktiskt ska ta in miljö- och klimataspekter i just näringsrekommendationerna, men gör man det så vore det välkommet att också beakta följderna av att man gör så.

För rött kött rekommenderas nu 350 gram per vecka. Man anmärker att mängden processat rött kött bör vara så låg som möjligt och dessutom att konsumtionen av rött kött av miljöskäl borde vara avsevärt lägre än 350 gram. Man rekommenderar ett ökat intag av fisk från hållbart förvaltade bestånd och i klartext rekommenderas 300-450 gram per vecka, varav minst 200 gram är fet fisk.

När det kommer till spannmål rekommenderar man ett ökat intag av fullkorn, minst 90 gram per dag av fullkornsprodukter. Och så rekommenderar man att vi sammanlagt äter 500-800 gram eller mer per dag av olika grönsaker, frukt och bär. Det rekommenderas en större konsumtion av baljväxter, främst på grund av miljöaspekter.

För nio näringsämnen har det rekommenderade intaget eller referensvärdet ändrats väsentligt jämfört med de tidigare rekommendationerna. Det här gäller vitamin E, vitamin B6, folat (vitamin B9), vitamin B12, vitamin C, tiamin, kalcium, zink och selen.

Om offentliga kök köper in mindre mängder av animaliska livsmedel kommer det på sikt att medföra stora ekonomiska konsekvenser för jordbruket i Finland. Vår konkurrenskraft är starkare inom mjölk- och köttproduktionen än inom växtodlingen. Det här leder sannolikt till att den finska matimporten ökar och vår självförsörjning minskar.

Finland är fortsättningsvis världens mest nordliga matproducerande land med ett generellt sett kyligt klimat där många odlingsväxter helt enkelt inte klarar sig eller i varje fall inte ger någon avsevärd skörd. Djurhållningen är en förutsättning för att det finska livsmedelssystemet och -produktionen ska fungera. För att vi ska kunna odla marken och producera mat med de naturresurser och det klimat vi har behöver vi produktionsdjuren som en del av kretsloppet.