För snart tre veckor sedan riktade ordföranden för Svenska pensionärsförbundet Ole Norrback i Yle en uppmaning till sina medlemmar med anledning av coronavirusets framfart: Man ska följa myndigheternas rekommendationer. Så gör också hans eget förbund, vilket betyder att verksamheten ligger nere.
Bland orsakerna är givetvis att fysiskt umgänge bör undvikas så långt som möjligt, i synnerhet bland dem som är över 70.
Ett lika viktigt budskap från Ole Norrback är att många äldre ändå kan vara aktiva: I en intervju för de österbottniska tidningarna hänvisar pensionärsbasen bland annat till skogsarbete, som han själv håller sig i gång med. Han är ute med sin röjsåg när solen skiner och vädret är fint.
Nu som alltid finns det att göra i skogen, risken för spridning av coronavirus kan knappast vara en ursäkt att stanna hemma när vädret är passligt för att gå på skogsarbete.
I ärlighetens namn har jag själv under vinterhalvåret haft en del ursäkter för att hålla mig borta från röjningsskogen. Nu börjar omständigheterna emellertid bli sådana att det är slut på ursäkter, åtminstone legitima sådana. Jag har en figur, som slutavverkades för ett antal år sedan och behovet av röjning är, jag medger, akut.
Trots kaoset på figuren finns där i alla fall ett bestånd som ger anledning till optimism. Området planterades in med vanlig gran och med lärk, men ganska glest, emedan tall och björk har förnyats naturligt. Så gör väl björken så gott som alltid efter en slutavverkning, men här finns nu möjligheter att utveckla en figur med ett mångsidigt bestånd. Det tror jag är viktigt med tanke på skogens hållbarhet i framtiden.
Många av lärkträden har misshandlats av älgar och vitsvanshjortar, men de kan få stå kvar. Om man tar bort de skadade träden ger sig ju hjortdjuren bara på resten.
En av avsikterna med den nuvarande skogslagen är att gynna mångsidigheten. Till min glädje såg jag i övrigt att björken var ett betydande inslag i de fröträdsställningar som jag körde förbi på en färd i det östnyländska landskapet här om dagen.
Vi har också fått höra att lövinslaget ökar i våra skogar just nu, fastän jag är lite rädd för att det delvis beror på att vi har försummat vården av plant- och ungskog. Om det stämmer är det si och så med nyttan. Med vård av plant- och ungskog, i mångt och mycket röjning, har vi i vilket fall som helst en möjlighet att skapa en sund struktur och gynna de livskraftiga träden oavsett sort.
Jag tror det blir en bra grej att satsa på. I själva verket borde vi kanske koncentrera oss mer på att styra in debatten om skogsvården på att utveckla en mångsidig skog. Det kan vara mer konstruktivt än att rikta hela uppmärksamheten på diskussionen om kalhyggesfritt skogsbruk, kontinuerlig beståndsvård alltså.
När vi planterar är gran det absolut dominerande trädslaget, ofta för att älgarna brukar låta granen vara i fred. Och ganska mycket tyder nog på att kontinuerlig beståndsvård gynnar just gran, det enda skuggträdet i de trädslag som bildar virkestravarna längs våra skogsvägar.
Liksom bokträdet längre nere i Europa har granen i alla fall ett ytligt rotnät, och med tanke på att vi behöver bestånd som klarar av de allt oftare förekommande stormarna, borde vi väl försöka undvika för vidsträckta monokulturer. Det finns exempel på att vinden har lagt omkull stora arealer med gran- och bokskog i Europa, bland annat vintern 2018.
Jag tror nog än så länge mest på skogsförnyelse och vård av plant- och ungskog med efterföljande gallringar. Därför är det dags för mig att gå till skogs.
Troligtvis hittar jag också lite asp och klibbal på min figur och om de ser sunda och livskraftiga ut ska de lämnas kvar – självfallet.
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi