Brexit är med säkerhet det hittills hårdaste bakslaget för den europeiska unionen. Ingen kan ännu förutse konsekvenserna om utträdet faktiskt blir av. Men Brexit är bara ett av många komplexa EU-problem som pockar på en lösning under året.
Efter Österrike står Rumänien i tur att leda EU under det första halvåret 2019. Landets jordbruksminister Petre Daea kommer att föra ordet i ministerrådet för jordbruks- och fiskefrågor. Det första ministermötet under Rumäniens värdskap hålls den 28 januari.
Förväntningarna på det rumänska ordförandeskapet är redan på förhand dämpade på grund av den politiska splittringen och korruptionen i landet. Garvade EU-politiker med kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har uttryckt skepsis.
Rumänien har förberett sig på bästa sätt, försäkrar premiärminister Viorica Dăncilă. Enligt Dăncilă är flera andra EU-länder betydligt mer korrumperade än Rumänien – som om det skulle göra saken bättre.
Ändå ligger det någonting i påståendet. Sedan den stora östutvidgningen i maj 2004, Rumäniens och Bulgariens inträde 2007, samt införlivandet av Kroatien 2013 har EU förändrats, och inte nödvändigtvis till det bättre.
Medan de baltiska länderna har tacklat utmaningarna med framgång, har utvecklingen inte varit lika lyckad i Östeuropa. Bristande rättssäkerhet, politiska påtryckningar, korruption och missbruk av EU-stöd är realitet i flera östliga medlemsländer.
EU-28 har inte blivit den plattform för ett gemensamt Europa som många hade hoppats på. Regeringarna i Polen och Ungern prioriterar inte europeiska värderingar särskilt högt. I Tjeckien fuskas det ogenerat med jordbruksstöd, till och med på högsta politiska nivå.
Enligt Transparency International är Bulgarien det mest korrumperade EU-landet. Tillsammans med Rumänien står Bulgarien under specialgranskning i Bryssel. Rättsstaten betecknas som svag och det är både si och så med yttrandefriheten.
Senaste höst avslöjades en omfattande korruptionsskandal där tusentals medborgare i länder utanför EU, företrädesvis Makedonien, Moldavien och Ukraina, köpte sig EU-pass av tjänstemän inom Bulgariens förvaltning.
Mycket bättre är det inte ställt i Rumänien, där korruptionen blandas med ett politiskt kaos. Premiärministerposten sköts formellt av Viorica Dăncilă men den faktiska regeringschefen är parlamentets talman Livniu Dragnea.
Dragnea lämpar sig inte som premiärminister eftersom han anklagas för valfusk, misstänkt korruption och missbruk av EU-medel. Det är ont förtal anser Dragnea, som i gengäld har stämt EU-kommissionen inför domstol.
Nu ska denna trupp försöka hålla ordning på EU. Det är inte att undra på att de styrande i Bryssel sover dåligt om nätterna. Och Östeuropa är inte det enda problemet. Oroshärdarna gror också i väst.
Underskottet i Italiens ekonomi ger all anledning till tvivel, särskilt i kombination med en populistisk och nyckfull regering. Italiens statsskuld är enorm och landets banksystem ruttet.
Flyktingfrågan splittrar EU mer än någonsin. Antalet flyktingar har minskat, men försöken att komma tillrätta med problemet på EU-nivå har hittills varit valhänta. En uthållig lösning är inte i sikte.
De gula västarna i Frankrike är ett nytt, oroande tecken. Fransmännen revolterar gärna av tradition men protesterna ska inte underskattas. President Emmanuel Macron, som i början firades som en dynamisk och fräsch politiker, har inte lyckats övertyga sitt folk.
Proteströrelsen betraktar Macrons marknadsliberala politik med misstro och befarar en nedmontering av välfärd och jämlikhet. Mycket tyder på att de gula västarna är på väg att sprida sig till andra västeuropeiska länder.
I Bryssel ser man med blandade känslor fram emot Europavalet, som i princip kan sluta hur som helst. Populister och euroskeptiker bereder sig på att utnyttja det allmänna missnöjet till egen fördel. Det kan drastiskt förändra EU-parlamentets sammansättning.
Vid sidan av allt detta ska beredningen av långtidsbudgeten och nästa CAP avancera vidare. Kommissionen, rådet och medlemsländerna drar som vanligt åt olika håll. Läget försvåras av försämrade ekonomiska utsikter inom världsekonomin.
Stormaktspolitiken underlättar inte läget. USA har blivit en oberäknelig handelspartner som ingen längre kan lita på. Kina utövar ett växande inflytande på ekonomin och världshandeln. Den olösta krisen i Ukraina håller handeln med Ryssland på sparlåga.
EU har svarat med en offensiv, global handelspolitik med målet att skapa stora frihandelsområden. Detta har redan stimulerat EU-exporten av jordbruksprodukter, men omvänt pockar flera tredjeländer på att få exportera mer livsmedel till EU.
Det är lätt att skälla på EU när det går dåligt, men det finns inget annat realistiskt alternativ för Europa. Det borde också britterna inse i det kaos som Brexit hittills har förorsakat. Den tjurskalliga politiken i London gör allt bara värre.
Inför folkomröstningen sommaren 2016 var informationen om Brexit bristfällig och baserade sig till och med på populistiska lögner och önsketänkande. I dag borde alla vara på det klara med konsekvenserna.
Den vettigaste lösningen vore att skjuta upp Brexit och ordna en ny folkomröstning. Alternativet är ett omarbetat avtal som samtidigt skulle lösa den problematiska gränsfrågan i Nordirland. I så fall måste britterna visa större vilja till kompromisser.
Om processen fortsätter, kan Brexit bli en uppgift för höstens ordförandeland Finland. Det vore ett hårt jobb, men Finland brukar sköta sina uppdrag med bravur. Det inger vissa förhoppningar.