Snart är det riksdagsval och för jordbruket står mycket på spel. Att få en regering som förbinder sig att backa upp den inhemska livsmedelsproduktionen blir viktigt. Det är viktigt att vi drar vårt strå till stacken på valdagen, säger ÖSP:s ordförande Tomas Långgård.
Det måste bli en ändring i den förda jordbrukspolitiken. Om några veckor när det är det riksdagsval finns det möjligheter att påverka riktningen på politiken – men då blir det viktigt att rösta.
– Regionalt har vi många kandidater som står jordbruket nära. Vi har också i Österbotten stora möjligheter att få flera av dem invalda i riksdagen. Men då är det viktigt att vi alla gör vårt för att försöka få ett valresultat som gynnar oss. Att vi alla röstar är viktigt, säger ÖSP:s ordförande Tomas Långgård när han välkomnade till fullmäktiges vårmöte på Yrkesakademin i Österbotten i Vasa i måndags.
Som det ser ut nu blir valet en kamp mellan de tre partierna Socialdemokraterna, Sannfinländarna och Samlingspartiet. Traditionellt blir partiet med störst stöd det som får börja med att bilda en ny regering.
– Vår vår del behöver vi en regering som förbinder sig att backa upp vår produktion. Som mål borde vi ha att alla partier samstämmigt försvarar våra näringar och backar upp så att vi har en stark livsmedelsproduktion. Att ha en egen livsmedelsproduktion när det blir kriser har visat sig viktigt. Så vi behöver allt stöd vi kan få för att även i framtiden ha en hög självförsörjningsgrad, konstaterar Långgård.
En svår regeringsperiod
Det gäller inte minst om man ser i backspegeln. Nuvarande regering med fem partier har inte nått önskvärda resultat ur jordbrukets perspektiv.
– Det har varit en svår regeringsperiod med två partier som ständigt motarbetat jordbruket och i synnerhet animalieproduktionen, säger han.
Och fortsätter:
– Regeringen borde ha gjort mer, men nu har den gett med ena handen och tagit med den andra. Ett exempel är fosforförordningen som på sikt kommer öka våra kostnader med cirka 100 miljoner euro. Till lagen om djurens välfärd kom nya skärpningen i slutskedet, vilket ytterligare kommer försämra vår konkurrenskraft.
Det rimmar illa med tanke på att jordbrukets lönsamhet är mycket dåligt förutom för ett par undantag. LUKE:s prognos för 2022 visar att lönsamhetskoefficienten för spannmålsgårdarna är hög (0,89) medan den för nötköttsektorn blir nära 0.
Samtidigt har kostnaderna ökat markant medan producentpriserna inte stigit i en önskvärd takt.
– Trots att kostnaderna för våra insatser nu kommit ner en aning är det tydligt att handelns marginal är för hög. Därför upplever nu också många konsumenterna att kostnaden för köttet börjar bli för högt. Vi har ingen insyn i påslaget som handeln lägger till men enligt vissa uppgifter kan det vara så högt som 50 procent, menar Långgård.
Behövs reglering och ny lagstiftning
På grund av att handeln inte självmant går med på att sänka sina egna marginaler borde regeringen ha fokuserat mer tid på att stärka jordbrukarnas position i livsmedelskedjan.
– Men så har det inte gått trots försök. Nu har vi en situation där lantbruket behöver krisstöd samtidigt som den totala vinsten i livsmedelskedjan skulle räcka åt alla. Men som det är nu tar handeln fortsättningsvis en för stor andel.
– För att få en rättvisare fördelning behövs det reglering och ny lagstiftning. Men på grund av regeringens sammansättning har slutresultatet varit dåligt, säger han.
På EU-nivå har det också varit enorma politiska utmaningarna – inte minst med en kommission som är mycket starkt präglat av gröna värden. Därför har den nya gemensamma jordbrukspolitiken för de kommande åren nu inte fokus på aktiv utan passiv odling.
– Vi kan inte vara nöjda med nya CAP som riskerar minska matproduktionen inom EU med hela 15 procent. Det är helt fel mot bakgrund mot den värld vi lever i nu.
Långgård konstaterade också att spannmålspriserna nu har sjunkit från en nivå på cirka 300 euro tonnet mot närmare 200. Att priserna inte kommer ner ytterligare är viktigt mot bakgrund av de höga kostnaderna inom växtodlingen.
– Om spannmålspriserna kommer ner för mycket, vilket dels beror på ett stort utbud från Ryssland och Ukraina, ökar pressen på att priset på exempelvis kött och ägg också ska ner. Men det vore viktigt nu att priset på foderspannmål hålls kring 300 euro tonnet.
Han tog också upp debaclet kring Livsmedelsverket och tidtabellen för stödutbetalningarna för i år. Som det ser ut nu kommer den första stödpotten i december samtidigt som 300 miljoner euro utbetalas först nästa år. Det är helt oacceptabelt, menar han.
– Likviditeten på gårdarna är pressad på hösten och vi kan inte gå med på en sådan här tidtabell. Det är ett bottennapp av Livsmedelsverket som borde vara en serviceinriktad myndighet som ska betjäna oss. Men nu har den börjat leva sitt eget liv.
Inga ändringar i tidtabellen
ÖSP och SLC har försökt arbeta för att få till stånd ändringar i tidtabellen – men utan resultat. En form av aktion från bondehåll är ännu inte utesluten.
– Men det börjar bli bråttom. Ska vi få till stånd en stor traktordemonstration borde den ske i medlet av april eller slutet av månaden för att sätta press på den nya regeringen. Men vi återkommer kring hur det blir, säger Långgård.
Långgård tangerade också skogsbruket. Konjunkturen är ännu god och priserna på stigande, till exempel leveranspriset på massaved med olika bonussystem börjar närma sig nästan 50 euro per kubikmeter.
– Jag har aldrig upplevt sådana priser förr. Drivningsförhållandena har dessutom varit ganska bra den här vintern.
Men där tar det positiva om skogen slut. De politiska utmaningarna inom skogen är också mycket stora och det mesta kommer från EU.
– Det är direktiv på direktiv och nästan alla hotar vårt aktiva skogsbruk. Jag kan inte förstå hur skogen har blivit roten till det onda när det borde vara tvärtom, säger Långgård.