För 90 år sedan grundades ÖSP. Frågorna som var aktuella då, är också det i dag. Förändringarna har varit och är många, men förbundets uppdrag att med en röst driva medlemmarnas intressen är det samma.
I år firar ÖSP 90 år – något som har firats på flera olika håll i landskapet under hösten. När förbundet höll höstmöte på Norrvalla i Vörå i onsdags förra veckan, inledde ordförande Tomas Långgård med att ge en liten inblick i historien.
– För nästan exakt 90 år sedan, den 14 december 1934, samlades drygt sextio personer till konstituerande möte för bildandet av ett producentförbund, på Arbetets Vänners lokal i Vasa. Efter ett par timmars debatt antogs förslaget till stadgar för Svenska Lantbruksproducenternas Förbund i Österbotten, och förbundets första styrelse valdes, berättar Långgård.
Redan en månad tidigare hade det hade det så kallade Jungsborgsmötet hållits i Gamla Karleby, och betecknas som producentförbundets startskott. Efter flera möten, insändare och tidningsartiklar senare runt om i Österbotten, förankrades idén.
Driver medlemmarnas intressen då som nu
Under de efterföljande åren antogs inte fler medlemmar utan först vid ett extra förbundsmöte 26 september 1945, ombildades förbundet till Österbottens Svenska Producentförbund, ÖSP.
– I och med ombildandet blev ÖSP det första renodlade fackförbundet för jordbrukare i hela landet. De frågor som var aktuella vid förbundets tillkomst och diskuterades var landsbygdsbefolkningens utkomst- och levnadsvillkor, prisläget för produkterna, tulltariffer, beskattningsfrågor, landets försörjningsläge, den svaga organiseringen av försäljningskanalerna med mera, säger Långgård.
Och fortsätter:
– Vi har anledning att rikta ett ödmjukt tack till alla medlemmar, förtroendevalda och medarbetare som under årens lopp gjort ett värv inom producentförbundet för att uppnå dess målsättningar.
Långgård konstaterar att många av frågorna då, är lika aktuella för producentorganisationen i dag. Bestående har varit grundbehovet att försörja landets befolkning på livsmedel och ha en samlande organisation för att driva medlemmarnas intressen – med en röst.
Det är i dag en utmaning med tanke på att strukturutvecklingen i lantbruket fortsätter med oförminskad styrka. Han konstaterar att antalet gårdar minskar med drygt tusen per år, vilket motsvarar knappt tre procent per år.
– Inom husdjurssektorn minskar antalet gårdar dubbelt snabbare. I dagsläget har vi drygt 40.000 verksamma gårdar. Till exempel i mjölkproduktionen är antalet gårdar i dag drygt 4.000, och enligt uppgift kan antalet mjölkgårdar om trettio år vara så få som 400.
Alarmerande utveckling
Långgård betraktar utvecklingen som alarmerande, och det syns inga tecken på att trenden bryts de närmaste åren.
– Den svaga lönsamheten inom näringen är den enskilt största faktorn som påskyndar strukturutvecklingen. Den genomsnittliga lönsamheten är för svag, konstaterar han.
Lönsamheten har inte förbättrats trots att det i regeringsprogrammet står inskrivet att producenternas marknadsposition ska stärkas. Samtidigt har jordbrukarnas position försämrats ytterligare av handelns egna varumärken.
– Speciellt S-gruppen kör hårt med det egna varumärket Coop, där råvarorna oftast är importerade och priset lägre än inhemska motsvarande livsmedel. Konsumenternas försvagade köpkraft gör också att många väljer utgående från pris, och det gynnar inte utbudet av inhemska högkvalitativa livsmedel, säger Långgård.
I sitt välkomsttal ifrågasatte han också de nya kostråden, som nyligen presenterades. Kostråd som har beretts av statens näringsdelegation som utsetts av jord- och skogsbruksminister Sari Essayah. Producentorganisationen har varit helt uteslutna ur beredningsprocessen.
Huvuddragen i kostråden är att minska på köttkonsumtion och öka växtbaserad kost samt fisk.
– Det nya är att man förutom matens näringsinnehåll och hälsopåverkan också beaktat livsmedlens klimat- och miljöpåverkan. Vilken kompetens besitter statens näringsdelegation för att väga in livsmedlens klimat- och miljöpåverkan? frågar sig Långgård.
Effekterna inte utredda
En annan relevant fråga är huruvida livsmedelsverket och statens näringsdelegation gjort tillräckligt för att utreda effekterna av de nya kostråden.
– Får barn, åldringar och sjuka i sig tillräckligt med näring då intaget volymmässigt måste vara större för att kompensera mindre kött, har man beaktat att både matsvinn och behovet av importerad mat sannolikt kommer att öka, har man beaktat hur kostråden påverkar vårt lands försörjningsberedskap på livsmedel?
– Frågorna är många och det är uppenbart att den politiska styrningen för att få ett balanserat förslag till kostråd lyst med sin frånvaro, säger Långgård, som framhåller att kostråden sannolikt kommer att beaktas i den offentliga sektorns bespisning.
Han ställer nu en del hopp till den nya EU-kommissionen. Finland har en stark position med Henna Virkkunen som en av kommissionens viceordföranden.
– Det är nu absolut nödvändigt att EU ändrar kurs i frågorna som berör de gröna näringarna. En kursändring mot mindre byråkrati och detaljstyrning, och mot mera förnuft och tillväxt. Vi kommer ändå att få dras med flera av de besvärliga förordningar som tillkom av den förra EU-kommissionen, men implementeringen av dem kan troligen underlättas, menar han.
Positivt också är att det rör på sig gällande rovdjurspolitiken. Nyligen kom besked från EU att processen med att sänka vargens skyddsstatus tagit ett stort steg framåt. Samtidigt har den tillsatta rovdjursarbetsgruppen i Finland konstaterat att lagstiftningen snabbt måste utvecklas.
– Vi hoppas i framtiden på stamvårdande jakt, som de senaste åren förhindrats av besvär som vunnit gehör i rättsväsendet. Det är nu av största vikt att minister Essayah och regeringen i snabb takt bereder och genomför de förändringar som krävs i vår lagstiftning. Vargens allt starkare utbredning och härjande i södra och västra Finland måste stoppas.