Den gångna skördesäsongens torka både i Finland, speciellt Nordeuropa men också globalt, har påverkat prisutvecklingen i Finland på ett gynnsamt sätt under det pågående spannmålsåret 2018/19. Hur ser då marknadsutsikterna ut inför kommande säsong 2019/20? Vad bör man beakta inför kommande odlingssäsong?
Medelpriset till odlarna i Finland 2018 för brödvete var 194 euro per ton, foderkorn 172 euro per ton, råg 181 euro per ton och havre 178 euro per ton. Den positiva pristrenden i Finland har fortsatt in på det nya året med positiv basis, eller skillnad mellan börspris och vårt lokala pris i Finland på cirka plus tio euro per ton.
Detta är något mycket ovanligt i ett historiskt perspektiv. Spannmålsbranschens samarbetsgrupp (VYR), som målmedvetet strävat att utveckla marknadsinformationen till odlarna, har ett diagram som följer basis utvecklingen (NYSE Euronext (Matif) jämfört med prisnoteringen i Nådendal) sedan 2015. Under denna tidsperiod har detta hänt endast tre gånger tidigare, i september 2015, januari-april 2018 och september 2018, tillsvidare.
Hur vi enskilda odlare lyckades med försäljningen av vår egen spannmål under fjolåret kan bedömas genom att jämföra våra egna priser mot medelpriserna. Med priser är det som med skördemängder, helst över medelpris eller medelskördenivå. Om vi ligger under får vi ta oss en allvarlig funderare på vad det beror på.
De senaste åren har varit mycket utmanande för spannmålsodlarna, spannmålspriset har varit en besvikelse, förutom denna säsong, och täcker inte produktionskostnaderna på långt när med medelskördenivåer.
Inom ramen för Greppa marknaden-projektet i Nyland har Krister Hildén från Nylands Svenska Lantbrukssällskap (NSL) årligen räknat ut produktionskostnaderna (för- och efterkalkyler) för cirka hundra gårdar som deltar i NSL:s intensivrådgivning. Utgående från tio års medelskörd på dessa gårdar visar förkalkylen för 2018 att nettoproduktionskostnaden (produktionskostnaden minus jordbruksstöden) är enligt följande: vårvete 4,2 ton per hektar, 194 euro per ton; havre 3,9 ton per hektar, 191 euro per ton; maltkorn 4,2 ton per hektar, 190 euro per ton och raps 1,6 ton per hektar, 420 euro per ton.
Fraktkostnaden är inberäknad produktionskostnaden, så priserna kan jämföras med spannmålshandelns noteringar vid mottagningsplatsen enligt finländsk kutym. Med högre skördar än medelskörden sjunker förstås produktionskostnaden euro per ton. I produktionskostnaden ingår ingen vinstmarginal.
Avgörande är att känna till sina egna produktionskostnader och jämföra dem med de genomsnittliga produktionskostnaderna på ditt eget område – är du konkurrenskraftig eller inte? Eller måste du se över något i odlingstekniken, dina försäljningsstrategier och rörliga och fasta kostnader för att förbättra din konkurrenskraft?
I ljuset av dessa nyländska siffror är situationen fortsatt utmanande för spannmålsodlaren. Man måste vara betydligt bättre än medeltalet både vad gäller skörd, försäljningen av spannmål och att hantera sina odlingskostnader för att klara sig.
Av börsens terminspriser att döma kommer marknaden också att normaliseras inkommande höst om det är ”business as usual”. I sista hand är det vädergudarna som avgör hur det går. Terminskontraktet för kvarnvete på Parisbörsen ligger nu på 192 euro per ton, men september-19-kontraktet, det första för den nya skörden, ligger för tillfället på 176 euro per ton. Det är cirka tjugo euro per ton lägre än NSL:s intensivrådgivningsgårdarnas medelproduktionskostnader på basen av förkalkylen för 2018.
Hur det inhemska priset utvecklas beror på utvecklingen på den globala marknaden. På den globala marknaden kan vi vänta oss att Rysslands roll blir allt viktigare och produktionen ökar trots en tillfällig tillbakagång från 145 miljoner ton 2017/18 till 125 miljoner ton 2018/19. För närvarande förutspår internationella spannmålsrådet IGC för 2019/20 både ett ökat utbud och ökad efterfrågan med mer eller mindre oförändrade globala carryover eller slutlager.
När det gäller hur den inhemska marknaden står i förhållande till den övriga europeiska marknaden och Parisbörsen är det bara en balans mellan utbud och efterfrågan med hjälp av en fungerande och långsiktig spannmålsexport från Finland till Europa och den övriga världen som kan rädda oss och hålla priserna uppe i förhållande till europeiska och världsmarknadspriser. I år ”räddades” vi av torkan.
Till exempel på havremarknaden är det speciellt havrekvarnarnas efterfrågan i Tyskland som har varit marknadsdrivande och bidragit till den gynnsamma prisutvecklingen, utan den skulle situationen i år varit en helt annan.
Rikard Korkman
rikard.korkman@slc.fi