Under regeringens halvtidsöversyn och genomgång av budgetramarna fick centerns agerande många att undra om regeringen skulle hålla ihop. Det var andra gången under den här riksdagsperioden.
Vi har en regering med det bästa regeringsprogrammet för landsbygden på många år. I motsats till vad många verkar tro, så är det inte bara centerns utan lika mycket SFP:s förtjänst. För landsbygden är det bra att den nuvarande regeringen kom ur halvtidsöversynen med de viktigaste delarna av regeringsprogrammet i behåll.
Att centerns handlande får följder för samarbetet och relationerna mellan regeringspartierna är dock högst sannolikt. Centermedlemmarnas tolkningar i grundlagsutskottet kring EU:s återhämtningspaket har knappast heller förbättrat relationerna.
I medierna och bland allmänheten har partiet redan fått höra för sin iver att strama åt finanspolitiken. Vad betyder de 370 miljonerna, som årligen ska sparas in från och med 2023, jämfört med de 30 miljarder vi väntas låna i år och nästa år? Vår statsskuld beräknas öka till cirka 145 miljarder euro nästa år, och ökningen fortsätter till och med 2025, då skulden torde landa på cirka 167 miljarder. Regeringen var dessutom överens om att det finns ett höjt lånebehov ännu 2022.
Nu blir låneförhöjningen året efter 500 miljoner euro i stället för de 800 miljoner, som statsminister Sanna Marin (sdp) tidigare gått ut med som ett kompromissförslag. De 70 miljonerna som ska sparas in ytterligare motsvarar den summa som regeringen har för avsikt att satsa på övergångslättnader för torvbranschen.
Pengarna sparas in på ministeriernas utgiftsposter. Det här drabbar bland annat jord- och skogsbruksministeriet, som från och med 2023 måste spara in 35 miljoner årligen. Också ett annat viktigt ministerium för landsbygden, kommunikationsministeriet, måste spara in hela 110 miljoner. Samtidigt lovar regeringen i sitt linjepapper från halvtidsöversynen och genomgången av ramarna, att reparationsskulden också på det lägre vägnätet ska minskas. Man kan undra hur den ekvationen kan gå ihop, låt vara att det ska komma 50 miljoner extra till bastrafiklederna i det här årets tredje tilläggsbudget?
Det finns inget specificerat i regeringens linjepapper vilka enskilda utgifter man ska spara på, men det finns anledning att frukta beskärningar i bland annat investeringsstöd, skogsförbättringsmedel och i infrastrukturen på glesbygden.
Det ligger nära till hands att de gröna har prissatt sitt godkännande av åtgärderna för en lindring av bränntorvens avveckling. Enligt regeringens linjepapper kom miljöministeriet således undan med 5 miljoner i årliga inbesparingar från och med 2023.
Många har frågat vad centern sist och slutligen vann? Risken är dessutom stor att partiets agerande drabbar också de andra regeringspartierna, som måste dras med följderna av ”lösningen”. Alla visste att statsminister Marin var tvungen att satsa allt på att nå en överenskommelse. Med risk för överdrift kunde övriga partier, i det här fallet främst de gröna och centern, därmed ta för sig.
Nu är frågan hur mycket exempelvis åtgärderna inom torvbranschen ens gynnar en mjukare övergång från bränntorv till andra energikällor. Det gäller i synnerhet de temporära skattelindringarna. Gör de torven konkurrenskraftigare när de dyra utsläppsrätterna, som vi inte kan påverka, ändå fortsätter att stiga?
Vem har i övrigt ansvaret för torvföretagarnas situation? Det finns redan flera som har varit ute med slutsatsen att de får stå för kalaset själva, att deras satsningar hör till normala företagarrisker. Det är en cynisk och orättvis inställning.
För inte så många år sedan var vi lyckligt omedvetna om våra torvmossars betydelse som kolsänka när vi byggde våra värmeverk. Men vi har vetat sedan början av 2000-talet att EU inte klassar torven som ett förnybart bränsle. I stället för att erkänna det som ett faktum har olika krafter låtit förstå att det här kanske ändå går att ändra i ett senare skede. Man kan fråga sig om det har varit rättvist gentemot torvföretagarna.
Förvisso, enligt regeringens linjepapper utreds situationen för torv som växtunderlag och som strö i våra djurgårdar. Torven är ett utomordentligt material för de här ändamålen, och det är ett stort plus att den här skrivningen finns med.
Det är viktigt att jord- och skogsbruket samt trädgårdsnäringen försäkrar sig om att utbudet för de ändamålen tryggas. Det finns torvproducenter som har gått ut med budet att det inte lönar sig att koncentrera sig på de här alternativen, eftersom marknaden är för liten. Så dålig kan marknaden dock knappast vara, att inte produktionen kan tryggas. Cirka 10-15 procent av vår torv tas i dag till vara för andra ändamål än energi.
Den stora frågan för jord- och skogsbruket liksom för landsbygden överlag är emellertid vilka följder linjepapprets inbesparingar 2023 kommer att få. Om det får stora negativa konsekvenser, finns det anledning att fråga om centerns roll som landsbygdens språkrör i politiken börjar vara utspelad. Risken för ett växande läckage av röster till sannfinländarna är i vilket fall som helst fortfarande överhängande. Det var knappast avsikten med partiets och dess ordförande Annika Saarikkos agerande under halvtidsöversynen.
Det verkar som om partiets företagarfalang, där det finns en viss värdegemenskap med samlingspartiet har fått ett allt starkare grepp under senare år. I fall den gruppen har ett växande fotfäste i just centern kan det hänga ihop med regionala strömningar eller traditioner. Man representerar kanske ändå landsbygden eller åtminstone provinsen, men inte längre jordbrukarna så som förr.
Kanske samme utveckling som länge hållit på i det svenska systerpartiet, är på väg också inom Finlands center. I Sverige lyckas centerpartiet ännu i viss mån profilera sig som landsbygdsparti, men det är närmast tack vare svunna tiders politik.