Med tanke på de senaste månadernas debatter om HKScans ekonomi var det kanske inte helt oväntat att slakterikoncernen alldeles nyligen meddelade om sänkningar i producentpriserna. Detta alltså trots att det garanterat inte är i det ledet som orsakerna finns till koncernens problem.
Sedan en knapp vecka är priserna på kyckling 5 cent lägre per kilo. För ko sjunker priset likaså med 5 cent och för ungnöt med hela 10 cent per kilo. Sänkningarna verkställs inte bara i Finland utan också i Sverige och i Danmark. Sänkningarna berör inte gris.
Prissänkningarna är en del av ett nytt mål som koncernen satt upp, och som går ut på att spara 10 miljoner på årsbasis. Många andra åtgärder ingår i det här målet. Således har HKScan inlett samarbetsförhandlingar, närmast med tjänstemännen på alla områden. Det kan leda till en personalminskning med upp till 220 personer. Så sent som i höstas minskade koncernens personal i Finland med 165 personer inom produktionen.
Det är inte att undra på att HKScans meddelande har väckt kritik och protester bland producenterna. Man kan väl säga att aviseringen kom under den sämst tänkbara tiden. Husdjursproducenterna i stora delar av landet håller fortfarande på att ta sig igenom en svår period med knapp tillgång på foder efter sommarens utmanande odlingssäsong. Det gäller i alla de länder där producenterna drabbas av prissänkningarna.
Dessutom så kämpar producenterna redan med akuta lönsamhetsproblem sedan tidigare. Producentpriserna täcker inte produktionskostnaderna.
HKScans beslut går dessutom stick i stäv med de tankar som utredningsmannen Reijo Karhinen kom ut med i sin rapport nyligen. Han föreslår att man genom höjningar av producentpriserna inom den förädlande industrin ska kunna öka företagarinkomsten inom lantbruket med 150-200 miljoner euro.
Att de bondeägda företagen, dit HKScan hör, har en central roll i sammanhanget, kommer fram på annan plats i Reijo Karhinens rapport. Han påpekar att 60 procent av basproduktionens försäljningsinkomster kommer via de likvider som de helt eller delvis producentägda företagen betalar. Det stämmer dock också att om de bondeägda företagen ska kunna betala konkurrenskraftiga priser till producenterna, så måste de själva vara konkurrenskraftiga på marknaden. Den stora frågan är om HKScan är det för tillfället?
Man kan faktiskt fråga sig om hela slakteriindustrin är konkurrenskraftig just nu. En av flera orsaker till tvivel är att S-gruppen för en knapp månad sedan gått ut med nya sänkningar av priserna på dagligvaror som ett led i sin billigkampanj. Bland de varor som prissänkningarna berör finns kyckling och köttfärs.
Sänkningarna förverkligas i Prisma och i S-market. I sin propaganda stöder S-gruppen sig på en undersökning, vars resultat är att 87 procent av finländarna vill att maten ska vara billigare. Undersökningen har föga överraskande utförts på S-gruppens eget initiativ.
Det är inte så länge sedan en undersökning kom ut med resultatet att industrins andel av matens pris har stigit, medan handelns marginaler har sjunkit. I sitt pressmeddelande om prissänkningarna från slutet av januari i år hänvisar i övrigt S-gruppen till samma undersökning, men låter bli att berätta att den baserade sig på siffror som då var två år gamla.
S-gruppen så som också tidigare K-gruppen framhåller att prissänkningarna har kunnat förverkligas genom deras egna kostnadssänkande åtgärder. När billigkampanjerna inleddes 2015 hette det att producentpriserna inte skulle drabbas. Det är inte många i producentledet som har tagit det löftet så värst allvarligt och det är med en viss orsak. Som LF flera gånger påpekat, så var läget redan svårt då billigkampanjerna lanserades, och kampanjerna har i alla fall inte bidragit till att förbättra läget, tvärtom.
Vid det här laget är det allmänt känt att producenternas representanter inte kan förhandla kollektivt om priser med de övriga leden i livsmedelskedjan, lika lite som skogsägarna kan förhandla tillsammans om virkespriserna. Det fick konkurrensmyndigheterna stoppat för ett antal år sedan med hänvisning till EU:s regelverk.
De gånger man har försökt föra en offentlig debatt kring prissättningen i livsmedelskedjan har handeln brukat hänvisa till att den inte förhandlar om priserna direkt med producenterna, utan med den förädlande industrin eller övriga mellanled. Det är också ett sätt, i övrigt ett ganska smart sådant, att vända ryggen åt hela problemet.
I regel har inte utomstående insyn i de förhandlingar som sker kring leveranserna från mellanledet till dagligvaruhandeln. Det är först i fall då konkurrensmyndigheterna lägger sig i, som allmänheten ibland kan få en viss insyn.
Samtidigt är det fortfarande allmänt känt att lönsamheten inom jordbruket är i bottnen. Allt det här är å andra sidan ingen ursäkt för HKScan, hur producentägd koncernen än är. Vår självförsörjning på nötkött är nere i cirka tre fjärdedelar. Man sänker priset på en bristvara vars produktion sedan tidigare är trängd till det yttersta.
Vad händer om producenterna söker andra uppköpare? Det blir mer outnyttjad produktionskapacitet hos HKScan, vilket betyder att det blir dyrare att producera. Det förbättrar inte koncernens ekonomi. Läget är emellertid knappast rosor inom slakteribranschen överlag. Det är dags att gå in i strukturen, att enligt Karhinens rekommendation tänka i värde, inte bara i producerade mängder. Det gäller inte bara bönderna.