Långgård: ”Dålig lönsamhet hotar Finlands självförsörjning på livsmedel”

Finland har en god självförsörjning på livsmedel, men den upprätthålls inte automatiskt. Redan innan kriget och kostnadsökningarna var lönsamheten svag inom jordbruket. För att trygga landets försörjningsberedskap måste det bli ändring på det, säger ÖSP:s ordförande Tomas Långgård.

Det var allvarliga ord när Tomas Långgård välkomnade ÖSP:s medlemmar till vårmötet i Vörå i måndags. Att så är fallet är ingen överraskning med tanke på att Rysslands krig mot Ukraina har förändrat hela världen som blivit osäkrare.

– Hela västvärlden fördömer den hänsynslösa och vidriga attacken, och det har med all tydlighet visat vilken granne vi har att göra med i öst. Att hjälpa och stöda den ukrainska befolkningen, både på plats och de som är på flykt, har blivit en självklarhet för oss alla, säger Långgård.

Det som händer i Ukraina har långtgående följder också för det finländska jordbruket, som påverkades negativt redan 2014 när Ryssland annekterade Krim. Kriget har också igen aktualiserat landets försörjningsberedskap och i synnerhet självförsörjningsgraden på baslivsmedel.

– Den stora frågan som allt fler ställer sig nu är om vi kan utgå ifrån att vi klarar upprätthålla försörjningsberedskapen också i framtiden, trots alla kriser vi möts av. Det enkla svaret på frågan är att försörjningsberedskapen inte upprätthålls per automatik, fastän en del tycks tro det.

Krisen är akut

Enligt Långgård är jordbrukets dåliga lönsamhet ett hot mot försörjningsberedskapen. På tio år har den totala lantbruksinkomsten halverats från en miljard euro.

– De faktorer som inverkat mest negativt på lantbruksinkomsten det senaste årtiondet är handelns aggressiva billighetskampanjer, Rysslands annektering av Krimhalvön med åtföljande begränsningar i exporten till Ryssland och stor import av billiga livsmedel.

– Lägger man till den orättvisa fördelningen av vinsten i livsmedelskedjan så landar man i dagens läge då lönsamhets- och kostnadskrisen i primärproduktionen är akut, konstaterar han.

Mot den bakgrunden var det absolut nödvändigt att regeringen agerade med ett krispaket till lantbruket på 300 miljoner euro. ÖSP har uttryckt sin tillfredsställelse gällande nivån på paketet och efterlyst en snabb utbetalning och rättvis fördelning av paketet.

– Utan att känna till alla detaljer i innehållet, som beretts utan producentorganisationernas medverkan, vet vi idag att varken en snabb utbetalning eller en rättvis fördelning kommer att uppfyllas särskilt bra. Den förhöjda återbetalningen av bränsleaccisen för fjolåret ser dessvärre ut att bli det enda av stödpaketet som kommer att betalas ut före hösten, berättar Långgård.

Men situationen är den att många producenter inte har råd att vänta på kompensation först till hösten. Speciellt inom husdjursproduktionen är situationen akut och flera produktionsinriktningar har högre kostnader än vad producentpriset räcker till att täcka, konstaterar han.

– Varken förädlingsindustrin, packerier eller detaljhandeln kan vara omedveten om den prekära situationen inom primärproduktionen. Ändå har det varit väldigt trögt med att få högre kostnader vidare i kedjan och höjningarna som gjorts är inte tillräckliga.

Beredskapen kan försämras

Trots att spannmålspriserna är höga är kostnaderna för att odla också mycket höga, kring 1000 euro per hektar. Det kommer att medföra att den totala skörden från växtodlingen kommer att minska. Redan nu håller husdjursproduktionen på att minska på grund av de höga kostnaderna.

– Sammantaget leder det till att vår försörjningsberedskap försämras och i kombination med att importerade livsmedel blir mer svårtillgängliga då alla i kristider slår vakt om sitt eget, är det inte helt uteslutet att matkrisen också når Finland.

– Det största hotet mot livsmedelsförsörjning i Finland är utan tvekan våra två dominerande handelskedjor. Ett ansvarsfullt agerande i detta läge kräver att handelskedjorna i snabb takt genomför prishöjningar och minskar sina egna marginaler till förmån för en rättvisare fördelning av vinsten i livsmedelskedjan. Detta är enda sättet att trygga den inhemska livsmedelsproduktionen, säger Långgård.

Men hittills har detaljhandeln inte visat någon större förståelse för producenternas klämda situation, menar han.  

– Samtidigt som jordbrukarna har det ekonomiskt tufft har de två stora handelskedjorna fortsatt med att öka sin egen vinst på livsmedelshandeln, ofta på producentens bekostnad.

Det finns många exempel på att marknadsekonomin inte fungerar som den ska. Han nämner potatis på vilken S-gruppen i höstas inledde ett nätauktionsförfarande, som ledde till att producentpriset på matpotatis sjönk med 10 procent.

– Efter en utmanande odlingssäsong och lägre skörd av potatis på landsnivå borde tvärtom priset redan på hösten ha stigit. Det här visar att en dominant aktör inom detaljhandeln har så stor makt att den kan sätta normala marknadskrafter ur spel, säger han.

Och fortsätter:

– Samtidigt visar statistiken att konsumentpriset på potatis stigit de senaste åren. Det betyder att handeln ökat sin egen marginal och pressat producentpriset, agerandet är hänsynslöst och oansvarigt.

Upp till bevis för Kurvinen

När marknaden inte fungerar är tiden därmed mogen för att agera i hotet om att stärka jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan genom lagstiftning. Något som tidigare jord- och skogsbruksminister Jari Leppä fört fram. Nu är det upp till bevis för hans efterträdare, menar Långgård.

– Förslaget om lagstiftning måste verkställas och för den nya jord- och skogsbruksministern Antti Kurvinen är det nu endast resultat som räknas. Tiden för diskussioner för att lösa problematiken med den orättvisa vinstfördelningen i livsmedelskedjan är sedan länge förbi.

– Nu handlar det om att trygga landets försörjningsberedskap härifrån och framåt. En bra början vore att förbjuda nätauktionsförfarandet för de som innehar dominerande marknadsställning i detaljhandeln, säger Långgård.

Han tog också upp att virkespriserna bör höjas. Skogindustrin har gått på högvarv och nu har dessutom cirka 10 miljoner kubikmeter virke från Ryssland fallit bort.

– Det finns ännu utrymme att öka avverkningarna i Finlands skogar, men det är hög tid att skogsägaren får sin rättvisa del av det höga slutpriset på skogsprodukterna. Marknadskrafterna måste få verka även inom skogsbruket, säger Långgård.