Laji.fi väcker misstänksamhet:
”Man får känslan av
att det smusslas”
Finlands Artdatacenters webbportal laji.fi är bekant för de flesta skogsägare. Tjänsten fungerar som en samlingsplats för information om samtliga i Finland förekommande arter, och hjälper myndigheter att ta ställning till hur skogsägaren får använda sin skog.
Artdatacentret upprätthålls av Naturhistoriska centralmuseet, och samlar enligt sitt uppdrag in artinformationsdata för forskning, utbildning, förvaltning och allmänheten. För många skogsägare ter sig dock systemet som kryptiskt eftersom det har varit oklart hur data förs in i portalen, hur den verifieras och på vilket sätt myndigheterna tolkar ifrågavarande data.
Ofta kommer vetskapen om att hotade arter finns i den egna skogen fram först i och med att skogsägaren försöker avverka.
Sällsynt mossa dök upp ur tomma intet
En av de som fått handskas med problematiken är Otto von Frenckell. von Frenckell är skogsägare i Fagervik i Ingå och ordförande för skogsvårdsföreningen Södra skogsreviret. Under de senaste två åren har två olika avverkningar begränsats av utrotningshotade arter som lever i von Frenckells skogar utan hans kännedom.
– Då jag för ett par år sedan lämnade in en anmälan om användning av skog kom det för första gången fram att det gjorts observationer i min skog. Jag fick veta att det behövs utlåtande från NTM-centralen på grund av två sällsynta mossor. En av dem är liten hornflikmossa som uppenbarligen är starkt utrotningshotad.
Efter en tid av parlerande per e-post besökte två tjänstemän från NTM-centralen i slutet av november slutligen von Frenckells skog. På plats och ställe kunde mossexperten de hade med sig fastställa att den ursprungliga observationen var korrekt, och att endast sex andra liknande observationer gjorts i Nyland.
Fick inte veta
von Frenckell är dock besviken över att han inte informerades då den ursprungliga observationen gjordes 2021. Tjänstemännen kunde under besöket endast svara att resurser saknas, samt att de som för in informationen eller gör verifieringen har svårt att veta vem skogsägaren är.
Mest orolig är von Frenckell ändå över vad som kommer att hända efter att observationen verifierats.
– Tjänstemännen underrättade mig om att fredande i sista hand kan göras genom myndighetsbeslut och att ersättning endast blir aktuell om olägenheten är betydelsefull. Om det handlar om smärre ekonomiska konsekvenser uppstår ju risken att man blir utan kompensation.
Fallet är ännu öppet i väntan på att NTM-centralen återkommer med förslag om hur området skall hanteras.
Gamla observationer förblir i kraft
von Frenckell nämner även ett annat fall från i höstas då det framkom att den utrotningshotade gröna barkglansbaggen lever på det område som en planerad avverkning skulle ske på.
– Området i fråga låg dock utanför figuren på andra sidan skogsbilvägen. Observationen hade dessutom gjorts för 22 år sedan, så min skogsfackman kontaktade NTM-centralen och frågade huruvida observationen ännu var aktuell och om vi inte kunde hugga på andra sidan av vägen enligt normal kutym.
Enligt von Frenckell var svaret på båda frågorna negativt. På grund av fallet i Hukkajoki frångår myndigheterna inte 30 meters skyddszoner då det handlar om utrotningshotade arter. Därtill meddelade man att observationerna i princip är eviga.
– Jag är besviken över principen om att det görs observationer av hobbyentusiaster som får en status som håller i 22 år, utan att vi får veta hur eller om de verifierats.
Fel att skogsägaren lämnas utanför
Robin Järvelä är revirinstruktör på Södra skogsreviret och har jobbat med von Frenckell i ovan nämnda fall. Även han är missnöjd över hur processen går till.
– I dagsläget görs det inventeringar som registreras på laji.fi utan skogsägarens vetskap. Såklart krävs det inget lov av markägaren för att göra dessa iakttagelser i terrängen, men enligt god sed så anser jag att markägaren borde informeras om detta.
Problematiken handlar enligt Järvelä om att skogsägaren aldrig informeras om de arter som hittats i skogen, utan att informationen om detta kommer fram först då en anmälan av användning av skog görs. Detta försvårar skogsägarens skötsel av skogsegendomen avsevärt och komplicerar planeringen på lång sikt då skogsägaren inte är medveten om eventuella sällsynta eller skyddade arter i skogen.
Hur uppföljningen av årtionden gamla observationer går till är också oklart.
– Man får ju känslan av att det smusslas. Det är helt enkelt fel att skogsägaren inte får veta vad som händer i den egna skogen.