Branschfolk från hela Svenskfinland fanns samlade då 110 år av svenskspråkig skogsutbildning firades på Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs förra fredagen.
– Även om ett 110-årsjubileum kanske inte smäller så högt, ville vi ändå fira eftersom vi försöker stärka alumniverksamheten och kontakterna till fältet, säger Britt-Mari Fagerström, lektor och utbildningsansvarig.
– Det här är samtidigt också 100-årsjubileum för utbildningen i Ekenäs och 10-årsjubileum för utbildningen som en del av yrkeshögskolan Novia, säger lektor Johnny Sved.
Starten 1908 gick i form av Söderkulla skogvaktareskola i Sibbo därifrån utbildningen flyttade till Ekenäs 1918.
Minnen från förr
I samband med 100-årsfestligheterna planterades ett lärkträdbestånd som man under årets festligheter kunde konstatera att lever och mår bra. 110-årsdagen firades i sin tur med ett heldagsprogram bestående av fältstig, seminarium och festmiddag.
En genomgång av minnen åskådliggjorde den utveckling som skett. I mitten av 1950-talet hölls till exempel den sista ”tysta kursen”, utan maskiner. Yxa och bågsåg var arbetsredskapen och man cyklade till skogen. Ännu på 1960-talet sågades och klövs det för hand som en del av inträdesprovet. De studerande fick också lära sig om hästsjukdomar och hästskötsel.
– Ibland kan det kanske kännas som att utbildningen inte hänger med i utvecklingen. I dag har vi exempelvis fortfarande undervisning i hur man använder röjsåg eftersom röjsågen kommer att vara ett viktigt redskap länge än, säger Johnny Sved.
PR behövs
Genom åren har utbildningen varit av olika längd och lett till olika typer av examen. I dag är utbildningen som ordnas i Ekenäs fyraårig och leder till en yrkeshögskoleexamen som skogsbruksingenjör. Tillsammans med agrologutbildningen ingår den i Novias bioekonomiprogram.
Årskurserna brukar bestå av omkring tio studeranden. Enligt Britt-Mari Fagerström kunde intresset för utbildningen gärna få vara större.
– Många ungdomar har ingen aning om vad en skogsbruksingenjör gör och att vi finns. Jämfört med många andra yrken finns det därför ett stort behov av att informera.
Tillsammans med SLC har man startat en marknadsföringskampanj där man åker runt till gymnasier för att berätta om bioekonomiutbildningarna. Sysselsättningsläget är för tillfället gott för den som utbildar sig till skogsbruksingenjör i och med att många skogsfackmän är på väg i pension. Trivs man i skog och natur kunde utbildningen med andra ord vara ett gott val.
– Mycket jobb görs i dag visserligen vid datorn, men man får också vara ute i terrängen. Genom rådgivningen och kontakten till skogsindustrin har jobbet också en social sida, säger Britt-Mari Fagerström.
Bra grund
Jim Hermans från Oravais gick ut skolan i fjol och Kronobybon Patrik Slotte blev färdig 2006. De har kommit till Ekenäs för att fira jubileum och träffa bekanta. Både har i dag jobb inom branschen och trivs bra.
– Utbildningen har gett en bra grund, säger de.
Siv Vesterlund-Karlsson, en av de forna elever som i samband med jubileumsseminariet delade med sig av studieminnen och berättade om sin arbetskarriär, är inne på samma linjer.
– Utbildningen var mångsidig och gav en bra bas att stå på, säger hon.
Sedan ett drygt år tillbaka jobbar Vesterlund-Karlsson som skogsansvarig på Söderlångvik gård på Kimitoön, ett riktigt drömjobb enligt henne själv.
– Jag får göra det som mitt skogsbrukshjärta brinner mest för, det vill säga jobba med mångbruk och mångfald.
Framtiden i 4D
Hur ser skogsbruksingenjörens arbetsuppgifter ut i framtiden? På den tekniska sidan går utvecklingen i varje fall snabbt framåt.
– Vi går mot möjligheten att jobba i en virtuell skog och använda artificiell intelligens för att få tre- eller fyrdimensionella bilder där man dynamiskt kan skrolla fram och tillbaka för att få en uppfattning om hur skogen utvecklats och kunde utvecklas, säger lektor Romi Rancken.
Han håller själv introduceringskurser om drönare och laserskanning.
– Användningen är ännu inte inbyggd ute på fältet, men de studerande får i varje fall insyn i vad det handlar om och vilken potential som finns.
Green care eller ”upplevelseskogsbruk” är något man förmodligen också kommer att se mera av i framtiden. Då det gäller mångbruk är skolan en föregångare som redan på 1970-talet, under Hans von Schoultz tid som föreståndare, gjorde upp sin första mångbruksplan, påpekar Rancken.