Rybs och raps förser oss med matolja av hög kvalitet och presskaka med utmärkta foderegenskaper. I spannmålsdominerade växtföljder är rybs och raps välkomna avbrottsgrödor; oljeväxterna ökar skörden i en efterföljande spannmålsgröda med tio procent. År då rybs och raps mognar tidigt kan höstsäd utan föregående jordbearbetning sås direkt i stubben.
Dessvärre har den med rybs och raps odlade arealen under de senaste åren halverats. Det har blivit mera utmanande att skydda rybs och raps från angrepp av jordloppor, rapsbaggar och kålmal. Möjligtvis begränsas skördarna också av det markburna urdjuret Plasmodiophora brassicae som orsakar klumprotsjuka hos kålväxter.
Rotpatogener stör värdväxtens upptagning av vatten och växtnäring; angrepp resulterar därför i slokande och vissnande plantor. De första symtomen syns på vattensjuka ställen, men också på jordar som har en hög genomsläpplighet för vatten. Klumprotsjukans svärmsporer rör sig nämligen med markvattnet.
I juli har de angripna värdväxternas rötter ombildats till vita svulster; då dessa ruttnar frigörs svampens vilsporer. Skadegöraren kan nu med säkerhet identifieras, bara rötterna grävs upp med en spade, så att inte svulsterna lossnar. Genom en systematisk inventering kan lantbrukaren bilda sig en uppfattning om angreppets omfattning.
Undvika spridningen av klumprotsjuka till fältet!
Klumprotsjuka hålls kvar i marken i form av vilsporer; i denna form kan patogenen överleva i upp till 20 år. Vilsporerna stimuleras till groning då de känner av värdväxtens rotutsöndringar.
Vilsporerna omvandlas då till svärmsporer som sprider sig effektivt framförallt i vattenmättad jord. Svärmsporerna tränger in i värdväxtens rötter där rotcellerna stimuleras till en okontrollerad delning, med svulstbildning som följd.
Förutom av en hög markvattenhalt gynnas klumprotssjukans utveckling av en relativ hög marktemperatur, kring 20 grader C, och ett lågt pH-värde. Klumprotsjuka fullföljer sin livscykel inom några veckor.
En fullt utvecklad rotsvulst innehåller kring en miljard sporer. Patogenen föranleder inga märkbara skördeförluster så länge infektionsnivån är låg. En regnig och varm sommar kan klumprotsjuka mitt i allt förorsaka en kraftig skördeminskning.
Klumprotsjuka sprids med jord och vatten; en infektion av fält genom jordtransport eller vattenintrång bör alltså undvikas. Traktordäck, redskap och till och med skor bör rengöras noga då man rör sig från angripna till icke-besmittade fält. Med jorddamm kan klumprotsjuka bäras 1-2 km genom luften.
Växtföljd! Växtföljd! Växtföljd!
Klumprotsjuka kan inte bekämpas kemiskt och förebyggande åtgärder är därför av stor betydelse. Fastän klumprotsjuka finns i fältet, så kan en uppförökning av smittan undvikas. Genom riktade åtgärder kan infektionsgraden gradvis minskas.
Klumprotssjuka trivs i ”sura” förhållanden. Grundförbättring i form av dränering och kalkning motverkar därför patogenens uppförökning. Kalciumnivån och pH-värdet borde ligga i bördighetsklassen god. Kalkkväve (cyanamid) har visat sig vara särskild effektiv mot klumprotsjuka.
Rybs och raps är känsliga för markpackning; hämmad rottillväxt går hand i hand med skördeförluster: Då en femtedel av rötterna är skadade, förloras en femtedel av skörden. Torra somrar kan skördeförlusterna vara ännu högre (Laitinen m.fl. 2010).
Växtsjukdomar och skadeinsekter är ofta specialiserade på vissa växtfamiljer och till och med vissa växtarter. Rybs och raps sammanfattas ofta under benämningen oljeväxter. Med avseende på växtskadegörare bör vi dock skilja mellan olika oljeväxtarter: korsblommiga oljeväxter som rybs och raps tillhör familjen kålväxter, medan andra oljeväxter som oljelin och oljehampa tillhör familjerna linväxter, respektive hampväxter.
