Kass har många goda minnen av sin tid som fullmäktigeordförande för SLC

Under sina nu 76 år som organisation har SLC haft en lång rad av medlemmar som valt att engagera sig som förtroendevalda. En av dem är Gustav Kass, som var ordförande för SLC:s fullmäktige mellan åren 1999 och 2004.

– Det är tio år sedan jag pensionerade mig som jordbrukare och jag är inte lika insatt i de här frågorna på samma sätt som förr. Men jag har många goda minnen från min tid som aktiv förtroendevald inom SLC, säger Gustav Kass från Pedersöre.

Under året har LF uppmärksammat olika personer som engagerat sig inom Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC med anledning av organisationens 75-årsjubileum i fjol. En av de som haft flera tunga uppdrag är Gustav Kass, 75, från Pedersöre.

Det främsta uppdraget som han har haft var som ordförande för SLC:s fullmäktige – ett förtroendeuppdrag han hade 1999–2004. Åren 1991–1994 var han också medlem i SLC:s styrelse.

– Det blev många år som ordförande för SLC:s fullmäktige och det var givande på många sätt. Fullmäktige har bara några möten per år men genom ordförandeskapet kommer det många andra uppdrag som har direkt koppling till det förtroendeuppdraget, säger han.

Och fortsätter:

– När man blir en del av det vävs andra uppdrag in och det blir lätt att man tar sig an andra. Har man redan ett uppdrag ryms det också in ett eller två till. Så jag vet inte om det är något särskilt som drivit mig, utan det blir naturligt att man som fullmäktigeordförande för en tongivande organisation kommer i kontakt med andra uppdrag.

Blev övertalad

Gustav Kass inledde sitt engagemang som ordförande för Pedersöre lokalavdelning av ÖSP. Som för så många andra började allt med att han blev tillfrågad och slutligen övertalad att ställa sig till förfogande.

– Det var Sven Salo som fick mig övertalad och det slutade med att jag var aktiv som ordförande för lokalavdelningen i tio år. Sedan blev jag invald och därefter ordförande för direktionen för Jakobstads mjölkcentral som sedan via fusioner blev Milka. Jag var också med i styrelsen för Enigheten. Så jag har varit med om många mejerifusioner, berättar han.

Som aktiv jordbrukare drev Gustav tillsammans med sin bror Lasse en gård som hade både mjölkkor och svin. Bröderna var också aktiva sockerbetsodlare.

– Vi blev faktiskt kända, eller ökända, som Europas nordligaste sockerbetsodlare. När jag gick i pension 2011 odlade vi sockerbetor på 40 hektar, vilket var en ansenlig odlingsareal på den tiden. Nu finns det betydligt större sockerbetsodlingar.

Mjölk- och svinproduktionen avslutades 2007 respektive 2009. Efter det satsade bröderna Kass på enbart växtodling. Varken han eller hans bror hade barn som ville fortsätta med jordbruket och därför utarrenderar de nu alla sina marker.

– Arbetet som jordbrukare tar tid och det var mycket tack vare sambruket med min bror som jag kunde engagera mig som förtroendevald inom bonderörelsen. Det hade varit omöjligt att satsa så mycket tid på intressebevakningen om jag inte hade haft Lasse som tog stort ansvar för gården. Som jordbrukare kan man inte jobba på distans, säger han.

System för semester byggdes upp

Gustav Kass var också engagerad i kommunalpolitiken och var invald i Pedersöre fullmäktige. Där var han också ordförande för en nämnd som hette semester- och lantbruksnämnden. Just frågorna om jordbrukarnas semestrar och vikarier eller avbytare byggdes upp och förbättrades stegvis under hans tid som förtroendevald inom det kommunala och som ordförande för SLC:s fullmäktige.

– Det var inte självklart som bonde förr att ta in främmande folk i ladugården. Men det förändrades successivt delvis i och med att yngre jordbrukare inte var beredda att ta ett jobb som kräver arbete året runt. I dag är det naturligt för jordbrukare med semester och en trygghet för sjukdomar och olycksfall.

– Det är var viktiga frågor som vi jobbade med under många år och som har förbättrat för jordbrukarna, konstaterar Kass med rätta.

En annan omvälvande fråga som Kass minns starkt var EU-inträdet 1995. Processen inför var tuff i och med att merparten av jordbrukarna var motståndare till medlemskapet.

– Tidigare förhandlade vi ju om inkomstuppgörelser med statsmakten och om prisutvecklingen. Det ändrade helt med EU-inträdet och en fri marknad som också medförde ett stödsystem med ökad byråkrati som följd. Jag vågar påstå att den förändringen var olustig för jordbrukarna som helst inte vill lägga arbetstid på byråkrati.

Men han påpekar att det samtidigt är svårt att dra några slutsatser om det blev bättre eller sämre.

– Vi har ju inget att jämföra med hur det hade blivit om Finland hade stått utanför. Vi vet inte om det hade blivit sämre, säger han.

Intressebevakning behövs

Har det finska jordbruket en framtid? Kass är övertygad om att svaret på den frågan är ja.

– Rena och trygga livsmedel har alltid en efterfrågan och det kan den inhemska produktionen erbjuda.

Men för att det ska ske betonar han vikten av att det finns organisationer som SLC och MTK som för jordbrukarnas talan – också i framtiden.

– Vem bevakar jordbrukarnas intressen om de inte själva gör det? Därför är det viktigt att det finnas jordbrukare som är villiga att ställa sig till förfogande och vara aktiva med att driva de egna frågorna. SLC och MTK har haft en mycket viktig roll och jag är övertygad om att de har det också framtiden, säger Kass.

Vad har varit det mest givande under din aktiva tid inom SLC?

– Jag är en social person och det som var roligt från den position jag hade var alla människor jag träffade och lärde känna inom SLC. Jag fick också många vänner inom MTK och Valio och har många goda minnen som har berikat mitt liv, svarar han.