Efter generationsväxlingen på fruns hemgård i Kyrkslätt funderade vi på vad vi ville göra med gården, och när planerna på att lägga om produktionen till dikoproduktion var ganska långt framskridna köpte vi en grävmaskin.
Min tidigare erfarenhet inom markanläggningsbranschen från tiden jag bodde i Pargas gjorde att maskinen kom till stor nytta under ladugårdsbygget då jag hade kunskapen att göra en stor del av grävarbetena själv. En entreprenörs kostnad hade varit många gånger större än maskinens anskaffningsutgift.
Dessutom används grävmaskinen för att rensa diken och så vidare, jobb som är återkommande på ett lantbruk, så det är en investering man kan rekommendera åt alla som har ens lite intresse att framföra maskiner.
Eftersom jag tycker om att köra har jag alltid velat göra så mycket man kan med maskinernas kraft. Vi använder vår grävmaskin mycket när vi bygger stängsel.
Större hörnstolpar grävs ner i åkern, och alla mellanstolpar som bär upp eltråden kläms in med grävmaskinen. Till det ändamålet har jag låtit tillverka ett specialverktyg som även fungerar som spett på steniga marker. Spett och slägga används endast vid kortvariga reparationer.
Det andra jag lärde mig i Pargas var maskinsamarbete. Jag gjorde min praktik på några granngårdar som hade ett brett samarbete kring maskinerna.
När vi med frun övertog hennes hemgård fick vi maskinsamarbetet ”på köpet”. Tillsammans med två granngårdar äger vi flera maskiner ihop, bland annat en trädeshack och en tallriksharv. Med den ena av gårdarna har vi även bland annat tröskan och harven i samägo.
Det medför att vi kan ha nyare och större maskiner än vi annars skulle ha råd med. Så är vi också flera som kämpar på vid ett haveri, tillsammans blir jobbet roligare!
Ingen av oss är särskilt petig med exakt hur mycket de andra kör, och kostnaderna delas någorlunda jämnt. Ibland kan det även hända att man inte får köra precis den dagen man vill, men det är inget man kan hänga upp sig på, om alla jämkar så fungerar samarbetet bra.
Detta är något vi bönder överlag borde bli bättre på enligt min mening – man måste inte äga alla maskiner själv, och samarbete är ett väldigt bra sätt att minska på kostnader i dessa ekonomiskt utmanande tider!
I och med övergången till husdjursproduktion möttes vi av för gården nya maskinbehov. Foder och halm skulle skördas, köras hem samt delas ut. Sedan skall ännu stallgödseln tillbaka till åkern och djuren måste transporteras.
Vi köpte de nödvändiga maskinerna som balrivare och djurtransportvagn, de skall användas i sådan utsträckning att det är bra att de alltid finns på gården. Balning och spridning av stallgödsel är tjänster som köps in av entreprenörer.
Grannen ägde redan en ganska ny balare, så för oss är det i detta ekonomiska läge ett bättre alternativ att köpa tjänsten än att satsa stora pengar på en maskin. Entreprenören som sprider stallgödseln kör på med grym fart, så all vår spridning är undan på några dagar. Vi kan koncentrera oss på inmyllandet istället för att reparera en äldre gödselspridare bokstavligen ”mitt i skiten”.
Andra maskiner som behövs inom produktionen, men inte är precis på dagen när de används, hyr vi in som till exempel en balvagn som vi får hyra förmånligt när den är ledig. Då vi har mera vall i växtföljden lösgjordes en del kapacitet från såmaskinen, så jag sår en tredjedel av maskinens årliga användning som entreprenad åt en annan gård i grannskapet.
Eftersom vi sköter växtskyddet på två andra gårdar behöll vi växtskyddsprutan trots att vi själv övergått till ekologisk produktion.
Vi har satsat på någorlunda enkla och hållbara maskiner som alla generationer kan använda, men ändå tagit in så ny teknik som möjligt. Även tillgång till bra service är viktig. Maskinerna är oftast ganska dyra så det är bra att kunna utnyttja dem så bra som möjligt.
I och med husdjuren så blir det mycket timmar på traktorerna. Få se om nästa traktorinvestering även den är i samarbete med någon annan…?
Rickard Backman
lantbrukare
Jeggars gård