Klumprotsjuka angriper de i familjen kålväxter (Brassicaceae) ingående arterna. Till familjen kålväxter hör förutom grödor som rybs, raps, senap och oljerättika också ogräs som åkergyllen, lomme, penningört, åkerkål och åkersenap.
Även utan tillgång till värdväxter överlever klumprotsjuka många år i form av vilkroppar. Koncentrationen av patogenens vilkroppar kan redan inom fyra år minska kraftigt; smittan kvarstår ändå i över 20 år.
Odling vart åttonde år?
Genom tillräckligt långa odlingsuppehåll kan en uppförökning av klumprotsjuka undvikas. I Finland anses allmänt att korsblommiga oljeväxter kan odlas på samma skifte vart femte år (Rajala m.fl. 2002, Rastas m.fl. 2013, Luke 2016). Om klumprotssjuka börjar förekomma på skiftet ska uppehållet mellan korsblommiga grödor förlängas till 5-6 år (Rajala m.fl. 2002).
I Sverige har man redan länge rekommenderat att korsblommiga oljeväxter i förebyggande syfte inte ska odlas oftare än vart sjunde till nionde år (Hedene & Olofsson 1994).
En minskning av smittan i marken åstadkoms inte enbart genom ett uppehåll i odlingen av korsblommiga grödor; dessutom behövs en konsekvent bekämpning av de korsblommiga oljeväxternas spillsäd och av de korsblommiga ogräsen.
Det behövs bara några veckor för att klumprotsjuka ska kunna fullfölja sin livscykel. Spillsäd av rybs och raps måste därför förintas senast då plantorna börjar bilda karaktärsblad.
Hur utbredd är klumprotsjuka?
Under en kartläggning 1984-1989 som totalt omfattade 373 oljeväxtfält påträffades klumprotsjuka i omkring 20 procent av fälten. I följande inventering 2007-2009 ingick sammanlagt 477 fält. Över 25 procent av fälten var besmittade med klumprotsjuka.
Antalet fält med kraftiga infektioner var dock lågt. Klumprotsjuka förekom i hela det område där rybs och raps odlas (Rastas m.fl. 2012).
Rastas m.fl. (2013) påpekade att de skador som klumprotsjuka förorsakar ofta är lindriga. En sjukdom som forskarna i enlighet med symtomen kallade för svartrotsjuka uppgavs möjligtvis orsaka större skador. Sjukdomen orsakas av svampen Rhizoctonia solani och av Fusarium-arter. Markpackning kan vara den egentliga orsaken till skadorna.
Huusela-Veistola konstaterade 2018 en ställvis riklig förekomst av klumprotsjuka i oljeväxter. Sjukdomen förekom också på skiften där korsblommiga växter inte hade odlats på fem år.
Ett glatt sinnelag …
... hjälper oss att dagligen handskas med nya utmaningar. Otrevliga överraskningar kan undvikas genom att kartlägga risken för motgångar.
Klumprotsjuka hör till de riskfaktorer som kan identifieras enkelt och med en relativt obetydlig tidsinsats. Hur ser det ut på din gård? Besväras du inte av klumprotsjuka, så ska du absolut odla rybs eller raps. Om du har hittat klumprotsjuka, så gäller det att ta sig en funderare.
En begränsad förekomst av klumprotsjuka kan åtgärdas genom längre odlingsintervall och bekämpningen av besläktade ogräs (inklusive spillsäd). Om man inte lyckas minska åkerns infektionsgrad återstår odlingen av resistenta rybs- och rapssorter.
Nackdelar är den ofta något lägre skörden, men framförallt att resistenta sorter ändå förökar klumprotsjukan. Dessutom kan sorternas resistens mot klumprotsjuka brytas om de odlas alltför återkommande.
En mera omfattande förekomst av klumprotsjuka uppmanar möjligtvis till markförbättringar – men alldeles säkert till strikt hygien och längre odlingsuppehåll. Obefogad optimism straffas med en störtdykning av skörden.
Paul Riesinger