Hösten 2019 överlämnade några miljöorganisationer ett medborgarinitiativ som vill förbjuda slutavverkningar i statens skogar och endast tillåta så kallat kontinuitetsskogsbruk där man avverkar de största träden genom plockhuggning. En del av främst Gröna förbundets kommunpolitiker har initierat en motsvarande kampanj i diverse kommuner. Åbo stad har till och med antagit initiativet. Nu är siktet inställt på fler kommuner och dessutom på församlingarna som är stora skogsägare.
I kampanjmaterialet hävdas att slutavverkningar, det vill säga förnyelseavverkning av jämnåriga bestånd, skadar biodiversiteten och dessutom att de bromsar arbetet mot klimatuppvärmningen. Men håller det streck i praktiken?
Om man ser på forskningen så är svaret att kontinuitetsskogsbruk kan passa tämligen bra på utdikade torvskogar där en stor del av kolet finns i marken, men på de två tredjedelar av Finlands skogar som växer på mineraljordar är det allt annat än entydigt.
Hållbarhet i det finska skogsbruket kan omöjligt bedömas utgående från en kort tidsperiod på några år när omloppstiden i våra skogar är 60-100 år. Hållbarheten kan inte heller bedömas utgående från ett skogsskifte eller en skogstyp.
Ska man ha tillförlitliga resultat så ska man mäta skogen under en lång tid. Det har våra forskningsinstitut gjort. Finlands skogsforskning hör till den mest framstående i världen.
Det som är obestridligt är att ett stort virkesförråd per hektar innebär ett stort kollager. I kontinuitetsskogsbruket så är det absolut nödvändigt att hålla ett glest bestånd för annars kommer det inga nya plantor.
Det är också glasklart att en snabb årlig tillväxt binder mera kol än en långsam. Enligt tillförlitlig forskning som bygger på mätning och inte bara på uppskattningar, scenarier eller simuleringar så är tillväxten i skogar med kontinuerlig tillväxt avsevärt lägre än i traditionellt skogsbruk med jämnåriga bestånd.
I granskog talar vi om 10-30 procent lägre årligt tillväxt. Mindre virkesvolymer och långsammare tillväxt betyder mindre kollager och mindre kolbindning.
I kontinuitetsskogsbruk, där avsikten är att plantor ska komma på naturlig väg, gynnas granen på bekostnad av tall och lövträd. Dessutom beskogas idag en betydande del marker som skulle lämpa sig bäst för tall eller lövträd också med gran. Detta för att i synnerhet de små hjortdjuren äter upp tall- och lövträdsplantor.
Granskogarna är som bekant allra känsligast för klimatförändringar och granen är också mycket känslig för rotröta vid upprepade gallringar.
Miljöministeriet håller som bäst på och förbereder en ny biodiversitetsstrategi och ett handlingsprogram för perioden 2021-2030. Målsättningen med programmet är att förhindra att arter dör ut och att vända utvecklingen så att den biologiska mångfalden främjas. Skogen har en viktig roll eftersom de allra flesta arter finns just i skogen och följaktligen finns där också flest rödlistade eller hotade arter.
Tack vare en hög nivå på forskning så finns goda möjligheter att samtidigt utnyttja den förnyelsebara resurs som den finska skogen är ekonomiskt, bibehålla och öka skogens kollager, eller i klartext motarbeta klimatuppvärmningen, och till och med öka den biologiska mångfalden i våra ekonomiskogar.
I augusti 2020 presenterades utvärderingen av Finlands biodiversitetsprogram 2011-2020. Där konstaterade forskarna att vi inte lyckats uppnå målet att stoppa nettoförlusterna av i biologisk mångfald, men man slog också fast att detta lyckats bäst på de områden där målen varit tillräckligt ambitiösa, där det funnits ekonomiska resurser, och där man utöver myndigheterna också lyckats involvera den privata sektorn i arbetet.
Kunskap, upplysning, resurser och samarbete med skogsägarna ger alltså utdelning.
Endast om vår ekonomi är sund kan vi bromsa klimatuppvärmningen och trygga den biologiska mångfalden. Att förbjuda slutavverkningar är ovetenskapligt samt ekologiskt, ekonomiskt och socialt ansvarslöst. Mångsidiga, noggranna skogsbruksplaner där rätt metod används på rätt ställe är däremot ändamålsenligt, hållbart och förnuftigt!
Mats Nylund
Ordförande, SLC