Finlands Skogsstiftelse har i ett kvartssekel arbetat för att främja skogssektorn på bred front. Verksamheten möjliggörs av skogsägare, som väljer att donera en del av virkeslikviden till stiftelsen.
Finlands Skogsstiftelse grundades 1995 av MTK, Skogsindustrin och Forststyrelsen. Den allmänna diskussionen då var kritisk mot skogsbruk och virkesanvändning och inom branschen uppstod ett behov av en aktör, som representerar hela näringen och främjar skogsrelaterade aktiviteter.
Erno Järvinen säger att stiftelsen är minst lika viktig och aktuell i dag som när den grundades. Han är stiftelsens andra verkställande direktör och tog över stafettpinnen efter Liisa Mäkijärvi, som gick i pension i februari.
Järvinen har en bakgrund i MTK, där han arbetade som forskningschef med fokus bland annat på virkesmarknadsanalyser. Före det arbetade han vid forskningsinstitutet PTT med bland annat konjunkturprognoser och skogsägarforskning.
– Jag minns att kollegerna på MTK:s jordbrukssida var lite avundsjuka på att skogssidan har en sådan här gemensam finansiär som Finlands Skogsstiftelse. Det är unikt, något liknande finns inte för jordbruket, minns Järvinen.
I dag deltar skogsägarna, Skogsindustrin rf:s medlemsföretag, Finlands Sågar rf:s medlemsföretag och Forststyrelsen i medelinsamlingen. Övriga bakgrundsaktörer är Skogsbranschens experter rf, Natur-, miljö- och skogsvetareförbundet Loimu rf, Etämetsänomistajien liitto ry, Maskinföretagarnas förbund rf, Finlands Transport och Logistik SKAL rf och Industrifacket.
Stiftelsens kontor finns i centrum av Helsingfors, där arbetar förutom Järvinen stiftelsens nya kommunikationsexpert Eetu Punkka.
Fortlöpande ansökningsprocess
Skogsstiftelsen driver inga egna projekt, utan finansierar olika aktörers projekt och följer med hur dessa förverkligas. Ansökningstiden är fortlöpande.
– Finansieringsmålen förblir i stort de samma som tidigare. Till exempel finansierar vi tre professurer, en i träbyggande vid Vasa universitet, en i träbyggnadsteknik vid Aalto-universitetet och en i skogsteknologi vid Helsingfors universitet. Stiftelsen finansierar även projekt som strävar efter att barn och ungdomar lär sig mera om skog, exempelvis skogliga aktiviteter inom 4H och scouterna, för skolelever riktade evenemang som ordnas av skogsfackmän och Skogsnöten för högstadierna, berättar Järvinen.
Genom enskilda barn- och ungdomsgruppers besök blir det sammanlagt flera tusen dagar om året då barnen lär sig om skog och får en relation till skogen.
– Ungdomsarbetet är grunden för hela skogsnäringen och dess framtid. Det kostar i snitt sju euro att ta ett barn på skogsbesök eller skogindustribesök och ge dem en skogsrelation. Så små handlingar har stor betydelse, påminner Järvinen.
Exempel på andra aktuella projekt som finansieras är forskningsprojekten ”Suomalainen metsänomistaja 2020” och hållbar användning av dikade torvmarker, kommunikationskampanjen Skogens Finland, webbsajten Forest.fi, tv-serien ”Suomi on metsäläinen”, samt information till beslutsfattare och påverkare, till exempel genom beslutsfattarnas skogsakademi.
Stiftelsen beviljar även medel till projekt som förbättrar certifieringssystemens information om finländskt skogsbruk och träprodukter.
– Årligen beviljar vi sammanlagt ungefär 1,5 miljoner euro. Skogsägaren som donerar kan inte välja vilken aktivitet hen finansierar, men jag är ganska övertygad om att något av stiftelsens finansierade projekt är intressant för var och en. Ju fler som donerar, desto mera kan vi finansiera.
Det lönar sig att donera
Stiftelsens verksamhet är beroende av donationer från virkessäljarna och virkesköparna. När en skogsägare väljer att i samband med en virkesaffär kryssa i donationsrutan, förbinder sig virkesköparen att donera en lika stor summa till stiftelsen.
Vid rotförsäljning rör det sig om 0,2 procent och vid leveransförsäljning om 0,1 procent av virkesaffärens värde, men alltid minst 8 euro.
Av den donerade summan kan skogsägaren i skogsbeskattningen dra av trettio procent. Till exempel i en rotförsäljning värd 16.000 euro blir skogsägaren del efter skatteavdraget 22,40 euro, medan skogsstiftelsen får 64 euro när både köparens och säljarens delar räknas med (32 + 32 euro).
– Ungefär var tredje skogsägare, eller cirka 40.000 skogsägare per år, väljer att donera. Vårt mål är inte att skapa vinst, så vi delar ut det mesta. Under 2010-talet har den inkommande pengavolymen varit ganska stabil, säger Järvinen.
Skogsfackmännen har en avgörande roll med tanke på donationerna.
– Det är viktigt att skogsfackmannen kommer ihåg att berätta om stiftelsen till skogsägaren. Det håller på att ske en stor generationsväxling i branschen och jag kommer att fokusera på att kontakta unga skogsfackmän för att de ska lära känna stiftelsen och även mig personligen, säger Järvinen.
Stiftelsens styrelse beslutar om större summor, medan Järvinen själv fattar beslut om bidrag på under 5.000 euro.
– Jag cyklar från hemmet i Träskända till kontoret i Helsingfors nästan varje dag, året runt, förutom de dagar jag är på arbetsresor.
Det blir flera tusen kilometer med cykel per år, för sträckan tur-retur blir åttio kilometer.
– Det tar cirka en timme 25 minuter ena vägen, det är inte mycket längre tid än om jag tog tåget. Medan jag cyklar funderar jag oftast på arbetsfrågor, så det här är en viktig del av min arbetsdag, berättar Järvinen.