Lånestocken för jordbruksföretagen är i dagsläget runt 4,5 miljarder euro. Ett orosmoment är att de oreglerade skulderna, det vill säga sådana skulder som inte betalas tillbaka enligt plan, har stigit oroväckande mycket. Det kan innebära problem såväl för bankerna som för de jordbruk som inte klarar av att betala sina lån.
Samtidigt kryper nya regler in i finansieringssektorn som kräver mer dokumentation kring lånekundernas betalningsförmåga och hållbarhetsfrågor, vilket gör låneprocesserna krångligare.
Det berättar Päivi Kujala som är forskare på Pellervo ekonomiska forskningsinstitut PTT och deltar i ett forskningsprojekt, Marto, som undersöker finansieringsläget för jordbruket.
Det sker en tydlig polarisering som gäller finansieringen av jordbruksföretag. Investeringarna och därmed också lånen, koncentrerar sig till västra Finland. Östra Finland blir efter i utvecklingen och töms på gårdar som investerar och satsar. Därför har också lånestocken minskat i dessa trakter.
Lånestocken polariseras också genom att de investeringar som görs på husdjursgårdarna blir allt större. Enligt en enkät som gjorts inom projektet kan de investeringar som nu görs på husdjursgårdar uppgå till flera miljoner euro.
Strängare krav gör det svårare att få lån
En annan enkät som gjordes inom ramen för projektet handlade om tillgången till finansiering. Enligt den upplever jordbruksföretagarna att det blivit svårare att få lån och att det rentav kan vara så att man inte får finansiering ens till goda projekt.
De uppfattar att kraven på säkerheter för lånen har ökat, samtidigt som säkerheternas värden har sjunkit. Dessutom har ränterisken ökat, jordbruksföretagarna upplever att de lån som beviljas har blivit dyrare.
Päivi Kujala förklarar att orsaken är ligger i att reglerna för bankernas kapitaltäckning har blivit strängare. Bankerna måste alltså ha mer kapital till sitt förfogande i förhållande till sina risker, vilket i praktiken gjort att det blivit svårare att få lån.
– Men bankerna betonar att lönsamma investeringsprojekt ännu får finansiering. Det är betalningsförmågan som avgör tillgången till finansiering och det måste också finnas ett tillräckligt kassaflöde, berättar Kujala.
Hållbarhetsfrågorna blir viktigare
Samtidigt som kapitaltäckningsreglerna har blivit strängare så ökar också regelverket kring hållbarhetsfrågor för bankerna. Det handlar mycket om ESG, det vill säga regler som används för att bedöma företags och investeringars miljömässiga hållbarhet och samhällsansvar.
– Utvecklingen går snabbt. Ännu för ett drygt år sedan då vi genomförde enkäten så berättade de lokala bankerna att hållbarhetskriterierna inte kontrolleras i någon större omfattning då företagaren ansöker om lån.
Men nu håller ett nytt EU-direktiv på att träda ikraft, CSRD, som gör att bankerna måste rapportera mer detaljerat om miljöpåverkan och sociala frågor. I de stora bankerna började direktivet tillämpas redan 2024.
– OP-gruppen och Nordea är redan i den situationen att de måste utföra hållbarhetsrapportering om sin lånestock. Det här förs sedan ut till fältet och de företagare som söker om lån.
Bankerna måste minska klimatutsläppen för lånen
Den internationella utvecklingen har lett till att bankerna måste minska klimatutsläppen för sin lånestock. Det hör bland annat ihop med FN:s Agenda 2030 och principerna kring en utveckling av hållbar finansiering.
Även de europeiska bankmyndigheterna har regler som tvingar bankerna att minska klimatutsläppen i sin lånestock.
– Nu räknar bankerna ut hur stora klimatutsläpp som hör samman med lånen. Det betyder att även jordbrukare som söker om lån måste göra vissa beräkningar för klimatutsläppen på gården.
Till stor del är kraven på ESG-rapportering ännu frivillig, men de märks redan nu vid låneförhandlingarna.
– I nuläget kommer ändå en större del av dokumentationskraven från kapitaltäckningsregelverken, inte från klimatkraven.
Betalningsberedskapen måste kunna påvisas med beräkningar och miljökraven likaså dokumenteras. Processerna för att söka lån har blivit långsammare på grund av de krav som nu finns på dokumentation.
Även EKP granskar bankerna
En faktor som också påverkar lånevillkoren har att göra med Basel III regelverket. Det är ett regelverk för bankers kapitaltäckning, likviditet och riskhantering i euroländerna. Det kom till som en respons på finanskrisen 2008 och syftar till att göra banksystemet mer stabilt genom att minska risken för framtida kriser.
Samtidigt har regelverket medfört strängare regler för hur lån kan beviljas och vilken dokumentation som behövs.
Speciellt utsatta för reglerna och övervakningen som hör samman med regleringen är stora banker. De övervakas förutom av den nationella finansövervakningen också av den europeiska centralbanken EKP.
I Finland är det OP och Nordea som är under EKP:s lupp.
– EKP:s övervakning har gjort reglerna strängare för hur lån får beviljas.
Generationsväxlingar är för dyra
Generationsväxlingar och annan försäljning av gårdar påverkas också av de skärpta kraven för finansiering.
Kujala säger att ett problem vid generationsväxlingar har varit överlåtelsepriset på gårdarna – det är ofta för högt.
Utmaningen vid generationsväxlingar ligger i att man inte beräknar överlåtelsepriserna enligt avkastningsvärdet för själva verksamheten, utan det beräknas enligt förmögenhetsvärdet. Priset överstiger ofta avkastningsvärdet för gården.
Om övertagarna betalar överpris redan för själva gården vid generationsväxlingen så blir det svårt att få finansiering för nyinvesteringar på gården.
– Säkerheterna räcker inte till för mera lån.
Oberäknelig politik
Ett annat problem som gäller hanteringen av de ekonomiska riskerna på gårdarna handlar om oberäkneliga politiska beslut. Ett exempel är EU:s avskogningsförordning som trädde i kraft retroaktivt.
Även om förordningen börjar tillämpas först vid kommande årsskifte så måste det kunna bevisas att råvarorna inte kommer från mark som avskogats efter 31 december 2020, innan lagen hade stiftats.
– Hur skall en företagare kunna förbereda sig på sådana regelverk som träder ikraft retroaktivt?
Återställningsförordningen skapar också en del frågetecken då det gäller finansieringen av gårdar med stor andel torvåkrar. Enligt förordningen måste nämligen stora delar av torvåkrarna återställas i framtiden.
– Hur kommer det här att påverka torvåkrarnas värde som säkerhet vid lån? frågar sig Kujala.
Den nya EU-kommissionens arbetsprogram konstaterar att konkurrenskraften för EU-länderna har minskat på grund av reglering och byråkrati. Det påverkar också jordbruket och jordbrukets finansiering.
– Utmaningen blir att göra ändamålsenliga regler så att den administrativa bördan inte blir för stor. Det gäller för företagarna såväl som för finansiärerna.