Flockar med hundratals kajor vållar stora problem både för mjölkbonden Per-Ole Mattsson i Sund Hulta och flera andra åländska jordbrukare.
– De hackar sönder ensilagets skyddsplast så jag har tvingats köra bort många ton förstört foder, säger Per-Ole Mattsson.
Han berättar att läget är som värst i juni när också de nykläckta ungarna börjar flyga.
– Emellanåt är det precis svart och tjockt med mellan 500 och 1.000 kajor. De är så många att till och med elstolparna vaggar till när fågelflocken slår sig ner på högspänningsledningarna.
Kajorna är kvicka att hacka sönder inplastade ensilagebalar. För ett par år sedan förstördes fyra av nio ensilagebalar på ett litet skifte alldeles intill stallet där han har kalvar och ungdjur.
– Det är ett tjatter och sånt liv att ingen människa kan tro! Också kalvarna måste lida av oljudet.
Enligt Mattssons beskrivning kan att kalvarna vara ”vita på ryggen av fågelskiten”, som i sig är en sanitär olägenhet och dessutom kan sprida salmonella.
Fiberduk skyddar bättre
Inte bara inplastade ensilagebalar ute på åkrarna pickas sönder och förstörs av kajorna.
– Också gräset som jag ensilerat under plast nära ladugården hackades sönder trots att jag hade plasten täckt med ett tjockt lager grus. Efter tips av andra odlare försöker jag nu i skydda ensilaget med ett 30 centimeter tjockt lager halm.
Grön fiberduk som Mattsson också har testat fungerat bättre för att hålla kajorna borta från fodret, men när det blir hål på fiberduken kan fåglarna vara kvicka att hacka sönder den underliggande vita skyddsplasten.
Kajflockarna började bli ett problem i byn Hulta redan för cirka tio år sedan, men då viftade landskapsregeringens berörda tjänsteman mest med kalla handen när Per-Ole Mattsson försökte få hjälp för att lösa problemet.
Han har förgäves försökt skrämma iväg kajorna med hökbulvaner och även en nästan meterhög konstgjord berguv.
– Men berguven brydde sig kajorna över huvud taget inte om!
De senaste två åren har Mattsson fått hjälp av grannen Sven Blomberg med skyddsjakt på kajor.
Också en aktiv jägare i Mattssons bekantskapskrets har hjälpt till med skyddsjakt på kajor.
– Jag har skjutit kajor lite här och där och inte bara i Hulta, men inte i någon större omfattning, säger den intresserade jägaren.
Per-Ole Mattsson är ändå imponerad av att jägaren redan när han för två år sedan första gången kom till Hulta sköt 40 kajor på två timmar. Och andra gången i fjol sköt han lika många kajor på bara lite mer än en timme.
– Men kajorna är smarta och lär sig snabbt att hålla sig undan, påpekar Mattsson.
Ny generation ivriga jägare
Jägaren betonar att säkerhetsaspekten är väldigt viktig när man jagar i tätbebyggda områden.
– Man måste förstås också förvarna grannar och bybor så de vet vad det handlar om när det börjar smälla i knutarna.
Per-Ole Mattsson räknar med att det blir utökad skyddsjakt på kajor nu när sonen Daniel snart fyller 15 år och får jaktkort.
– Han har också en kompis som är ivrig jägare.
Mattsson har fått tips om att kajor kan jagas med fällor av norsk modell och har tillsammans med grannen funderat på att tillverka sådana.
– Men då ska kajorna i alla fall skjutas när de hamnat in i fällan.
Jägaren poängterar för sin del att skyddsjakt och annan jakt bara är en del av problemets lösning när man ska bekämpa kråkor, skator, kajor och även vissa andra skadedjur.
– Man behöver exempelvis täta och stänga till byggnader så att skadedjur inte kommer in så lätt.
Allmän jakt också på kajor?
Landskapsregeringens jaktförvaltare Robin Juslin bekräftar att den åländska jaktlagen ger rätt till skyddsjakt på bland annat kajor för att freda gårdar och odlingar.
Så länge man uppfyller lagens villkor behövs heller ingen ansökan om tillstånd för skyddsjakten.
Skyddsjakt får endast ske i omedelbar anslutning till odling, men nu överväger man enligt Juslin att också ta med kajor i den allmänna jakttiden som gäller från den 15 augusti.
Inom den åländska självstyrelsens ramar kan landskapsregeringen bland annat bestämma om jaktfrågor.
I motsats till läget på fastlandet är det därför tillåtet att skjuta skarv på Åland. Förra helgen ordnades via Facebook evenemanget ”Skarvsmällen” där hundra jägare sköt över 800 storskarvar. Det är närmare hälften av den totala åländska skyddsjaktskvoten på 2.000 skarvar.
På Åland ses skarven som en invasiv art och med jakten vill man hindra skarven från att bilda kolonier i den åländska skärgården.
Men det handlar inte bara om skyddsjakt utan många ålänningar är också beredda att äta upp fåglarna. David Ståhlman som kallar sig amatörjägare fick exempelvis enligt tidningen Nya Åland 200 beställningar när han på Facebook erbjöd skarvfiléer åt alla hugade.