Skördesäsongen närmar sig och det är igen på sin plats med några reflektioner över marknadssituationen.
Vete i Finland ligger idag på 233 euro per ton (se tabell) vilket är cirka 90 euro per ton lägre än ifjol samma tid. Spannmålspriset har varit på en nedgång hela våren. Samtidigt är det också iögonenfallande att det, förra året exakt den här samma tidpunkten, var möjligt att göra ett terminskontrakt för den här säsongen till priset 300 euro per ton.
Hur många gjorde det? Dessvärre visar samtal med spannmålsuppköpare att det var få som utnyttjade situationen.
Jag återkommer ännu till detta.
Svagare skördeutsikter
Priset har varit en aning på stigande på grund av att främst två orsaker. Den första: spannmålsavtalet gällande exportkorridoren från Ukraina verkar nått sitt slut. Detta skapar osäkerhet på marknaden. Putin har i ett uttalande meddelat om sin avsikt att ersätta Ukrainas tidigare veteleveranser till Afrika med sina egna leveranser. Å andra sidan har det ukrainska försvarsministeriet förklarat att det betraktar alla fartyg som använder ryska och ukrainska hamnar som ryska militärfartyg.
För övrigt har också skördeutsikterna i Europa överlag försvagats märkbart. 5-års medelskörd inom EU-området är 290 miljoner ton och nu är det bra om vi kommer upp till 260 miljoner ton.
Trots det har vetet på Parisbörsen sjunkit i pris under den senaste tiden, årslägsta pris på börsen sattes 1.6 (220,75 euro per ton). Priset fluktuerade upp och ner under juni, men från början av juli började priset stiga för att nå sin högsta nivå 27.7 (264,75 euro per ton) för att som sagt nu idag igen ligga nere på 232 euro per ton.
Stora svängningar i priset på en kort tid, för oss odlare är en stor fråga hur vi bättre (än hittills) kan utnyttja prissvängningarna på marknaden till vår fördel.
Den andra orsaken är de svaga skördeutsikterna i Finland, det är också förklaringen till att vi har ett litet plustecken på vetepriset för Finland jämfört med börspriset.
Före midsommaren pinades många områden i Finland, speciellt SLC:s kustområde, av allvarlig torka. Strax efter midsommaren kom sedan det efterlängtade regnet på många ställen, men fortsättningsvis har det varit stora regionala skillnader till och med inom samma kommun i erhållen nederbörd.
Naturresursinstitutet Lukes första skördeprognos publiceras 18.8, men efter fjolåret som var mer eller mindre normalt med en totalskörd på 3,5 miljoner ton spannmål i Finland beräknas skörden i år bli betydligt mindre. ProAgrias Sari Peltonen har i sin senaste skördeprognos från slutet av juni beräknat att skörden i år kommer att stanna under 3 miljoner ton.
Om det här sker kommer det igen att balansera upp utbud och efterfrågan av spannmål bättre, vilket borde skapa en gynnsammare prisutveckling i förhållande till börspriset. Vi har också ännu i gott minne skörden för två år sedan som på grund av torkan då endast uppgick till 2,6 miljoner ton.
Utmanande gödselmarknad
Gödselmarknaden har varit en utmaning, årets skörd har odlats säkert med den dyraste gödseln någonsin. Dessutom har prisstegringen på gödselmedel sammanfallit på ett olyckligt sätt med sjunkande spannmålspriser.
Vid årskiftet 31.12.2022 låg priset för Yaras Finlandssalpeter (Axan) (27-0-1) kring 860 euro per ton. Öppningspriset för i år, några dagar före midsommaren, låg på mera facila 314 euro per ton, men glädjen blev kort för försäljningen låg öppen endast två dagar och har inte öppnats sedan dess. Priset när försäljningen stängdes låg på 330 euro per ton.
Enligt tidningsuppgifter borde gödselhandeln, när denna kolumn publiceras, öppnas igen inom några dagar.
Positivt har varit att det finns andra aktörer, till exempel Berner, som har sålt gödselmedel hela tiden. Priset på motsvarande produkt Finlandssalpeter (26-0-1) var idag 405 euro per ton.
Den ökade efterfrågan bland annat i Europa när vi går in i höstsådden sätter tryck på att höja priserna. Enligt Maaseudun Tulevaisuus (31.7.2023), som citerar den tyska tidskriften Agrarheute, har priset på kvävegödselmedel i Frankrike varit på stigande under den senaste tiden.
Har vi råd att vara passiva?
Jag lovade ännu återkomma till kontraktsproduktionen. Kanske vi behöver ordna en workshop mellan odlare och spannmålshandeln om hur vi kan utveckla kontraktsproduktionen?
Riskerna för odlaren, som minskar intresset för terminskontrakt, är både osäkerheten i att säkert komma upp till kontraktsmängd men främst kvaliteten, det gäller speciellt ett år som detta när det nu verkar regna varannan dag.
Men har vi råd med att fortsätta att agera så här passivt på marknaden? Här finns redan lösningar, många spannmålsuppköpare erbjuder möjlighet att binda pris samtidigt för både bröd- och foderkvaliteter.
Rikard Korkman
rikard.korkman@slc.fi