Ändringen av skogslagen 2014 ger möjligheter för skogsägarna att sköta sin skog utgående från sina egna värderingar, som kan vara ekonomi, ekologi, viltvård eller landskapsvård. Bland annat slopades – på gott och ont – de tidigare strikta ålderskriterierna för när det var tillåtet att förnya skogen och samtidigt blev det möjligt att återigen ta i bruk blädning som skogsvårdsmetod efter en paus på drygt 70 år. Blädning som metod innebär plockhuggning av skogsbeståndets största träd.
Som en följd av lagändringen lanserades även begreppet ”kontinuerlig beståndsvård” i de nya skogsvårdsrekommendationerna som uppgjordes efter lagändringen.
Vad avses då med kontinuerlig beståndsvård? I den offentliga diskussionen uppfattas metoden, tyvärr helt felaktigt, beröra enbart skötsel av olikåldriga, flerskiktade grandominerade bestånd. Metoden omfattar per definition också förnyelse av skog genom en tät fröträdsställning, förutsatt att en del av fröträden lämnas kvar som en del av det nya beståndet. Inom både PEFC- och FSC-certifieringarna godkänns de kvarlämnade fröträden också som naturvårdsträd.
Förnyelse av tallbestånd genom skärmställning är som metod väl beprövad och behöver ingen närmare analys. Däremot är skötsel av olikåldrig granskog mera problematisk. Forskningsresultat om hur metoden fungerar i praktiken saknas.
Naturresursinstitutet (LUKE) har i och för sig ett stort antal provytor som anlagts redan på 1980-talet, men de återspeglar på inget sätt realiteterna. Försöken har för det första anlagts i färdigt flerskiktade bestånd och det betyder att marken på dessa ställen är så beskaffad att naturlig föryngring lyckas utan markberedning, vilket sannerligen inte kan generaliseras.
För det andra har avverkningen på dessa försöksytor utförts manuellt för att undvika skador på de träd som ska sparas och ytorna är därtill så pass smala att skotaren har kunnat nå virket utan att köra in på själva provytan. Motsvarar alltså inte tillnärmelsevis verkligheten!
Resultaten från försöken påvisar att produktionen i olikåldrig skog ligger cirka 20 procent under produktionen i traditionellt skött skog och kassaflödet är 29 procent mindre. Om man därtill beaktar, att man genom att använda förädlat plantmaterial kan få minst 20-30 procent bättre tillväxt än med naturplantor, innebär det att den traditionellt skötta, planterade skogen producerar 40-50 procent mera virke än den olikåldriga.
Vissa professorer har presenterat räntebaserade kalkyler som påvisar att skötsel av olikåldrig skog genom blädning skulle vara lönsammare än det traditionella skogsbruket med kalavverkning och plantering. Kalkylerna är hyperteoretiska och bygger på helt verklighetsfrämmande antaganden såsom att: plantor uppstår alltid i lämplig täthet utan markberedning, ingen plantskogsvård behövs och drivningsskador på den växande skogen kan negligeras trots att 80-100 stammar maskinellt ska avverkas per hektar.
Skötsel av olikåldriga bestånd betyder i södra Finland i praktiken helt grandominerade bestånd och därmed ökade problem med rotröta som radikalt minskar virkets värde. Forskningen har nämligen klart påvisat att rötfrekvensen ökar markant bland naturplantorna om redan moderbeståndet är infekterat av rötsvampen, men detta frånser blädningens förespråkare i sina kalkyler. Kalkylerna beaktar inte heller tillväxtökningen på 20-30 procent som man uppnår förädlat plantmaterial.
Granen har som bekant ett ytligt rotsystem och kommer därigenom också att vara det trädslag som först blir lidande av klimatförändringen, som förutspås medföra tjälfria vintrar med ofta förekommande stormar. Avverkning på ofrusen mark i granbestånd leder ofelbart till drivningsskador på rotsystemen, vilket ytterligare förvärrar rötförekomsten.
En omställning från likåldrig till olikåldrig skötsel förutsätter kraftiga gallringar och luckhuggningar för att möjliggöra förnyelse, vilket i sin tur ökar risken för stormskador och därmed även för barkborreskador på den växande skogen.
Det kan för många skogsägare säkert vara lockande att bygga vidare på unga granbestånd som ofta uppstår under talldominerad skog, också på relativt torr skogsmark där granen överhuvudtaget inte hör hemma. Klimatförändringen förutspås förutom stormar också leda till extrem sommartorka, vilket kommer utsätta gran på torra marker för torkstress och därmed göra dem extra begärliga för barkborrar.
Varmare somrar skapar i sig gynnsamma förhållanden för en massförökning av barkborrar. Lokalt förorsakar barkborrarna redan nu omfattande skador.
Lagen ger som sagt skogsägaren möjlighet att välja olika sätt att sköta sin skog. Det är dock synnerligen viktigt att hen noga beaktar riskerna med alternativa skötselmetoder och helst rådgör med till exempel skogsvårdsföreningens instruktör inför beslutet.
Carl-Johan Jansson
skogsbruksingenjör
Raseborg