Långgård:
Handeln tar inte ansvar för
inhemsk livsmedelsproduktion
I en omvärld präglad av krig och konflikter är det viktigt med trygghet. Något som bidrar till den är landets livsmedelsförsörjning. Men jordbrukarnas ekonomi försämras medan handeln fortsätter öka sina vinster. Handeln är inte med och tar ansvar för den inhemska livsmedelsproduktionen.
Det konstaterade Tomas Långgård, ordförande för ÖSP, när han välkomnade deltagarna till förbundets vårmöte i Vörå i måndags. Jordbrukarnas situation är fortsatt ansträngd ekonomiskt samtidigt som handeln sätter hård press inköpspriserna från den inhemska förädlingsindustrin.
– Som verktyg använder de sin dominanta marknadsställning och import och sina egna varumärken. Att även handeln ska vara med och ta ansvar för den inhemska livsmedelsproduktionen är som bortblåst, och en rättvis handel och rättvis fördelning av vinsten i livsmedelskedjan existerar inte i den koncentrerad detaljhandelns värld i Finland, menar Långgård.
Att producentpriserna är på väg ner oroar honom, speciellt eftersom produktionskostnaderna är betydligt högre än för några år sedan. Samtidigt satsar S-gruppen på samarbete med Coop, vilket ökat billiga importerade livsmedel till Finland.
– Till exempel säljs tysk bacon under Coop-varumärket till betydligt lägre priser än de inhemska motsvarande produkterna. Producentpriset på gris är högre i Tyskland än i Finland. Hur kan det vara möjligt tysk bacon säljs så billigt i Finland? frågar han sig.
Och fortsätter:
– Sannolikt är förädlingen billigare i Europa än i Finland, men transportkostnaden hit är högre. Är det så att handeln sätter betydligt mindre påslag på importerade livsmedel, och livsmedel som marknadsförs under egna varumärken?
Gynnar egna varumärken
Långgård tror att handeln genom att gynna egna varumärken och importerade produkter, stärker förhandlingspositionen gentemot den inhemska förädlingsindustrin, och kan pressa ner priserna på den stora volymen som de köper in.
– Samtidigt urvattnas förädlingsindustrins produktutveckling och i slutändan är det vi producenter som drabbas. Ett mycket fult spel som endast gynnar handeln själv och deras vinstintresse. Ingen har i dagsläget insyn i hur handeln agerar, förutom de själv och i viss mån förädlingsindustrin, som dock är så hårt bundna i handelns ledband att de inte vågar avslöja deras metoder.
– Det här är så långt ifrån rättvis handel som man kan komma, och visar hur stort behovet är att få livsmedelsmarknaden reglerad, konstaterar han.
Samtidigt som handeln utnyttjar sin makt köper den offentliga sektorn in importerade livsmedel. Inhemska alternativ är ofta dyrare på grund av strängare regler för djurskydd och miljöhänsyn, vilket också pressar producenternas ställning i livsmedelskedjan.
Det börjar därmed vara hög tid att stärka deras ställning – något som regeringen lovat jobba för. Det ska ske genom förändringar av tre centrala lagar, som i långt styr livsmedelsmarknaden: livsmedelsmarknadslagen, upphandlingslagen och konkurrenslagen.
– Snart har ett år av regeringens mandatperiod gått och vi har ännu inte sett resultat av de ambitioner som finns nerskrivet i regeringsprogrammet för jordbruket. Enligt uppgift pågår åtminstone beredningen av en skärpning av livsmedelsmarknadslagen. Det är viktigt att resultatet inte blir någon halvmesyr.
Krävs tydligare reglering
Långgård menar att en rättvis livsmedelshandel i slutändan handlar om det inhemska jordbrukets framtid. Det måste vara så att alla parter i livsmedelskedjan ska ha en möjlighet att överleva och vinsten måste fördelas på ett rättvisare sätt än vad som är fallet idag.
– Regeringen måste få bort den osundhet som idag råder inom livsmedelshandeln, och det kan inte ske på annat sätt än en tydligare reglering av livsmedelsmarknaden, menar han.
Efter ett år med den nya perioden av EU:s jordbrukspolitik kan man konstatera att det inte gått som på Strömsö. Stödutbetalningarna är sena och känslan av en ökad byråkrati är inte vad producenterna behöver, enligt Långgård.
– De första årets inkörningsbekymmer måste nu åtgärdas för att producenterna ska återfå förtroendet för myndigheterna, närmast Livsmedelsverket.
Yrkeskollegerna i flera EU-länder har protesterat hårt. Tillvaron för dem påminner om den i Finland, men hittills har det inte skett några liknande protester här.
– Men måttet börjar för vår del också var rågat, och det behövs inte någon stor droppe av motgång för att bägaren ska rinna över, säger han.
ÖSP har redan länge haft beredskap att protestera mot livsmedelsverkets försenade stödutbetalningar, men fick inte då flankstöd.
– Beredskap för ytterligare åtgärder finns inom producentorganisationen, säger Långgård.
Hoppas på ändring i EU-valet
I sitt välkomsttal tog han också upp det kommande EU-parlamentsvalet. Det sittande parlamentet – och framför allt kommissionen – har inte gjort något vidare gott arbete för primärnäringarna.
I stället för att sätta fokus på att producera, har deras huvudlinje varit att freda skogen och odla marken passivt, menar han.
– Flera av kommissionens förordningar har saknat sunt förnuft, och vi ska hoppas att resultatet av parlamentsvalet kan ändra riktningen på EU:s politik. Åtminstone skogspolitiken måste vara en nationell angelägenhet, och miljö- och klimatpolitiken ska detaljstyras så lite som möjligt av EU.
Marknadsläget för jordbruket är utmanande, men däremot är skogsbrukets lönsamhet en ljusglimt. Virkespriserna har varit på en stabil ganska hög nivå de senaste två åren. Bortfallet av det ryska virket från den finländska marknaden har haft en klar positiv effekt på virkespriserna.
– Den gångna vintern har dessutom i huvudsak erbjudit relativt goda drivningsförhållanden. Den senaste månadens konflikt mellan arbetstagarorganisationerna och regeringen har drabbat skogsindustrin hårt och vi får nu hoppas att konflikten kan lösas så att skogsindustrin åter kan köra upp produktionen och minimera strejkens skadeverkningar, säger Långgård.